perolarssextiotal

 

Så är det dags för ännu en termin i min trevliga lyssnarserie i Uppsala senioruniversitet. Vi börjar som vanligt med en av de första rockartisterna och denna gång med Little Richard som ansåg sig vara arkitekten bakom rock´n´ roll. Kaxigt, men hans inflytande över rockmusiken är helt enormt. Visst var också Chuck Berry en rockens arkitekt med sina kompositioner och sitt gitarrspel. Men Richard hade inte bara den kaxiga attityden vi gärna ser i rock. Han skrev också flera av sina klassiker och det sätt han sjöng dom på gav så mycket av den attityd som gjorde rocken speciell och som lockade ungdomen. Antalet artister som uttryckt sin beundran och försökt efterlikna honom går inte att räkna.

 

Richard Wayne Penniman  föddes 1932. Karriären började redan som 14-åring när Sister Rosetta Tharpe - som räknas bland rockens föregångare och en av de stora i gospeln - hörde honom sjunga ett par av hennes låtar och blev så imponerad att han fick sjunga med henne på scenen i en konsert i Macon City, Georgia, Richards hemstad. Efter en sådan kickstart förstår man att Richard satsade på musiken. Han tog det artistnamn vi känner honom under, lärde sig spela piano och skivdebuterade 1951. De första åren gick det trögt men i november 1955 släpptes ’Tutti Frutti’ som blev ett stort nationellt genombrott, 17:e plats i USA och 29:e i England.

 

(1) Little Richard - Tutti Frutti - YouTube  

 

En rockhistorisk kuriositet är att Pat Boone – mespopens främste företrädare - spelade in ’Tutti Frutti’ och kom fem platser högre på listan. Många såg det som en typiskt rasistisk stöld av en vit från en svart. Little Richard sa att han gillade pengarna han fick som kompositör.

 

Uppföljaren ’Long Tall Sally’ toppade R&B-listan – ’Tutti Frutti’ kom tvåa – och kom sexa på den stora listan och trea i England. Visst gjorde Beatles en bra version men originalet är lika bra. Här i liveversion med burkigt ljud men härligt ös!

 

(1) Little Richard - Long Tall Sally, in color! (1955) - YouTube  

 

Det var Little Richards högsta placering på den stora listan. Han är ett utmärkt exempel på att listframgångar inte ska förväxlas med musikaliskt inflytande. Richard Penniman etablerade sin framstående plats som bland rocken stilbildare med en fortsatt räcka klassiker. Följande länkar var hans ytterligare tre på topp 10 i hemlandet 1957-58.

 

(1) Little Richard - Jenny, Jenny (1957) [Digitally Remastered] - YouTube  

 

Little Richard :::: Keep A-Knockin'. (youtube.com)

 

Little Richard - Good Golly, Miss Molly (youtube.com)

 

I maj 1957 släpptes LP:n Here´s Little Richard som fortfarande förekommer högt på listor över historiens främsta LP. Inte så konstigt, av de tolv spåren blev hälften i det närmaste standardnummer i sextiotalsbandens repertoar.

 

I likhet med åtskilliga andra svarta artister har Richard en bakgrund i en starkt religiös miljö. På en turné i Australien 1957 såg han den ryska satelliten Sputnik flyga över Sydney och tolkade det som ett tecken från Gud att det var dags att återvända till religionen. Han beställde en hemresa tidigare än planerat. Det planerade planet störtade och för Little Richard var detta ett meddelande från ovan att han valt rätt.

 

Han övergav rockmusiken och skrev in sig på en bibelskola. Sjungandet inriktades på gospel. Men 1962 sa en manager att Richard var efterfrågad i England så då återupptogs rockmusiken. Både Beatles och Stones ville ha honom som förband. Bama Lama Bama Loo kom på plats 20 i England, mer comeback än så blev det inte på listorna där en ny musik nu tagit över.

 

Little Richard - Bama Lama Bama Loo (Official Audio) (youtube.com)  

 

Little Richard fick det allt jobbigare med ett tyngre missbruk och när två kompisar mördades och en bror dog återvände han till kyrkan 1977. Nu höll detta till 1984 men han hade lovat sin mor innan hon gick bort att inte mer svika tron så sedan dess höll sig Little Richard till båda vägar med framförallt nostalgishower av olika slag. Han var en av de tio första att väljas in i Rock´n` Roll Hall of Fame år 1986. Han fortsatte att ge konserter fram till 2013, 81 år gammal. I maj 2022 avled han i cancer i sitt hem.

 

Tidningen Rolling Stone placerade Little Richard på plats 8 bland alla tiders artister och förra året på 11e plats bland historiens bästa sångare. Att Little Richard kommer att minnas i många generationer framåt råder det ingen tvekan om.

Per

 

I vår har denna blogg varit igång i 15 år med nytt inlägg varje vecka. Lars och jag sa redan då att vi inte kommer att lida brist på ämnen att skriva om. Ändå hajar jag numera lite till när jag upptäcker ett bra 60-talsgäng som vi inte tagit upp i våra snart 800 inlägg.

 

I CD-spelaren snurrar en samling med Turtles och insikten är lika stark som plötslig: Dom var ju OCKSÅ suveränt bra! Ja, den fantastiska sanningen är ju den att det plötsligt kan dyka upp namn från 60-talet som man inte glömt men var mycket längesedan man tänkte på. Så hör man dom och blir glad i själen!

 

Turtles bildades i Los Angeles 1965 av Mark Volman och Howard Keylan. De spelade båda gitarr och sjöng. Howard första stämman. Min samling visar sju killar på omslaget så vi lämnar de övriga här. Möjligen kan nämnas att John Barbara några år spelade trummor innan han fortsatte i Jefferson Airplane.

 

Turtles levererade under andra halvan av sextiotalet en rad singlar som kändes som specialskrivna för listorna samtidigt som de var långt ifrån banala. Framförda i arrangemang som hade den rätta tyngden. Kvalitétspop helt enkelt. "Solskenspop" är ett kriterium jag läst i samband med gruppen. 

 

1965 var året då Byrds satte elektrisk kraft i Dylanlåtar och slog stort med Mr Tambourine man. Turtles fattade galoppen och spelade in It Ain´t me Babe

 

It Ain't Me Babe (Remastered) (youtube.com)

 

Med åttonde plats på USA-listan var gruppen etablerad. Journalister hade ytterligare ett namn att placera i facket ”folkrock” bredvid Byrds. Ganska självklart då det handlade om Dylan-låtar men Turtles lämnade snabbt legenden för annat material. 

 

1966 gick det trögare med hits men 1967 slog det till rejält för sköldpaddorna. Etta i tre veckor med, låt vars titel och musikaliska utstrålning passade perfekt in i The Summer of Love, Happy Together

 

Happy Together - The Turtles (1967) - YouTube

 

Nu var gruppen definitivt en del av den popscen som växte snabbt i hela västvärlden. Uppföljaren She´d Rather Be with Me  kom trea i USA. Den nådde andra plats på Tio-i-topp liksom "Can I Get to Know You Better.

 

The Turtles - She'd Rather Be With Me - 1967. - YouTube 

 

Happy Together väl det närmaste Turtles gjorde som kan kallas ”klassiker”. Nja, det ska annars vara låten som visserligen inte nådde topp fem i hemlandet när den släpptes 1968 men det tror jag beror på att den var så sofistikerad, helt enkelt för bra för den genomsnittliga lyssnaren. Visst är det fortfarande en pärla, gruppens egen komposition, Elenore

 

The Turtles - Elenore (1968) 4K - YouTube 

 

Jag avrundar länkraden med en personlig favorit, skriven av Jim McGuinn och Gene Clark i Byrds men inte utgiven av den gruppen när det begav sig. Med en sjätte plats på USA-listan blev det Turtles sista hit

 

The Turtles - You Showed Me (youtube.com)   

 

Sedan tog det slut. Ray Davies producerade gruppens sista LP 1969. Den sålde dåligt trots bra kritik.  Konflikter med skivbolag tog knäcken.

 

Volman och Kaylan fortsatte under namnet Flo & Eddie. De tog kontakt med Frank Zappa för att spela i hans band Mother of Invention under 1970-talets första år. 1983 började de åter uppträda som The Turtles, men nu med nya musiker. De har fortsatt med det sedan dess men några skivor har det inte blivit.

Men vi som älskar vårt decennium tycker att det räcker gott med det dom gjorde då!

Per

Ja, varför inte återbruka en gammal Tio i topp-lista? I min värld är det aldrig fel. Så jag tog fram den stora boken om Tio i topp och istället för att leta fram någon jubileumslista eller så slog jag bara upp en lista på måfå. Jag tänkte spela dom fem första i topp utan så mycket mer än några personliga randanmärkningar. Det är ju musiken som är det viktiga, eller hur? Så vi börjar väl på plats fem. Listan är för övrigt från 24 oktober 1964. Alltså på femte plats en grupp och en sångare som jag alltid gillat. Här var dom inne på listan med sin första hit. Sångaren, Peter Noon, kom från en skådespelarkarriär och hade en gränslös charm. Gruppen använde, som så många andra, studiomusiker vid inspelningarna. Bland annat förekom Jimmy Page i bakgrunden.

https://www.youtube.com/watch?v=n0J6q42zLH0

 

På fjärde plats landar Paul Anka. Har du också glömt denna? Han hade bara fyra listplaceringar och denna var den sista. Ändå får man säga att Paul hängde med bra trots att han snarast representerade femtiotalsschlagern snarare än det nyvaknade sextiotalets nya fräscha popvåg. Hans största hit, Diana, fick av naturliga tidsskäl aldrig säte i Tio i topp, men uppföljaren Remember Diana landade året tidigare på en fjärdeplats som bäst. Hans karriär fortsatte emellertid uppåt och han har medverkat i flera stora filmer, bland annat The longest day och är en etablerad underhållare i Las Vegas.

 

https://www.youtube.com/watch?v=7Dcg47U2e3w

 

Sedan på tredje plats hittar vi en nykomling, som också kanske glömts. Turnerade som världens yngsta popgrupp trots att deras morbror var med. Gruppen fick sitt genombrott i Sverige, inte förvånande med tanke på den svenska publikens böjelse för gulliga pojkgrupper, men fick efter succén i Sverige också en karriär i hemlandet Danmark. Dom gnatar på, efter uppgifter, fortfarande som dansbandsmusiker i Danmark. Låten låter fortfarande fräsch.

 

https://www.youtube.com/watch?v=io-Q5VFyIXg

 

På tvåan hittar vi en mer än välförtjänt artist och låt. Elva gånger landade han på Tio i topp och 1963 turnerade han med The Beatles i England efter succén med Running scared. Hans privatliv var präglat av några tragedier då hans fru omkom i en motorcykelolycka och kort därefter omkom hans två söner i en brand. Jag tycker att hans hyllning till sin fru Claudette kanske är hans vackraste låt med här kommer den ikoniska och kanske mest kända från listan 1964. Och filmen minns vi väl alla?

 

https://www.youtube.com/watch?v=BRzhuYk4zUc

 

Och så naturligtvis på första plats, det är ju 1964, The Beatles. I den guldgruva deras musikaliska arv är vaskar listan fram denna lilla nugget. Tidigt i låtskrivarkarriären men här träffar dom redan rätt. Återigen det direkta tilltalet till lyssnaren och med det sound som kom att prägla sextiotalet i fortsättningen. Sviken kärlek är väl en kliché, men i rätta musikaliska händer som här kan det ändå bli så rätt. George ovanligt sprallig för att vara han.

 

https://www.youtube.com/watch?v=o5MDPGLFICk

 

Lars 

  

 

Ännu ett år har lagts till handlingarna. Ett nytt har börjat. Visst är det nära att bli lite filosofisk om detta med tidens gång. I popsammanhang blir det närapå aldrig så värst filosofiskt men Fairport Convention gjorde 1969 en verkligen vacker låt som frågar om någon vet var tiden tar vägen.

 

Fairport Convention - Who Knows Where The Time Goes (with Sandy Denny) - YouTube

 

Andra har gjort den här låten, inte minst Nina Simone, men jag är störtförtjust i Sandy Denny mjuka, inlevelserika röst. Hon sjöng även i Stawbs och Fotheringay men fick aldrig förtjänad status innan hon 1978 avled efter ett fall i trappan hemma.  

 

Genast när detta uppslag till inlägg hade format sig dök första orden i nästa låt upp i min skalle. Det skulle dröja lite innan jag kom på titeln. Det var ju ingen singel men ett spår från mitt livs tredje LP som fastande direkt. Inget filosoferande av det djupare slaget men, som det heter, en bra låt är en bra låt är en bra låt!

 

The Kinks - Stop Your Sobbing (Official Audio) (youtube.com)

 

Kinks är aldrig fel, eller hur? Inte heller Zombies. Här har vi ordet i en titel som inte går att missa i sammanhanget.

 

The Zombies - Time Of The Season (Lyric Video) - YouTube

 

Tänk vilken tragedi det var för Zombies att de, efter ett par år utanför listorna, slog rejält i USA med den här låten ungefär samtidigt med att det bestämt sig för att lägga av. LPn, den låg på, Odessey and Oracle var också en höjdare. Snacka om att falla med flaggan i topp!

 

En annan titel, och låt, som inte kan förbigås är ju den här

 

The Rolling Stones Time is On My Side - YouTube   

 

Det tog lite tid innan jag insåg att Stones nya – jo, faktiskt, NYA – LP är riktigt bra så en recension i denna spalt känns lite passé nu. Vet inte om denna titel säger något om Stones av 2024 men bra låt är det hur som helst!

 

Amerikanska Association levererade några ursnygga hits med skir stämsång som passade perfekt i det sound från Kalifornien som gav oss så mycket andra halvan av sextiotalet. Detta var inte deras största låt men titeln är ju bra, visst är det tid att leva. Även år 2024!

 

Time for Livin' - YouTube

 

Sam sagt; Vi har ett helt år framför oss. Ett sprillans nytt. Vi på bloggen fortsätter oförtrutet att hylla den tid och dess musik som vi skrivit om i snart 15 år även om epoken nu ligger ytterligare ett år bakom oss. Ämnet är oändligt och alltid lockande.

 

Välkommen att följa oss även 2024!

 

Per