Det har varit för få damer nu på ett tag.
Att det saknas damer i vår blogg har sin naturliga förklaring. Det fanns många fler manliga artister och grupper under det gyllene decenniet. Men, men det finns anledning att uppmärksamma de som fanns och som så ofta överglänste sina manliga kollegor. Så det gör jag nu med en hyllning till mina favoriter som jag ännu inte tröttnat på.
Priscilla White som hon hette växte upp i Liverpool och kom nära den musikstilen som växte fram där. På många ställen på nätet stod att hon upptäcktes när hon stod i garderoben på The Cavern vilket är fel, hon jobbade på en annan klubb, The Green Door. Hon blev kompis med John Lennon som i sin tur tipsade Brian Epstein om henne och hon blev hans enda kvinnliga artist. Hennes hitlista känner du säkert till, men denna har du kanske inte hört. Hennes första singel, skriven av John och Paul. Många tycker, liksom jag, att hennes röst är en smula kall, men hon har en tonträff som få. Eller?
https://www.youtube.com/watch?v=KNYPHz8pYs0
Petula är kanske min favorit. Det behöver väl inte sägas något om Downtown som ju har blivit en ikonisk låt och som gav henne fen flygande start på hitlistor runt hela världen från England till Japan och Indien. Tony Hatch, kompositören, var lika överraskad som Petula när den musikaliska tsunamin svepte över världen. Den blev hennes första av 15 top hits i England, men eftersom du hört den så ofta så lägger jag ut min absoluta favorit. Här tog Hatch hjälp av Jackie Trent och blev i min värld hennes mästerverk. Hennes mjuka stämma passar alldeles utmärkt till både text och musik. Dessutom är den pedagogisk.
https://www.youtube.com/watch?v=phEoyHZElgE
Ännu en dam som dragit fördel av vänskapen med Beatlarna, närmast då Paul producerade hennes största hit. Som tack för hjälpen tog hon över förstaplatsen på Billboard-listan och höll Hey Jude borta från den. 1 500 000 sålda exemplar bara i US talar för sig själv. Hennes karriär startade emellertid som folksångerska med musik från Wales där hon var född och uppvuxen. 1969 kom hennes första album, huvudsakligen med covers, men Paul var där igen och skrev hennes nästa stora hit som jag presenterar här.
https://www.youtube.com/watch?v=0euTSZVkJGQ
Nej, nej, nej, nej! Jag kan inte slutföra detta inlägg utan att ta med min frästa kvinnliga artist från sextiotalet. Doris. Inte bara en fantastisk artist utan bara en så stilig dam. Jag vet inte hur många gånger jag besökte den skivaffär som hon jobbade i bara för att titta på henne. Jag var inte ensam, kan jag tillägga. En jättesöt tjej som dessutom spelade bas. Hur cool kan man bli. Sorgligt bortgången men aldrig glömd. Här hennes juvel i kronan.
https://www.youtube.com/watch?v=zmQtHwf0V08
Lars
Den svenska rockscenen när det började för länge sedan!
I detta inlägg presenteras ett underlag till två träffar i min lyssnarcirkel I Uppsala. På onsdag behandlas rockens genombrott i Sverige på femtiotalet fram till de instrumentala banden mot mitten av sextiotalet. Då började 60-talets svensk popvåg som tas upp i nästa träff.
I vårt land var det i början inte många som visste vad rock´n´roll var eller brydde sig. Bara 7 procent av Sveriges ungdomar på femtiotalet var intresserade av musik. På 90-talet skulle den siffran ha en nolla efter sig.
År 1957 skulle radioprogram för tonårsflickor handla om "biobesök, pojkvänner, jazzmusik och make up" skrev Bildjournalen. I det första tonårsprogrammet i radio, ”Tonårsträffen”samma år, förklarade programledarna att "den enda punkt vi är helt bestämda på är att vi avskyr rock'n’roll".
Men det hade faktiskt spelats in rocklåtar i vårt avlånga land innan dess. Eller låtar som var rock i sitt original om vi ska vara ärliga. Redan 1955 gav sig Gunnar Nilsson på självaste Rock around the clock. Här tidsmässigt illustrerad av raggarbilar och –brudar.
(308) Rock Around the Clock - Gunnar Nilson - YouTube
Men snart kom genombrottet. Bildjournalens upplaga ökade från 65 000 ex per vecka 1957 till hela 230 000 ex två år senare. Scenen dominerades av Stockholm. I centrum stod det legendariska nöjesstället Nalen med sidoscenen Harlem, där rockartisterna höll till. Men över hela landet hölls det rockgalor.
Little Gerhard blev klart störst. När han valdes till Söders rockkung blev det kravaller där det vältes bilar på Götgatan. Sedan valdes han inte bara till Sveriges rockkung på en tävling på Nalen i Stockholm 1958 utan också till Nordens rockkung i Oslo inför 9 000 personer. Med ’Bouna sera senorita’ hade han den utan jämförelse största hiten i det svenska femtiotalets rock. Den sålde över 100 000 ex och var den enda svenska rockinspelning från femtiotalet som nådde förstaplatsen på topplistan.
Det är svårt att nu kalla den låten för rockmusik, men, hursomhelst, även Sveriges ungdom hade fått sin egen musik. Andra hjältar från en första tiden var Rock-Ragge som hande en ganska tuff framtong och sjöng bäst. Birgit Jacobsson från Gävle uppträdde som Rock-Olga och utsågs till Sveriges rockdrottning på Nalen. Annars var det fråga om killar, en könsdominans som ju kom att vara mycket länge.
Nu började radion äntligen vakna. 1961 kom både Tio-i-Topp och Rock 61, ett program som döptes om till Pop 62 och återkom varje år under 60-talet. Tidig programledare var Klar Burling, en legend i svensk pophistoria.
Vi fick en svensk gren av ståltrådspopen där Spotnicks faktiskt lyckades få en topp-20-hit i England. Gruppen hade enekligen unika scenkläder, rymddräkter! Här listframgången.
(308) The Spotnicks - Hava Nagila - YouTube
Från mitten av 60-talet upplevde Sverige en formidabel popbandsvåg. I varenda svensk stad av någorlunda storlek fanns en lokal popbandsscen. Jag växte upp i Umeå där The Zettlers var bäst. De fick spela in tre singelskivor. De kom aldrig på Tio-i-topp. Inte heller The Trappers med min klasskompis Kent, som spelade in två singlar.
Hep Stars från Stockholm var det populäraste bandet. De var verkligen inte konstnärligt bäst men deras suveräna hålligång-show symboliserade perfekt det unga, glada och optimistiska decenniet. Jag bevittnade detta i Umeås sporthall där tjejerna skrek outhärdligt högt och konserten fick brytas sedan en stackars ensam polisman puttats ned från scenen som därefter stormades av publiken.
Hep Stars hittade bra coverlåtar. En tredje förklaring till gruppens framgång var flickornas trånad efter sångaren Sven Hedlund. Sextiotalets förmodligen oftast fotograferade ansikte. En sexsymbol, något som sällan kunde sägas om konkurrenterna. Benny Andersson skrev de egna kompositionerna, inte alls så pjåkiga, som gruppen så småningom gav ut. Säga vad man vill, och det vill man, om texten till Sunny Girl men melodin är helt ok, eller hur?
(308) The Hep Stars (feat. Benny Andersson) - Sunny Girl (1966) - YouTube
Totalt toppade Hep Stars Tio-i-topp fem gånger, mer än något annat svenskt band. De fick också en stor hit på Svensktoppen 1966 med Cornelis Vreeswijks översättning ’I natt jag drömde’ som toppade den listan i 8 veckor.
Kritikerna är sedan länge ense om att Göteborgsbandet Tages var bäst. De kallades västkustens Beatles, och visst var deras tidigaste musik Beatles-påverkad. Där fanns melodiska hits men också bluescovers. Tommy Blom var förstesångare men basisten Göran Lagerberg hade en bättre röst.
Gruppen släppte fem LP varav den sista, Studio från hösten 1967, är den svenska popbandsvågens överlägset bästa album, uppriktigt talat det enda helgjutna som vågen efterlämnade. Gruppen hade känsla för snygga arrangemang och nya musikaliska idéer. Ni hör de båda rösterna i den egna kompositionen Every Raindrop Means a lot. Här finns ackordvändningar och stilbyten som visar Tages kvalité.
(308) Tages - Every Raindrop Means A Lot (Sweden, 1967) - YouTube
Mot slutet av sextiotalet hade denna popbandsvåg ebbat ut. När den internationella scenen exploderade åt olika håll kunde de svenska banden inte hänga med. Skivbolagen satsade på svensktoppsinriktad musik. Flera band hade problem med värnplikten. Danspalatset Nalen stängde 1967 och blev pingstkyrka efter att ha varit en centralpunkt för jazz och pop i decennier. En annan symbolisk händelse var nedläggningen av idolmagasinet Bild-Journalen 1969.
Tråkigt, men allting har ju ett slut. Men visst var det vansinnigt kul när det varade!
Per
Million Dollar Quartet
Jag har varit på lyssnarcirkel. Ja, alltså inte en studiecirkel utan snarare en diggarciskel genom Senioruniversitetet och Per som är ledare och guide. När vi ses har Per förberett ett tema rörande en artist, grupp eller genre från sextiotalet. Per ger oss den historiska bakgrunden och episoder från den tid eller artist som behandlas och sedan lyssnar vi på urvald musik och diskuterar. Lika trevligt som det låter kan jag försäkra.
Höstens första träff behandlade ”The Killer”, Jerry Lee Lewis, och Pers guidning, lyssnandet och pratet höll hög och spännande nivå. I förra veckans inlägg av Per får de en liten sammanfattning av ämnet och så kommer Per att fortsätta varannan vecka så du kan få en liten smygkik alldeles gratis och franco.
Jag ska inte gå in närmare på Jerry Lee eftersom du kan läsa mer utförligt i förra inlägget utan jag ska snudda lite vid The Million Dollar Quartet i vilken Jerry var med tillsammans med Elvis, Carl Perkins och Johnny Cash. Det blir som vanligt lite personliga reflektioner snarare än biografier. Hoppas du gillar det.
Jag tycker att alla fyra representerade lite olika musikstilar även om deras bakgrunder inte var särskilt olika. De växte upp i en blandning av psalmer, blues, hillbilly, country och folk och ur den blandningen fick de fram sina egna stilar som jag tycker inte var särskilt lika.
Carl Perkins representerar i min en utveckling av rockabillyn med ett stänk av country. Sättningen var sparsam och låtarna minimalistiska men med det tryck som det fanns i rockabillyn. Carl skrev en del musik själv där Blue Suede Shoes väl sticker ut som den mest minnesvärda. Hans alster togs senare över av inte minst Elvis som fick tydligare hits än Carl själv. Här exemplet.
https://www.youtube.com/watch?v=Bm5HKlQ6nGM
Om Carl tog omvägen över rockabillyn så menar jag att Elvis genade till rocken. Också hans tidigaste material var förädlat till en tyngre tonart med ett lite fetare sound och mer influerat av bluesartister som exempelvis Big Mama Thornton. Elvis var ju inte mycket till låtskrivare och inte mycket till gitarrist heller i ärlighetens namn, men viken pipa. Han visade baklyktorna i det avseendet till sina generationskamrater. Redan 1956 tog han sig en av Big Mamas hits och gjorde den till sin.
https://www.youtube.com/watch?v=aNYWl13IWhY
I vilken genre ska vi då sortera in Johnny Cash. Jag vet inte vad du tycker, men i min värld är han rakt igenom country. Musiken, framtoningen och rösten pekar alla mot en böjelse för country. Här kommer ett litet exempel på en sådan sång även om den är lite satt på speed på ett smakfullt sätt.
https://www.youtube.com/watch?v=1Osyw6Svv8U
Vad gäller Jerry Lee så hänvisar jag till Pers inlägg, men vi måste väl ha med en låt som bidrog till att han kom att kallas ”The killer”. Egentligen hade han väl bara tre pop-hits men ett otal placeringar på countrylistor. Så – The Killer!
https://www.youtube.com/watch?v=Fw7SBF-35Es&t=48s
Lars
Last Man Standing
Så är det dags igen. För sjunde gången kör jag i höst sex cirklar med rockmusiklyssnande på Uppsala Senioruniversitet. Liksom tidigare skriver jag här på bloggen om den artist eller epok det är fråga om på kommande onsdags träff.
Denna gång börjar vi med Jerry Lee Lewis som med sitt vilda, unika pianospel var en av den tidigare rockens starkaste personligheter. När han gick bort förra året var han den siste av de första stora i rockhistorien. Lars skrev en hylling den 11 november som ni hittar till höger.
Född 1935 växte han upp i en strikt kristen miljö i Lousiana. Uppväxten var mycket fattig så föräldrar fick ta ett lån på huset för att skaffa ett piano. Han gick i en kristen skola men när han spelade en booggie-version av en kristen låt blev han relegerad. Första sekulära framträdandet var med ett countryband 1949. 1956 åkte han till Memphis och sökte upp Sun records. Sam Phillips gillade det han hörde och snart var första singeln släppt.
(296) Jerry Lee Lewis - Crazy Arms - YouTube
Lewis hade egentligen inte hade mer än två låtar som räknas till klassikerna, ’Whole Lotta Shakin Goin On’ 1957 och ’Great Balls of Fire’ året därpå. Mer behövdes inte för hade man sett honom live eller på TV kunde man inte glömma Jerry Lee Lewis.
https://www.youtube.com/watch?v=Fw7SBF-35Es
https://www.youtube.com/watch?v=F569_t2jCio
Hans liv hade också en hel del rock´n´ roll över sig. Han var gift sju sånger. Några skilsmässor var besvärliga. 1958 blev det stor skandal sedan man funnit ut att han hade gift sig med en 13-årig dotter till sin kusin. Formellt sett helt lagligt men redan på den tiden förekom mediamoraliska drev. Han blev då svartlistad av radiostationer över hela USA. Några fler rockhits blev det inte.
Hans skakiga liv fortsatte med att han förlorade två söner i bilolycka resp drunkningsolycka. Han sköt av misstag sin basist i bröstet - han överlevde - och hans fjärde och femte fru dog båda under lite mystiska omständigheter.
Men Jerry fortsatte att turnera flitigt. Förutom att musiken var glödande Rock ´n´Roll hade Jerry en intensiv show, han sparkade undan stolen och spela stående och hoppade upp på pianot! Klart att han drog ned jubel överallt.
1964 gjorde han en spelning i Hamburg som blivit legendarisk och fortfarande omtalas som en av de bästa live-skivorna någonsin. Kompband var engelska Nashville Teens som verkligen fick stå på tå för att hänga med i Svängarna.
(296) High School Confidential (Live At The Star-Club, Hamburg, Germany/1964) - YouTube
1968 övergick han till countrymusik och hade 17 låtar på countrylistans topp 10 åren 1968-77. Fyra ettor, fler än de flesta klarat av. Den sista kom 1972 och var ju en gammal rocklåt
(296) Jerry Lee Lewis - Chantilly Lace - YouTube
Sedan var det inte fråga om hitlåtar. Det räckte gott att han stod på en scen emellanåt. Besöken på denna sida Atlanten var inte så många, sista gångerna i Sverige var år 2008. 2007 års LP hade den passande titeln Last Man Standning. Sjsta LPn med nytt material kom 2014. Där medverkade bland andra Keith Richards, Robbie Robertson och Neil Young. 79-åringen kunde fortfarande:
(296) Little Queenie - YouTube
Den 28 oktober 2022 var det alltså slut. Men han lever vidare i sin musik länge än. Artisterna må leva det tidsbegränsade jordeliv vi alla gör men som vi vet: Rock ´n´Roll will never die!
Per
Den luriga öronmasken
Öronmask. Är uttrycket bekant? I vart fall rör det sig om den situation där man, ofta oförberett, får en låt i skallen som inte släpper taget utan som mal och mal. Jag är ett permanent offer för denna åkomma, ofta sitter den envisa masken där redan när jag vaknar och då får jag bära med mig den hela dagen, ibland längre, till affären, tandläkaren eller vad det nu kan vara. Denna åkomma är så ofta återkommande för mig, möjligen beroende av att jag ofta lyssnar på en hemsnickrad Spotify-lista eller P4+ (en radiokanal som jag rekommenderar å det varmaste även om det medför vissa risker) när jag jobbar. När öronmasken gör sig särskilt påträngande gör jag en liten notering i min kalender och här kommer ett urval.
Idag stod jag i kön på ICA och hörde mig vagt nynna till denna låt. Inte så vagt när jag såg mina grannar i kön betraktade mig med en blandning av överseende med den farbror som definitivt antingen var lite berusad eller på väg in i senilitetens mörker. Jag har inget som helst aning om var jag plockat upp masken med den satt som gjuten på trumhinnan. Och låten var bra. Tycks vara år sedan jag hörde den men till min förvåning kunde jag varenda textrad. Såhär lät den.
https://www.youtube.com/watch?v=YvFMH3QWQcw
Ett av mina fritidsintressen är att kappsegla med goda vänner. Inte ens denna ibland krävande sysselsättning, ja det kan vara krävande, gjorde mig immun. Jag minns särskilt ett tillfälle som inte rörde sig om en kappsegling utan en segling till ett SM. Den seglingen gick från Ekoln, en mälarvik för den fåkunnige, till halvvägs upp på Västkusten. Tog fjorton dagar i övervägande fint väder, men när vi skulle runda Sandhammaren blåste det upp. Sandhammaren är lömsk och gott om vrak ligger det runt den kuststräckan. Det var ingen fara men det var lite som att tygla båten som ett ystert sto i en dusch. Så medan min uppmärksamhet var fokuserad på mina uppgifter så trots blåst och balansövningar så smög sig denna oväntade och för tillfälligt olämpliga (ja det var full fart kan jag säga i båten) fridfulla mask in. En riktigt mild ballad och en av Donovans bästa.
https://www.youtube.com/watch?v=GU35oCHGhJ0
Ett tredje tillfälle som räckte en hel semestervecka som jag tillbringade i mitten på sextiotalet tillsammans med en flickvän som jag var väldigt förtjust i. Vi var verkligen nykära och njöt av Amalfikusten och hade hur trevligt som helst. Italien har ju en del att erbjuda i form av fantastisk mat, goda vinner och – som nämnts i detta fall – trevligt umgängen. Lyckan var fullbordad dom där dagarna. Då är det klart att det dyker upp en öronmask! Och inte något romantisk pojke/flicka-tema som borde vara lämpligt. Icke! Låten som slog till redan de första dagarna handlar istället om en ung man som dricker för att lindra effekterna av att hans flickvän lämnat honom. Illavarslande tyckte jag då. Se upp med denna mask! Den är en av de lömskaste och hemsöker mig fortfarande då och då.
https://www.youtube.com/watch?v=QUj6J4toF38
En sista varning. Se upp med den sista som kan följa dig längre än du önskar:
https://www.youtube.com/watch?v=zkLn_Rg2Vvs
Hoppas jag inte smittat dig.
Lars
