Den svenska rockscenen när det började för länge sedan!
I detta inlägg presenteras ett underlag till två träffar i min lyssnarcirkel I Uppsala. På onsdag behandlas rockens genombrott i Sverige på femtiotalet fram till de instrumentala banden mot mitten av sextiotalet. Då började 60-talets svensk popvåg som tas upp i nästa träff.
I vårt land var det i början inte många som visste vad rock´n´roll var eller brydde sig. Bara 7 procent av Sveriges ungdomar på femtiotalet var intresserade av musik. På 90-talet skulle den siffran ha en nolla efter sig.
År 1957 skulle radioprogram för tonårsflickor handla om "biobesök, pojkvänner, jazzmusik och make up" skrev Bildjournalen. I det första tonårsprogrammet i radio, ”Tonårsträffen”samma år, förklarade programledarna att "den enda punkt vi är helt bestämda på är att vi avskyr rock'n’roll".
Men det hade faktiskt spelats in rocklåtar i vårt avlånga land innan dess. Eller låtar som var rock i sitt original om vi ska vara ärliga. Redan 1955 gav sig Gunnar Nilsson på självaste Rock around the clock. Här tidsmässigt illustrerad av raggarbilar och –brudar.
(308) Rock Around the Clock - Gunnar Nilson - YouTube
Men snart kom genombrottet. Bildjournalens upplaga ökade från 65 000 ex per vecka 1957 till hela 230 000 ex två år senare. Scenen dominerades av Stockholm. I centrum stod det legendariska nöjesstället Nalen med sidoscenen Harlem, där rockartisterna höll till. Men över hela landet hölls det rockgalor.
Little Gerhard blev klart störst. När han valdes till Söders rockkung blev det kravaller där det vältes bilar på Götgatan. Sedan valdes han inte bara till Sveriges rockkung på en tävling på Nalen i Stockholm 1958 utan också till Nordens rockkung i Oslo inför 9 000 personer. Med ’Bouna sera senorita’ hade han den utan jämförelse största hiten i det svenska femtiotalets rock. Den sålde över 100 000 ex och var den enda svenska rockinspelning från femtiotalet som nådde förstaplatsen på topplistan.
Det är svårt att nu kalla den låten för rockmusik, men, hursomhelst, även Sveriges ungdom hade fått sin egen musik. Andra hjältar från en första tiden var Rock-Ragge som hande en ganska tuff framtong och sjöng bäst. Birgit Jacobsson från Gävle uppträdde som Rock-Olga och utsågs till Sveriges rockdrottning på Nalen. Annars var det fråga om killar, en könsdominans som ju kom att vara mycket länge.
Nu började radion äntligen vakna. 1961 kom både Tio-i-Topp och Rock 61, ett program som döptes om till Pop 62 och återkom varje år under 60-talet. Tidig programledare var Klar Burling, en legend i svensk pophistoria.
Vi fick en svensk gren av ståltrådspopen där Spotnicks faktiskt lyckades få en topp-20-hit i England. Gruppen hade enekligen unika scenkläder, rymddräkter! Här listframgången.
(308) The Spotnicks - Hava Nagila - YouTube
Från mitten av 60-talet upplevde Sverige en formidabel popbandsvåg. I varenda svensk stad av någorlunda storlek fanns en lokal popbandsscen. Jag växte upp i Umeå där The Zettlers var bäst. De fick spela in tre singelskivor. De kom aldrig på Tio-i-topp. Inte heller The Trappers med min klasskompis Kent, som spelade in två singlar.
Hep Stars från Stockholm var det populäraste bandet. De var verkligen inte konstnärligt bäst men deras suveräna hålligång-show symboliserade perfekt det unga, glada och optimistiska decenniet. Jag bevittnade detta i Umeås sporthall där tjejerna skrek outhärdligt högt och konserten fick brytas sedan en stackars ensam polisman puttats ned från scenen som därefter stormades av publiken.
Hep Stars hittade bra coverlåtar. En tredje förklaring till gruppens framgång var flickornas trånad efter sångaren Sven Hedlund. Sextiotalets förmodligen oftast fotograferade ansikte. En sexsymbol, något som sällan kunde sägas om konkurrenterna. Benny Andersson skrev de egna kompositionerna, inte alls så pjåkiga, som gruppen så småningom gav ut. Säga vad man vill, och det vill man, om texten till Sunny Girl men melodin är helt ok, eller hur?
(308) The Hep Stars (feat. Benny Andersson) - Sunny Girl (1966) - YouTube
Totalt toppade Hep Stars Tio-i-topp fem gånger, mer än något annat svenskt band. De fick också en stor hit på Svensktoppen 1966 med Cornelis Vreeswijks översättning ’I natt jag drömde’ som toppade den listan i 8 veckor.
Kritikerna är sedan länge ense om att Göteborgsbandet Tages var bäst. De kallades västkustens Beatles, och visst var deras tidigaste musik Beatles-påverkad. Där fanns melodiska hits men också bluescovers. Tommy Blom var förstesångare men basisten Göran Lagerberg hade en bättre röst.
Gruppen släppte fem LP varav den sista, Studio från hösten 1967, är den svenska popbandsvågens överlägset bästa album, uppriktigt talat det enda helgjutna som vågen efterlämnade. Gruppen hade känsla för snygga arrangemang och nya musikaliska idéer. Ni hör de båda rösterna i den egna kompositionen Every Raindrop Means a lot. Här finns ackordvändningar och stilbyten som visar Tages kvalité.
(308) Tages - Every Raindrop Means A Lot (Sweden, 1967) - YouTube
Mot slutet av sextiotalet hade denna popbandsvåg ebbat ut. När den internationella scenen exploderade åt olika håll kunde de svenska banden inte hänga med. Skivbolagen satsade på svensktoppsinriktad musik. Flera band hade problem med värnplikten. Danspalatset Nalen stängde 1967 och blev pingstkyrka efter att ha varit en centralpunkt för jazz och pop i decennier. En annan symbolisk händelse var nedläggningen av idolmagasinet Bild-Journalen 1969.
Tråkigt, men allting har ju ett slut. Men visst var det vansinnigt kul när det varade!
Per
Fin sammanfattning av svensk pop musik av tidigare årgångar. Så klart var allt inte bättre förr men kul.
