perolarssextiotal

Vi minns väl alla den otäcke Scrooge från A Christmas Carol av Dickens. Han som fick se sina jular i repris som väl inte var så trevliga. Så vi drar en parallell och ser tillbaka på några betydligt trevligare nyår och vilket bättre sällskap än Tio i topp kan man ha? Låt oss göra som Scrooge, titta tillbaka. Så det blir ett litet urval av låtar som charmade publiken kring nyår några, inte så få, år tillbaka. Med dessa återblickar vill Per och jag önska läsaren ett riktigt Gott Nytt År! Även om vi inte kan hoppas på samma musikaliska toppar som dessa.

Den 30 december 1961, ja vi börjar tidigt, blev det pedagogiskt nog en mattelektion. Bobby Darin var redan en etablerad artist, men denna gjorde att han slog igenom på allvar, också internationellt. Han skrev låten själv och den kom att bli covers för många artister och band. För svensk del av Little Gerhard, Janne Lucas och Rankarna. Och visst har den, den där, charmiga tonen som blev så typisk i brytningen mellan femtio- och sextiotal.

https://www.youtube.com/watch?v=oJR2YP7bSZo

Vi flyttar oss raskt fram till 1963, då popscenen helt bytt skepnad. Borta var femtiotalslooken och något alldeles nytt hade kommit – The Big Bang! Nåja Big bang i astronomiskt perspektiv har ja alltid funnits i vårt medvetande, med den musikaliska smällen som levererades av Beatles har vi inte heller riktigt hämtat oss ifrån. Många låtar har varit stilbildande och stilbrytande men jag vågar påstå att ingen har haft den impact som denna hade. Mersey-soundet, utlevelsen på scen och det alldeles nya direkta tilltalet var en cocktail som var helt ny. Istället för att berätta en historia så var det ett direkt tilltal till lyssnaren – hon älskar dig!

Till det Johns aggressiva kompgitarr och Pauls vandrande bas. Genialt.

https://www.youtube.com/watch?v=S302kF8MJ-I

Vi fortsätter vår tidsresa en smula framåt. Eller? Den 28 december 1968 gör vår musikresa plötsligt, om du delar min uppfattning, ett hopp tillbaka till den glättiga femtiotalspopens era. Mitt i det spännande slutet av sextiotalet dyker en låt upp som etta, med omisskännliga femtiotalsvibbar. Leapy Lee, eller Graham Pulleyblank som han egentligen hette (man förstår att han tog ett artistnamn, eller hur?) var en engelsk popsångare med en ganska darrig karriär. Leapy Lee blev hans enda hit och försörjning. Hans liv blev väl efter det ganska stökigt och 1970 fick han tre års fängelse för misshandel på en pub och hördes väl inte vidare av i våra sammanhang. Men låten har en viss charm.

https://www.youtube.com/watch?v=QQHuAX5h5XA

Som ensam ansvarig för detta inlägg tar jag på mig fullt ansvar när jag spelar den nästa och den bästa nyårslåten för dig kära lyssnare. Videon lär vara inspelad i dalarna även om vissa inslag leder annorstädes. Jag bryter då mot alla tidsregler för bloggen, men va fan det är ju bara nyår en gång om året. Jag vet dock säkert att Per instämmer i önskningarna om ett riktigt Gott Nytt År!

https://www.youtube.com/watch?v=jeYCyCaK_5k

Lars

Du som läser vet att om vi i denna blogg skulle uppmärksamma alla de minnesvärda från 60-talets musikscen som gått bort skulle vi knappt kunna skriva om annat. Men ibland händer det att man tar till sig ett dödsbud lite djupare än andra. Denny Laines är ett sådant.

Han försvann från rampljuset, förvisso inte helt men ändå mer än väntat, efter sin korta tid som sångare, gitarrist och kompositör i Moody Blues. Första gången man hörde hans härliga, speciella röst var i radions Pop 65 när programmet första gången spelade en ny grupp från Birmingham som klättrade på Englandslistan.

(2) Moody Blues - Go Now [HD] - YouTube

Snacka om röst! Och vilken låt! Moody Blues blev genast ännu en favoritgrupp i mitt snabbt växande popmusikintresse. Låten klättrade till toppen både på Englandslistan och på New Musical Express lista, den som genomgicks varje torsdag i Pop 65. Högtidsstunder!

Sedan hände något märkligt, något jag aldrig har kunnat förlika mig med: Ingen av Moody Blues följande tre singlar lyckades nå topp 20!  En lyckades ligga en vecka på NME-listans femtonde plats vilket gav i alla fall en extra spelning i transistorradion en torsdagskväll.

From the Bottom of My Heart (I Love You) (youtube.com)  

Här såg ni omslaget till den LP Laine gjorde med gruppen. Den hette – helt rätt – The Magnificent Moodies. Laine skrev den här låten tillsammans med keybordisten Mike Pinder, liksom nästa. Här bara måste länkas till min definitiva favoritlåt med Moody Blues. Visst, den kom ingenstans på någon lista men i min värld förblir den evigt kalasbra. Sköna stämmor och trumspel. Med mera. Notera att låten har två olika stick.

(2) The Moody Blues - Everyday - 1965 - YouTube  

Fyra singlar, några EP och en LP var allt Denny Laine gjorde med Moody Blues innan han lämnade i oktober 1966 och ersattes av Justin Hayward som ledde gruppen i sju  fina LP. Härlig musik i sig men något annat än när Denny Laines skarpa bluesröst frontade gruppen.

Denny Laine fortsatte solo och hann med två singlar innan han försökte med ett par nya bandkonstellationer. En var Ginger Baker's Airforce där han medverkade på två LP.. Say you don´t mind borde ha blivit en hit. Colin Blunstone (fd Zombies) kom topp 20 med den 1972 men här Dennys original med den video som spelades in.

(2) Denny Laine - Say You Don't Mind (1967 Promo Video) [HD] - YouTube

Denny Laine fick så en chans ingen kan motstå: När Paul McCartney frågade om Denny ville vara med i hans nya band var det inte mycket att snacka om. Denny Laine kom att vara den ende i Wings som var med Paul och Linda hela guppens tid. Det blev 7 album. Även om Denny stod i ex-Beatlens skugga lämnade han viktiga bidrag till hits som Mull of Kentyre, en jättehit i hemlandet. Hans röst var med, om än i bakgrunden och han spelade förstegitarr på många låtar. På LPn London Town inte bara skrev han med Paul utan fick sjunga på den här låten som nådde 13e plats i Nederländerna.

(2) Paul McCartney & Wings - Deliver Your Children - YouTube

Efter Wings blev det en räcka soloalbum men inget som gjorde intryck. Det sista kom 2008. Den 5 december ändade livet för en av sextitalspopens många hjältar. Det var på dagen 50 år efter Wings släppt sitt bästa album, Band on the Run.

Men för undertecknad är det främst Laines insatser på sextiotalet som räknas. Dom minns vi länge.

Per

Per

Duell: Hur bra är Beatles nya?

 Vi tänkte först rubricera inlägget ”Den ideala julklappen” men det är ju bara två dagar till Julafton och ni läsare som vill ha Beatles musik i skivhyllan har säkert redan skaffat låten på singel eller albumet 1967-70 där den finns med fyra andra låtar som inte fanns i tidigare albumversion.

https://www.youtube.com/watch?v=Opxhh9Oh3rg

Så här tycker vi. Först Per:

Visst var det överraskande att Ringo och Paul med imponerande teknisk hjälp fått till en låt av en demo från John 1977 med ett gitarrsolo från George inspelat 1995. Ingen kan säga att det inte är en riktig Beatleslåt.

Eller? Tänker vi Beatlesnördar på Free as a Bird och Real Love när vi funderar på deras låtar? Nej, för min del är det 210 låtar från åren 1962-70 som gäller. Den med marginal starkaste låtsamlingen som NÅGON artist inom popmusiken gjort. Några låtar är dåliga men åtskilligt fler är klassiker och de däremellan jättebra.

Alltså kan jag bara jämföra Now and Then med de andra två. Då är Now and Then inte lika bra som Real Love. Den låten är ju riktigt bra och skulle platsa bra bland de 210, kanske till och med på den övre halvan. Men den nya låten slår Free as a Bird, i Beatles-sammanhang en ganska seg sak.

Även en Beatlesnörd måste vara ärlig: De senare inspelningarna saknar den ungdomliga energi som Beatles utstrålade så starkt. Now and Then är välgjord. Johns röst är alltid skön att höra. Visst är det härligt att höra honom med något man inte hört och påminnas om vilket geni han var. Men melodin vill inte fastna riktigt.

Now and Then förtjänar så klart sin plats i skivhyllan. Det är verkligt kul att den låten finns. Men jag hinner nog spela de andra Beatlesplattorna ett par gånger till innan den kommer fram.

Nej, snackar vi riktigt bra Beatles så måste jag få med min favorit

https://www.youtube.com/watch?v=S-rB0pHI9fU

Då var det min, Lars tur.

Det finns ett uttryck som innebär att man ska sluta på topp. Beatles gjorde det, vilket jag är tacksam för. Även om deras sista album hade varierande kvalitet så var det inget som var riktigt mycket sämre än de föregående. Dessa postuma utgåvor tillför dessvärre inget.  Now and then har visserligen en typisk John-profil, men är i mina öron både tungfotad och dåligt producerad, det senaste kanske av naturliga skäl.

ag kom att tänka på en cartoon där en äldre man säger till en annan i anslutning till att vi ställde tillbaka våra klockor” Hudddu (jag tror det var en Göteborgare) hur långt ställde vi tebaka (Just det Göteborska) våra klocker (Göteborska igen) egentligen? Nytt album med Rolling stones och ny singel med Beatles.”

Jag har inget att tillägga utöver att man borde låtit låten vila i frid. Och som yrkesman skulle jag förorda ett brott mot griftefriden.

Såhär ska det låta om man ska vara nostalgisk:

https://www.youtube.com/watch?v=ZqpysaAo4BQ

Polaren Per leder en utmärkt lyssnarcirkel på Senioruniversitetet där vi träffas ett gäng för att diskutera och lyssna till musik. Senaste träffen behandlade Michael Jackson och hans musik. Självklart spelades Thriller och det slog mig hur platt låten är utan videon. Tanken fördes sedan vidare till att det inte bara är en bra låt som behövs, det behövs också ett framförande. Det förstod våra hjältar från det gyllene musikdecenniet. Jag ser det som en ny dimension tillförs musik när man får höra den tillsammans med en välgjord koreografi. Denna kan se mycket olika ut och här kommer några, sinsemellan mycket olika, exempel på hur det kunde låta och se ut.

Mitt första exempel är, nästan självklart, The Shadows med deras återhållna scenframträdande. De gör inte mycket väsen av sig ur en koreografisk synpunkt, men det sparsamma rörelsemönstret matchar alltid låten de spelar vilket gör den till en helhetsupplevelse. Här har dom, för ovanlighetens skull, kryddat med ett par go-go-dansare i fonden. Ska jag sätta en etikett på framförandet så får det väl bli smakfullt. Det är också deras bästa låt i min bok. Och ett trumsolo som man faktiskt kan stå ut med.

https://www.youtube.com/watch?v=JJ4z2mUOBA8

Raka motsatsen till skuggornas balanserade framträdande är inte oväntat James Brown. Här får man också en kontrast mellan James utlevelse, säkert väl koreograferat, och hans doa-kör som håller takten både i musiken och i dansstegen. James show är mer en show, om du förstår vad jag menar, än ren koreografi. Varsågod – 6 minuter av ren energi. Undrar bara hur hans knäskålar mådde efteråt.

https://www.youtube.com/watch?v=vruy2GRUsV8

En annan sorts utlevelse bjuder Freddie på, men lika energisk som James även om töntstämpeln inte är långt borta. Kanske, i detta fall, hade låten vunnit på att inte dansas till, men högt kunde han hoppa. Det kan ingen ta ifrån honom och flickorna skrek så något gjorde han väl rätt.

https://www.youtube.com/watch?v=ALR13MJLAs4

Om vi nu sett väldigt energiska danser så vill jag bjuda på något lugnare, The Stroll. Dansarnas lite tafatta steg påminner mig på djupet om min ungdoms skoldanser, men dansarna här har en cool som i vart fall jag saknade i mitten av sextiotalet. Jag säger det igen – cool! Musiken är i det närmaste meditativ och inget att jämföra med James eller Freddies, men – återigen – så Coolt! Också här är samspelet mellan musik och dans totalt. Låt mig alltså ta dig med på en promenad.

https://www.youtube.com/watch?v=UrGLNtZ0rEg

Under sextiotalet kom go-go-flickorna att bli alltmer framträdande i konserterna. Man kan nästa säga att de formade en egen konstform, mer eller mindre hårt koreograferade. Utlevelsen och det ogenerade spelet på sexualiteten väckte förstås många reaktioner och de var förstås medvetet provokativa. Mången farbror och tant förfasade sig. Det märkliga är, om jag inte misstar mig, att dessa danser återigen har blivit opolitiskt korrekta. Allt går i repriser och moralisterna står i kö för att elda på. Bry dig inte – det är ju bara ungdom och kul! Huk er gubber o käringar ….

https://www.youtube.com/watch?v=F-XgtD59vPA&list=RDF-XgtD59vPA&index=1

Lars