perolarssextiotal

 

 

Nej, ingen runa. Sådana tar ju upp personliga saker och läsaren vet att i Phils historia finns saker vi inte vill tänka på. 

 

Men det är ju ett lämpligt tillfälle att hylla en av populärmusikhistoriens största. Phil Spector tillförde rockmusiken en ny dimension när han visade att det inte enbart handlade om en bra låt som framfördes av en bra artist. Det skulle LÅTA läckert också. Hans produktionsteknik var revolutionerande och har fått många skribenter att tävla med varandra om de mest hyllande och - i sann Spectoranda – mest bombastiska formule­ringarna. Så här skrev the Rolling Stone Encyclopedia of Rock & Roll 1983:

 

Twenty years after its heyday, Phil Spector's Wall of Sound still stands as a milestone in recording history. It changed the course of pop record producing and left some of rock's best loved music. Spector raised pop production's ambition and sophistication by overdub­bing scores of musicians - five or six guitars, three or four pianos, and an army of percus­sion, including multiple drum kits, castanets, tambourines, bells and timpani - to create a massive roar. Spector called it "A Wagnerian approach to rock & roll: little symphonies for the kids.

 

Som producent står Phil Spector i särklass i rockens historia. Många producenter sätter egen prägel på pro­dukten. Men rockhistorien har aldrig sett en producent som skapat ett så epokgörande och eget sound som Phil Spector.

 

Han började dock som musiker och hade redan som 18-åring 1958 sin första listetta i USA och (tvåa i England) med trion The Teddy Bears, To Know Him is to Love Him’ efter inskriptionen på faderns gravsten.

 

(447) To Know Him Is To Love Him by The Teddy Bears With Phil Spector in the Video - YouTube   

 

Han träffade Leiber-Stoller och skrev med dom låten ’Spanish Harlem’, en jättehit 1960 för Ben E King.

 

(447) Ben E King - Spanish Harlem - YouTube 

 

Samma år började han producera och bildade skivbolaget Phillis 1961. Inom tre år hade han producerat 20 stora hits. Till sitt förfogande hade han några av USAs mest erkända studiomusiker.

 

Spector jobbade gärna med tjejgrupper. En var the Crystals, fem tonårsflickor från Brooklyn. Det är sig­nifikant för Spectors dominanta sätt att arbeta att the Crystals faktiskt inte alls är med på sin största hit, ’He´s a Rebel’, 1962. När Spector ville ha låten inspelad fanns Crystals borta i New York så han tog in andra tjejer istället!

 

(447) The Crystals - He's a Rebel (1962) - YouTube 

 

De riktiga the Crystals kom dock tillbaka och gjorde klassi­ker som ’Da Doo Ron Ron’ och ’Then He Kissed Me’, 1963. Phil Spector tappade sedan intresset för Crystals till förmån för The Ronettes med leadsångerskan Veronica Bennet. De gjorde 1963-65 flera klassiska inspelningar som ’Baby I Love You’,’Walking in the Rain’ och, framförallt ’Be My Baby’, Brian Wilson har berättat att när han hörde den här låten första gången höll han på att köra av vägen, han var helt enkelt tvungen att stoppa bilen och lyssna klart. Därefter har han ägnat hela sin livskarriär i att försöka göra något lika bra.

 

Rockhistorien har frambringat ytterst få låtar som har en så uppenbar klassikerkänsla. Melodin är helt enkelt nästan oslagbar och arrangemanget kan inte bli bättre. Det tunga, genialt enkla, men på något sätt ändå unika, trumintrot är ikoniskt. Efter några slag dundrar hela Spectros ljudvägg in med snygg basslinga i fokus. Veronica Bennet har precis en så där trånande tjejröst som en tjej skulle ha 1963 och refrängen är bara bäst. Be my baby…

 

(447) The Ronettes - Be My Baby (Official Audio) - YouTube 

 

Vi har i ett tidigare inlägg presenterat hans julskiva från 1963. Just det, det var ”hans” trots att han inte sjöng eller spelade. Men det HÖRS i musiken att det är hans verk. På samma sätt är det självklart att det 1991 gavs ut en CD-box i hans namn som samlar hans verk. "Back to mono" heter den. Spector gillade inte stereo utan ville att musken skulle samlas i en kanal.

 

När Beatles slog 1963 var tjejgruppernas gyllene era över men Spector hade mer att ge.  Righteous Brothers mästerverk ’You've Lost that Loving Feelin’ från 1965 slår ju det allra mesta. Fortfarande.  

 

(447) You've Lost That Lovin' Feelin' - YouTube 

 

1969 satte han ihop Beatles sista LP Let It Be. OK, inget mästerverk, men bara att producera de allra största visade Phil Spectors position i popmusiken. Året därpå produ­cera­de han George Harrisons första solo-LP och jobbade senare med John Lennon och Leonard Cohen. Ett omtalat samarbete med punkgruppen Ramones 1980 blev en lite småkomisk slutvinjett på en lysande karriär.

 

Jag hoppas, och tror, att det är berättelsen om Phil Spector som populärmusikens utvecklare som framtiden kommer att minnas.

 Per

 

Lite inspirerad av Pers namnkunniga inlägg så fortsätter jag på temat. Nu kommer vi till Bobbisarna. I slutet på femtiotalet och början på sextiotalet dog rocken. Sas det i alla fall i svallet av Payola-skandalen, Chuckens fängelsedom och att Little Richard blev pastor. Det vacuum som uppstod i ungdomens populärmusik försökte man från musikindustrins sida fylla med lite mer välkammade artister som sjöng milt om brustna hjärtan. En blandning av schlager och rock, gemenligen kallad schlock. Inte så få av dem vara en Bobby.

 

Bobby Vee, eller Robert Velline som han egentligen hette, hade ett antal smärre och större hits tidigt sextiotal. Smäktande röst närmast border-line till crooning var också hans kännetecken och han är en typisk representant för eran. Men populär var han vilket inte minst märktes när han fick hoppa in som ersättare i den turné som så tragiskt berövade Buddy Holly, Big Bopper och Richie Valens livet. Den låt han kanske är mest känd för är nog denna. Texten är lite creepy tycker jag när jag lyssnar noga. Lite stalker-varning.

 

https://www.youtube.com/watch?v=EuJbHYvR7EQ

 

Bobby Vinton tillhörde samma kategori som Vee. Han hade emellertid en väldigt trög start på karriären med några skivor som inte alls lyfte. Genombrottet med Roses are red förbereddes genom att han och skivbolaget levererade mer än tusen skivor och ett stort fång av rosor till varenda DJ som kunde nosas upp. Att leveransen skedde genom inhyrda unga damer gjorde inte saken sämre. Fyra veckor i topp på Billboard blev resultatet av kampanjen och – förstås – det faktum att låten och han passade precis för tidens krav.

 

https://www.youtube.com/watch?v=_ltn0qM3DRY

 

Den mångsidige Bobby Darin var inte bara sångare utan var dessutom framgångsrik kompositör, skådespelare och spelade själv många instrument. Han kom också att ägna sig åt politik och arbetade aktivt för John F Kennedys kampanj. Hans familjesituation var dock en smula komplicerad och han fick i vuxen ålder reda på att den kvinna som han trodde var hans mamma egentligen var hans mormor och den han trodde var en äldre syster egentligen var hans biologiska mor. När detta uppdagades hamnade han, inte förvånande, i en depression. Jag ska skona dig från att spela den usla Splish Splash och istället bjuda på en riktig pärla.

 

https://www.youtube.com/watch?v=4jcCwmtVAIM

 

Bobby Rydell, egentligen Ridarelli, var nästan lika mångsidig som Darin. I artonårsåldern vann han en talangtävling i en TV-serie som han kom att bli kvar i flera år. Han började samtidigt spela i band runt Philadelphia och hade ett par singelfloppar innan han slog igenom med Kissin´ time 1959. Det ena ledde därefter till det andra och det blev både turnéer med bland andra Everly Brothers och Crickets och film med Ann-Margret och Dick Van Dyke.  Han avslutade den mer hektiska delen av sin karriär 1965 med den charmiga Sway.  

 

https://www.youtube.com/watch?v=SibAcskfhbY

 

För att få lite sälta i denna lite sockersöta blandning tar jag in en annan som definitivt inte platsar i schlockgruppen, nämligen Bobbie Gentry. Hennes tid kom under den andra halvan av sextiotalet efter en lång och halvdan karriär bland annat i duon Ruby and Bobbie Meyers tillsammans med sin mamma. Uppväxt som hon var i Mississippi under mycket fattiga förhållande blev södern den fond mot vilken hon skrev sin musik. Det piano hon lärde sig spela på hade hennes mor fixat genom att byta till sig det mot en av familjens kor. Hennes genombrott, den ikoniska Ode to Billie Joe har varit föremål för många spekulationer rörande vad som egentligen utspelar sig i texten. Den blev en hit och gav en skjuts åt hennes album som till och med petade ner Sgt Pepper-plattan från toppen av Billboard.

 

Låt dig fascineras.

 

https://www.youtube.com/watch?v=nv33eaygVDQ

 

Lars

 

 

 

 

 

 

 

Fem länkar i inlägget men bara en bild. De såg ändå så lika ut på den tiden!

 

Det är väl bekant att det går lite av mode i hur barn döps. Det verkar ibland smitta över på rockartister. Listorna för runt sextio år sedan verkade närapå översvämmas av artister med förnamnet Johnny. Att de också kan tyckas ha en musikalisk släktskap får tillskrivas slumpen. Eller, förmodligen riktigare, det faktum att popmusikspektret före Beatles m fl:s genombrott var, uppriktigt talat, ganska smalt.

 

Detta inlägg handlar alltså om några av dessa Johnny som förtjänar att lyssnas på. Inläggets fokus är det tidiga 60-talet. Först ut en som, fullt välförtjänt tycker jag, fortfarande håller en ganska framskjuten plats i rockhistorien. Rockabilly är en stil - mellan hillbillycountry och rock som namnet anger – som jag, ärligt talat, tycker är smal. Med sin Rock ´n´Roll Trio gjorde Johnny Burnette många vassa låtar. Men det var som soloartist han fick sina hits. Topp 10 1960 med en låt som onekligen kan kallas klassiker.

 

(427) JOHNNY BURNETTE - YOU'RE SIXTEEN - YouTube

 

En som förtjänar en främre plats i det kollektiva rockminnet är Frederick Heath. Vi känner honom som frontfiguren i den engelska gruppen Johnny Kidd & The Pirates som bildades redan 1959 och visade att Rock ´n´ Roll kunde spelas på även denna sida Atlanten. Frederick, förlåt Johnny, bytte ut de andra musikerna efter skivdebuten och kom redan 1960 med en låt som, här kommer ordet igen,  nog kan kallas klassiker.

 

(421) Johnny Kidd & The Pirates - Shakin' All Over - YouTube

 

Johnny and the Hurricanes ledare hette Johnny på riktigt. Efternamnet Paris om ni vill veta. Han sjöng inte men spelade saxofon, närapå ett obligatoriskt instrument på femtiotalet innan Chuck Berrys efterföljare tog över helt. Gruppen från Toledo, Ohio, levererade instrumental musik som i dag känns en smula udda men en låt kan, inte riktigt men kanske nästan, kallas klassiker. Top 5 1959.

 

(427) RED RIVER ROCK - JOHNNY AND THE HURRICANES 1959 - YouTube Länk Red River Rock.

 

Oj, nu är vi lite insnöade på klassiker. Unge herr Tillotson från Florida får nog bara kännare att säga ”a-ha, HAN!” när man säger namnet. Men han hade 4 låtar på topp tio 1960-63, däribland egna låten It Keeps Right on A-hurting som, bland många andra, Elvis spelat in. Men hans klassiker är den första hiten.

 

(427) Johnny Tillotson - Poetry In Motion - YouTube

 

Vi kan inte fylla inlägget med länkar så hrr Mathis, Ray,  Preston, Horton, Cymbal,  Restivo, Ferguson, Maestro, McCracklin, Rivers och Nash kanske får plats i något senare blogginlägg. För vi kan ju inte gå runt den STORE Johnny. Ni fattar vem.

 

Det var redan i rockens begynnelse som denne countrystjärna kom till Sunstudion i Memphis och inledde en karriär som fyller flera sidor i varje vettigt musiklexikon. Karriären fick ett stort, värdigt och snyggt, slut med flera skivor på 90-talet som producerades av Rick Rubin. Ska vi snacka klassiker är det märkligt att han bara en gång nådde top-10 på den amerikanska poplistan. På countrylistan hade han 13 ettor och 49 (!) på topp-10. Jag gör mitt val enkelt och tar tvåan på poplistan 1969.

 

(427) Johnny Cash - A Boy Named Sue (Live) - YouTube

 

Per

 

Så har ett nytt år börjat. Detta inlägg publiceras första dagen år 2021. 2020 är historia. Coronaåret. De artister och låtar vi skriver om här har en något äldre historia. Många handlar om just år. Låt oss kolla in några..

 

Först ut den alltid pålitlige Frank Sinatra. Han sjunger INTE om förra året som vi alla förstår. Inte bara för att han inte levde då utan för att låten handlar om ett betydligt bättre år.

 

(403) It Was A Very Good Year (Remastered 2008) - YouTube

 

I letandet efter bra låtar söker man sig, liksom automatiskt på något sätt, till the Beatles. Den som ligger närmast är Johns Yer Blues men den heter alltså inte ”Year” Blues och handlar om något annat. Men kollega George fick efter Johns död ihop en riktigt fin sak om de gamla åren. Här den officiella videon.

 

(403) George Harrison - All Those Years Ago - Original Video - 1981 - YouTube

 

Börjar man med Beatles är det svårt att sluta. Det händer ibland att resultatet inte blir det allra bästa så att Ringo placerade den här låten som en baksida förlåter vi, liksom vi förlåter honom för allt!

 

(403) Ringo Starr - "Early 1970" - YouTube

 

 

Detta att ta årtal som låttitlar har några prövat på. The Who är alltid underbara att återvända till. På rockoperan Tommy finns spåret 1921, året då Tommys mamma och älskare vill vara tillsammans.

 

(403) The Who - 1921 - YouTube

 

Så en listetta. Zagar & Evans blev ett sk onehitwonder 1968 med den här framtidsbetraktelsen. Riktigt bra hitlåt om ni frågar mig.

 

(403) Zager & Evans - In the Year 2525 - YouTube

 

Kan så klart inte utelämna favoriten Neil Young. På första solo-LPn, 1968, gjorde han en av sina snyggaste ballader. Lite kluriga melodi- och ackordvändningar. Men så är det när han är i toppform

 

(403) Here We Are in the Years (2009 Remaster) - YouTube

 

Som sagt. Nu ligger ett nytt år framför oss. Du som läser bloggen kan lita på nya inlägg varje vecka. Tala gärna om för en kompis att vi finns och kommentera gärna. Det är kul att skriva för er.

 

Sköt om er, alla!

 

Per