Från promenad till löpning
Mitt förra inlägg hade temat promenader. Det finns ett urval av sådan låtar som säkert räckt till ytterligare inlägg på samma tema, tänk bara Theese boots ar made.. och andra). Men jag valde att snäppa upp promenaderna till löpning. Så kan det gå. Och det går bra att hitta bra låtar till ett blogginlägg så vi börjar med en uppmaning från Birmingham-gruppen. Här introduceras fuzz-boxen på allvar. Spencer Davies Group borde egentligen, enligt mig, heta Steve Winwood group. Kompositör är Jackie Edwards. Väl bekomme.
https://www.youtube.com/watch?v=cueuoz3IX0Q
Denna låt är oundviklig i ett inlägg av denna sort. Texten hade kanske inte kunnat skrivas idag med den hotfulla ton som John senare tog avstånd ifrån. Men om man bortser från den ordagranna texten och Låter Johns ironi skina igenom så blir den tolererbar. Det var den första låt som spelades in för Rubber Soul som jag till och från tycker det är deras bästa album där de på allvar kliver in i det musikaliska universum som de skapat. Den andra låt som spelades in var Nowhere man, också den genial. Så ta texten med en nypa salt och Johns ironi så får den passera. Det var dessutom Georges favorit.
https://www.youtube.com/watch?v=yzHXtxcIkg4
Man kan också springa i cirklar, eller som metaforen tyder på, vara otrogen och opålitlig som Sue uppenbarligen var. Dion hade precis lämnat The Belmonts och sökte egna vägar. Här fick han hjälp av kompisen Ernie Maresca. Hans kompisar tyckte låten skulle vinna på lite Do-Wop-vibbar och det kan den noggranne lyssnaren höra. Dion var gift med en Susan men förnekade ihärdigt att hon hade något att göra med texten. Här kommer varningen rörande Sue (vem hon nu var) att akta sig för henne.
https://www.youtube.com/watch?v=ik57HLn0Nm0
Vad vore ett inlägg som detta utan en djurreferens. Nåja, kanske mer knutet till titeln. Perry Richardson skrev den lätt tragiska sången men gav den till sin vän Billy Preston som gjorde en hit av den. Tragiken låg i att krigare Running Bear tillhörde en stam som låg i krig med Little White Doves. E klassiska Romeo och Juliet alltså. Tragiskt slut alltså när de simmade över floden som skilde stammarna och hann bara med en kyss innan de drunknade. Trots all tragik tycker jag videon var bra.
https://www.youtube.com/watch?v=F9V-9dSPb_A
Lars
Bra låtar måste inte sjungas
Knappat hade jag för fyra veckor sedan skrivit kort om Bo Bumble & The Stingers innan jag i senaste utgåvan av alltid intressanta magasinet Vintage Rock läste artikeln ”Wordless Wonders”. Den fanns många fler gäng och bra låtar som förgyllde den musikaliska tillvaron innan Beatles och andra kom och vände upp och ned på så mycket.
En i min samling nyinförskaffad box med Chuck Berry påminner om att Chucken ofta slängde ur sig låtar utan hans fina texter. Helt ok men bredvid hans vanliga låtar kanske inte så nödvändiga. Det samma kan sägas om Beach Boys som den första tiden kunde fylla ut sina LP med ett par kopior av samtida instrumentalare.
Men låt mig hålla detta inlägg till några av de fina låtar som Vintage Rock lyfter fram. Visst fanns den många instrumentala hits i början av femtiotalet men den första riktiga rockinstrumentalhiten var saxofonisten Bill Justis Raunchy som kom 2a i USA hösten 1957.
(1276) 1957 HITS ARCHIVE: Raunchy - Bill Justis (a #2 record) - YouTube
Nu är det inte hans instrument vi främst tänker på i denna låt utan Sid Mankers gitarr. Det var när George Harrison visade Paul McCartney under en bussresa att han kunde spela den här låten som som han fick vara med i Quarrymen, bara 14 år gammal. John och Paul hade inte fixat det.
En av de många som inspirerades var Duane Eddy som med sitt så kallade Twangy Sound spelade till sig en mer framskjuten plats i rockhistorien än andra i detta inlägg. Detta genom att åren 1958 – 63 få in hela 15 låtar på USA-listans topp 40. Att det blev sång mot slutet bör dock noteras. Det är genombrottet vi minns bäst. Sjätte plats för Rebel-Rouser
(1276) 1958 HITS ARCHIVE: Rebel Rouser - Duane Eddy - YouTube
Den första rockinstrumentalaren som toppade USA-listan, och det i fem hela veckor, var Tequila med The Champs. Den var baksida till låten Train to Nowwhere som var på väg just ingenstans innan en DJ begrep att vänta på 45-varvaren och spela låten av saxofonisten Danny Flores som också ropar titeln, så 100 procent instrumental är den kanske inte.
(1276) TEQUILA- The Champs (Instrumental/Latin Rock) - YouTube
Låten toppade även R&B-listan i fyra veckor och fick första grammyn någonsin för bästa R&B-låt. Även om Glen Campbell kom med i gruppen lyckades de aldrig få till en framgångsrik uppföljare och lade ned 1965.
Nästa länk måste med bara för att den blev bannlyst och inte fick spelas i radio! Orsak: Den lät så onskefull!!! Just därför är det också en låt som har gjort historiskt avtryck trots bara 16e plats. Pete Townshend har sagt att utan den kanske inte alls hade börjat spela gitarr. Klassiker.
(1276) 1958 HITS ARCHIVE: Rumble - Link Wray - YouTube
Ett engelskt bidrag bör komma med. Jag spelar inte Acker Bilks klarinettlåt Stranger on The Shore trots att det var den första brittiska låt som toppat USA-listan. Nej, rock är det inte. Däremot Telstar med Tornados. Fem veckor etta i hemlandet och även etta i USA. Vi känner låten som den legendariska producenten Joe Meeks största verk. Tyvärr fick han inte betalt då han anklagades för låtstöld. När processen avslutades till hans fördel 1967 var han död sedan tre veckor.
(1276) The Tornados ~ Telstar (1962) - YouTube
Det finns en låt som jag inte skulle förlåta mig själv om den inte kom med. Surfmusiken var i USA en större genre än vi andra upplevt. Bredvid Beach Boys o Jan & Dean känner vi inga namn men favoritregissören Quinton Tarantino gjorde en berömlig insats när han till filmklassikern Pulp Fiction 1994 stoppade in en instrumental surflåt som tema. Innan dess kände vi inte till Dick Dale & The Deltones som hade gjort en rad instrumentala låtar som räknas till surfmusiken. Lets Go Tripping är deras enda hit men den är ju ljusår från Miserlou. Nu rockar vi loss!
(1278) MISIRLOU - Dick Dale - YouTube
Ventures då?? Jag vet. Det får bli ett eget inlägg. Återkommer.
Per
A walk down memory lane
Att en så enkel sak som att gå kan ju betyda många olika saker. Man kan vara på gång med ett tydligt mål i rask takt, man kan strosa lite mållöst och man kan promenera en invand rutt för att få en nypa frisk luft. Det kan också återspeglas i musiken när man sjunger om sina fotburna utflykter, så detta får bli mitt tema idag.
Har man varit förband till The Beatles är man inte helt fel ute, eller hur? Hon visste bestämt var hon var på väg – till lyckan. Som så många började hon i en skifflegrupp och hon slog storslaget igenom tidigt med denna låt. Och a propos Beatles så skrev John och Paul Misery till henne under deras gemensamma turné. Tyvärr fick hon inte spela in den, eftersom skivbolaget sa nej. Synd, den hade man gärna hört, men vi har ju alltid denna.
https://www.youtube.com/watch?v=NMfT_8805TQ
Ibland kan det stanna vid en ren uppmaning - spring inte utan gå! Chet Atkins tolkade denna ordlösa uppmaning först, men det var väl Ventures som förfinade den. Ursprungligen var det en ren jazz-låt från så tidigt som 1954. Ventures var väl inte lika namnkunniga som Shadows (alla kan väl namnen på Shadows ursprungliga sättning) men kunde definitivt konkurrera vad det gäller teknik. På sologitarr hör vi Bob Bogle. Redan 1960 och med samma häftiga koreografi som skuggorna.
https://www.youtube.com/watch?v=owq7hgzna3E
En trevlig inbjudan att sitta ner och chilla välkomnar Rooftop Singers med. Låten har gjorts i många versioner, men för egen del har jag fastnat för den kanske mest kända. Kanske för att deras arr med tolvsträngade gitarrer gav den ett djup och tyngd som ingen annan lyckades med. Här är vi i gränslandet mellan folkrock och ren pop. Tidigt sextiotal.
https://www.youtube.com/watch?v=7Jk8aUsl7N8
Tipset om titeln på nästa låt fick kompositören av Carl Perkins. Låten kom till så tidigt som mitten av femtiotalet och gav Cash ett genombrott. Första versionen spelades in på legendariska Sun Records. Är det pop eller rock eller country? Johnny var en mästare i att befinna sig i gränslandet och få till väl snickrade hits. Låten dyker också upp i flera filmer. Enjoy!
https://www.youtube.com/watch?v=jh169rVMveA
Och har man gått, men ångrat sig kan man ju alltid ångra sig och gå tillbaka, eller hur? Sonny Curtis komponerade och Everly Brothers tolkade med stor framgång. Jag trodde länge att det var bröderna som skrivit ihop den. Här kommer den med lite extra salt i form av Lulu.
https://www.youtube.com/watch?v=s-w7drjHrZU
Som den göteborgare jag är så var det frestande att ta in något med Walker Brothers, men jag behärskar mig.
Lars
PS och en bonus.
https://www.youtube.com/watch?v=Y29RZpHnkq8
Provinsiell pop av bästa märke
Lars skrev för ett par veckor om Lill Lindfors LP Du är den ende. En suverän platta, ikoniskt omslag med en av svensk populärmusiks främsta. För ungefär 30 år sedan, när Uppsalas kulturnatt gick över midnatt, uppträdde hon i Uppsala Domkyrka. I de glest befolkade bänkarna satt trötta äldre. Lill var inte trött, hon gick upp och ned för gången och manade på publiken. Energin och glädjen glömmer jag aldrig.
Vad Lars, säkert omedvetet, gjorde var att kliva över den gräns mellan ”vår” musik och annan musik som vi dåvarande tonåringar då upplevde. Svensktoppen kunde jag lyssna på i smyg på söndagsmornarna (jag var kär i Agnetha Fältskogh) men det var inget man snackade om på skolgården.
När Expressen i januari 1965 frågade sina läsare vilken artist eller grupp som var mest älskad i Sverige var det inte Hep Stars eller någon annan Tio-i-topp-artist som var det främsta svenska namnet efter Beatles, Stones och Elvis. Det var Sven-Ingvars.
Uppgiften kommer från den synnerligen läsvärda biografin ”Sven-Ingvars – ett år i taget” av Anders Nilsson som kom före Jul. Boken beskriver hela historien från bildandet som Sven Svärds trio till det nu av Oscar Magnusson ledda bandet. När Rolling Stones firar sina 60 år som band kan noteras att Sven-Ingvars kan fira 66 år i år.
Sven-Ingvars karriär må vara begränsad till vårt land (och lite Norge), men den skäms verkligen inte för sig, vare sig man tänker kvantitativt eller kvalitativt. 34 LP-skivor. 55 låtar på Svensktoppen åren 1964-2021. Bara Sten & Stanley har fler.
Men viktigast: Sven-Ingvars var (kanske är - har inte kollat den nya uppsättningen närmare) ett alldeles lysande bra gäng. Sven Magnusson sjöng perfekt, tydlig textning och tonhållning som gav alla texter rätta inramningen. Arrangemangen var inte banbrytande men hur ofta är dom det? Men lyssnar man lite extra finns många små musikaliska klurigheter i bakgrunden som gör att låtarna håller extra länge. Boken ger exempel på hur gruppen jobbade med tempon, taktarter etc för att få till det. Skickliga grabbar, kort sagt.
Låt mig ge fem länkar för att illustrera. Först ut gruppens genombrott som spelades in i oktober 1961. Värmland forever, liksom!
(1260) Sven-Ingvars - Te dans mä Karlstatösera - YouTube
Nästa länk känns lika given, genombrottet på Svensktoppen 1964. Första plats såklart. Suverän text och melodi av Thore Skogman.
(1260) Sven Ingvars - Fröken Fräken (1964) - YouTube
När populärmusiken ändrade karaktär i slutet av 60-talet fick Sven-Ingvars, och många fler, bekymmer men löste det elegant med att 1971 spela in en LP med texter av Gustaf Fröding, värmlänning för dig som inte visste det. Gissar att det är enda albumet med omslagstext av Sveriges statsminister. OK, han hade avgått ett par år tidigare, men ändå. En redan känd låt fick ett snyggt poparrangemang.
(1260) Sven-Ingvars-Det var dans bort i vägen - YouTube
Gruppen hade en fin förmåga att ta till sig andra kompositörers alster men Sven-Erik Magnusson skrev även egna melodier. På Fröding-LPn fick han till en riktig pärla:
Fröding-LPn är så bra att det måste bli en länk till. Kolla flöjterna av Lasse Samuelsson här. Genialt tycker jag.
Sven-Ingvars gjorde på 90-talet en rejäl återkomst efter ett blekare decennium innan. Succé på Hultfredsfestivalen visade att den tidens ungdom inte hade samma fördomar som jag och andra 30 år tidigare. Två Mörka ögon låg 71 veckor på svensktoppen. Men det är lite väl mycket dansband så vi hoppar den här. Liksom flera personliga favoritlåtar.
Låt mig avsluta med ett par damer som vid en konsert 2018 sa: "Tänk att detta är Sven-Ingvars, dä bare pågår!”
Per
