Million Dollar Quartet

Jag har varit på lyssnarcirkel. Ja, alltså inte en studiecirkel utan snarare en diggarciskel genom Senioruniversitetet och Per som är ledare och guide. När vi ses har Per förberett ett tema rörande en artist, grupp eller genre från sextiotalet. Per ger oss den historiska bakgrunden och episoder från den tid eller artist som behandlas och sedan lyssnar vi på urvald musik och diskuterar. Lika trevligt som det låter kan jag försäkra.

 

Höstens första träff behandlade ”The Killer”, Jerry Lee Lewis, och Pers guidning, lyssnandet och pratet höll hög och spännande nivå. I förra veckans inlägg av Per får de en liten sammanfattning av ämnet och så kommer Per att fortsätta varannan vecka så du kan få en liten smygkik alldeles gratis och franco.

 

Jag ska inte gå in närmare på Jerry Lee eftersom du kan läsa mer utförligt i förra inlägget utan jag ska snudda lite vid The Million Dollar Quartet i vilken Jerry var med tillsammans med Elvis, Carl Perkins och Johnny Cash. Det blir som vanligt lite personliga reflektioner snarare än biografier. Hoppas du gillar det.

 

Jag tycker att alla fyra representerade lite olika musikstilar även om deras bakgrunder inte var särskilt olika. De växte upp i en blandning av psalmer, blues, hillbilly, country och folk och ur den blandningen fick de fram sina egna stilar som jag tycker inte var särskilt lika.

 

Carl Perkins representerar i min en utveckling av rockabillyn med ett stänk av country. Sättningen var sparsam och låtarna minimalistiska men med det tryck som det fanns i rockabillyn. Carl skrev en del musik själv där Blue Suede Shoes väl sticker ut som den mest minnesvärda. Hans alster togs senare över av inte minst Elvis som fick tydligare hits än Carl själv. Här exemplet.

 

https://www.youtube.com/watch?v=Bm5HKlQ6nGM

 

Om Carl tog omvägen över rockabillyn så menar jag att Elvis genade till rocken. Också hans tidigaste material var förädlat till en tyngre tonart med ett lite fetare sound och mer influerat av bluesartister som exempelvis Big Mama Thornton. Elvis var ju inte mycket till låtskrivare och inte mycket till gitarrist heller i ärlighetens namn, men viken pipa. Han visade baklyktorna i det avseendet till sina generationskamrater. Redan 1956 tog han sig en av Big Mamas hits och gjorde den till sin.

 

https://www.youtube.com/watch?v=aNYWl13IWhY

 

I vilken genre ska vi då sortera in Johnny Cash. Jag vet inte vad du tycker, men i min värld är han rakt igenom country. Musiken, framtoningen och rösten pekar alla mot en böjelse för country. Här kommer ett litet exempel på en sådan sång även om den är lite satt på speed på ett smakfullt sätt.

 

https://www.youtube.com/watch?v=1Osyw6Svv8U

 

Vad gäller Jerry Lee så hänvisar jag till Pers inlägg, men vi måste väl ha med en låt som bidrog till att han kom att kallas ”The killer”. Egentligen hade han väl bara tre pop-hits men ett otal placeringar på countrylistor. Så – The Killer!

 

https://www.youtube.com/watch?v=Fw7SBF-35Es&t=48s

Lars

 

 


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0