perolarssextiotal

 

Jag vet inte varför denna låt gick direkt in i mitt hjärta när jag hörde den första gången någon gång senvåren 1963 då Margaret Battavio dundrade in på fjärdeplatsen på Tio I Topp. Låten blev kvar på listan i fjorton veckor med en andraplats som bästa placering. Låten jag pratar om är förstås uppföljaren till hennes debutsingel, "I will follow him" som ursprungligen är en fransk låt, "Chariot", lanserad av Petula Clark.

Margaret, mer känd som Little Peggy March, var bara femton men hade skivdebuterat redan som trettonåring med låten "Little me". Låttiteln tillsammans med det faktum att hon inte ens mätte en och en halv meter och var född i mars gav henne artistnamnet.

Men åter till själva låten. Kompositörer är välkända orkesterledarna och kompositörerna Frank Pourcel och Paul Mauriat och har därför en typiskt fet orkestrering med flera körer. Det är lite Paul Spector goes schlager. Men det som fångade mitt ör var den korta trumvirveln följd av en tungt gungande basrösten i sin tur följd av refrängen. Den rullande basrösten som tycks ha hämtat inspiration från Elvis kompgrupp The Jordanairs och hooken i refrängen är ett genidrag. Man fastnar direkt. Det är inte förvånande att lilla Peggy toppade Billboard Hot 100. Lite mer överraskande är kanske att hon också nådde förstaplatsen på soul-singel-listan. Vad ska man säga om Peggys röst då? Tja, den är väl präglad av den schlagertradition som peggy fostrades i. Inte karaktäristisk som så många andras som Peggy Lee´s, Jackie DeShannon´s eller som några brittiska sångerskor som Cilla Black´s eller så. Hennes röst är lite country och lite soul men, som sagt med en rejäl dos schlager. Något mellan Alma Cogan och Lulu kanske?

Låten blev förstås en stor kommersiell framgång som tyvärr stackars Peggy inte fick någon större glädje av eftersom lagstiftningen, Coogan law, förhindrade hennes föräldrar att sköta hennes affärer som stället hamnade hos hennes manager, Russell Smith, som prompt förskingrade inkomsterna.

Efter sin hit hade hon ett par mindre skivframgångar i USA, men blev mer och mer populär i Europa och Asien, och i slutet av 60-talet drog hon konsekvenserna och flyttade till Tyskland. Under sjuttiotalet tävlade hon också i de tyska uttagningarna till Eurovisionsschlagern och placerade sig tvåa vid bägge försöken. I slutet av sjuttiotalet hade hennes stjärna dalat så att hon inte fick några nya skivkontrakt och flyttade tillbaka till USA. Under åttio- och nittiotalen har hon haft några framgångar både som kompositör och artist och spelade så sent som 2010 in ett nytt album, "Always and forever".

Peggy är väl av de flesta betraktad som en one trick pony men har som synes haft en ganska lång karriär som sångerska, om än hela tiden i skuggan av sin stora hit, som låter såhär:

http://www.youtube.com/watch?v=5JVhbusBDi4

Och som en liten bonus Petula´s "Chariot"

http://www.youtube.com/watch?v=d-hSjmQMZws

Lars

      

 

Ett ganska långt inlägg som består av - uppifrån och ner - en repris av ett inlägg från 2012, ett obesvarat brev och ett nyligen avsänt.

Lars

P2 är radions kanal för klassisk musik och program på andra språk än svenska. Förmiddagar och kvällar är det klassiskt med en liten gnutta inslag av jazz. Och med klassikt menar jag klassiskt i den traditionella tolkningen. Eftermiddagarna är det nyheter och information på främmande språk. Möjligen kan man därmed gissa att det är två olika lyssnarkategorier som söker sig till P2.

Men vilka är det då som lyssnar? Ja, det kan man ju bara gissa men en sak är säker – många är det inte! Enligt radionytt.se rör det sig om mellan en och två procent som söker sig till denna kanal, en procentsats som i andra undersökningar skulle falla inom den bekanta felmarginalen. Därmed får det väl betraktas som osäkert om någon över huvud taget lyssnar på denna ökenkanal.

Denna iakttagelse får kopplas till vetskapen om att SR idag torde sitta på en veritabel skatt av inspelningar av popkonserter från sextiotalet. Många av de popgrupper som besökte Sverige under det gyllene musikdecenniet fick göra framträdanden i radion och här finner man en målgrupp som verkligen skulle älska att få ta del av detta material som man idag bara i enstaka fall hittar på nätet och då bara i you tube-kvalitet. Tänk dig att P2 avsatte en veckotimme för att sända några prov på denna musikskatt av "klassik" musik, om man använder begreppet i en vidare och mer korrekt betydelse. Låt mig ta ett exempel:

 http://www.youtube.com/watch?v=BQ9HMIe_dJI&feature=related

Sextiotalspop har överlevt många decennier och tillhör numera vårt kulturarv, vare sig man vill eller ej. Av oss som upplevde sextiotalet är det många som har blivit denna musik trogna samtidigt som nya generationer fans hela tiden tillkommer. När Per och jag går på konserter med de band som fortfarande turnerar fascineras vi alltid av den – ur ålderssynpunkt – allsidigt sammansatta publiken. Ungdomar i barnbarnsåldern sjunger glatt med och är lika textsäkra som oss som tränat längre.

Och i de dammiga gömmorna finns inte bara musiken utan säkert mängder av annat intressant material. Som detta:

http://www.youtube.com/watch?v=6FAfv8Eq-38

Varför har man då inte uppmärksammat denna möjlighet att ge nytt liv åt och nya lyssnargrupper till P2? Jag vet förstås inte det men, kan bara gissa att i den lyssnarlösa men finkulturella kanals ledning dominerar "kulturkoftorna" som inte tycker att denna musik är "fin" nog för lyssnarna. Men hallå – NI HAR JU INGA LYSSNARE!

Vad vi behöver är en folkrörelse med parollen "Minst en timme sextiotalspop i veckan i P2"!

Och egentligen gäller det TV också!

http://www.youtube.com/watch?v=1pF2Y3iYrVA

Låt oss bygga en enhetsfront, kamrater.

Lars

 

Uppsala den 12 oktober 2012

Elle-Karin

Sveriges Radio AB

Oxenstiernsgatan 26

115 27 Stockholm

Vi som skriver detta brev är två genuina älskare av sextiotalets populärmusik. Vi driver sedan mer än tre år tillbaka en blogg, perolarssextiotal.blogg.se och vi har tidigare gjort radioinslag i ämnet i närradio, reklamradio och senast i Radio Uppland. Vi medverkar också som föreläsare och som DJ:s i olika sammanhang. Då förstår du säkert vår passion.

Skälet till att vi besvärar dig med ett brev är att vi är säkra på att SR, likt Fafner, ruvar på en stor skatt – säkert många program, konserter och intervjuer från detta gyllene musikdecennium. Vi skulle förstås vilja att detta återigen gjordes tillgängligt för en publik som vi anar är större än man kan tro. Ett av skälen till vår tro är att när vi besöker konserter med artister från den perioden så är det långtifrån bara besökare i vår ålder - vi var tonåringar på sextiotalet bägge två - utan de fullsatta evenemangen har en åldersmässig spridning som sträcker sig långt ner i åldrarna. Musiken tycks ständigt finna ny publik. En andra sak som också pekar mot ett ökande intresse är förstås de storsäljare i bokform som exempelvis Keith Richards och Marianne Faithfuls memoarer blivit.  Intresset för dessa ikoner tycks inte dö. En tredje är den uppmärksamhet som Polarpriset röner när det tilldelas en Paul McCartney en Bob Dylan eller en Pattie Smith. Det är nog så att priset inte delas ut för senare års arbeten utan främst för den mark de bröt för länge sedan. 

P 2 har ju redan idag en spännande profil som spänner över (om vi begränsar oss till det rent musikaliska) klassisk och nutida musik över jazz till folkmusik och visa. Den musikaliska mångfalden är imponerande men vi tror att den skulle kunna bli ännu bättre om man uppmärksammade oss som saknar något återkommande program om sextiotalspop. Och, som sagt, vi tror vi är fler än man kan tro.

Vi skulle till exempel inte kunna tänka oss något bättre än att avsluta arbetsveckan med att slå på P 2 inför fredagsmyset och lyssna på en live-konsert eller ett annat program med Beatles, Manfred Mann, Kinks eller något annat klassikt band. Säkert finns också material med svensk profil. Sextiotalet var ju inte heller bara musik utan kultur, mode, film och mycket annat.

Vi inser förstås att, även om du tycker att det är en intressant idé, så kan det ta sin tid att genomföra något sådant. Vi gissar att man inte rotar i programtablåerna hur som helst. En eller ett par timmar i veckan på en fast tid skulle ändå kännas som ett spännande mål att sätta upp. Tycker vi alltså. Frågan är vilken din reaktion är? Behöver jag säga att vi är väldigt nyfikna på ditt svar.

Med vänlig hälsning

Per Davidsson Lars Tegelberg

　

Elle-Kari Höjeberg

P2

Sveriges Radio

Oxenstiernsgatan 26

115 27STOCKHOLM

Uppsala den 10 januari 2013

Den 12 oktober förra året skrev vi ett brev till dig med en fundering och en förhoppning om en kommentar från dig. Vi förstår att du har mycket att göra men kanske tycker vi ändå att du inom tre månader kunnat finna en stund att besvara vårt brev.

Nu tyckte vi att det i alla fall var dags att påminna dig och bifogar en kopia på vårt brev från oktober för det fall det ursprungliga skulle ha förkommit hos dig.

Fortfarande nyfikan på ditt svar…

Per Davidsson                                      Lars Tegelberg

Tierps prästgård 106                            Hj Brantingsgatan 15

815 91 Tierp                                         753 27 Uppsala