Den 27 oktober 1962
Det var ett tag sedan vi tittade på New Musical Express lista för 60 år sedan. Oj! säger jag genast när jag slår upp min bok. Direkt på första plats, där den ligger för fjärde veckan av fem, har vi legendariska producenten Joe Meeks största stund. Topp även i USA. Shadows, Ventures och Spotnicks gjorde alla samma låt men det är så här Telstar ska låta!
(1497) The Tornados ~ Telstar (1962) - YouTube
Vi känner inte gruppen för någon annan låt även om de kom trea 1963 med Globetrotter. Basisten Heinz Burt hade en hit med låten Just like Eddie och trummisen Clem Cattini kom att göra en imponerande karriär. Eller vad sägs om att spela på 42 englandettor?!
På andra plats finner vi en låt jag är säker på att kollega Lars länkat till minst en gång under bloggens många år. Paret Goffin-Kings meritlista skulle bara den utgöra ett långt blogginlägg. Att en barnvakt skulle slå så stort var nog svårt att veta när det begav sig. Men låten är ju så BRA! Här länk med tipstypisk koreografi.
(1497) Little Eva - Loco-motion(1962) - YouTube
Little Eva hade fler hits men ingen i närheten av denna. Hon fortsatte med sången till sin död 2001, bara 60 år.
Carole King var det. Låt oss höra henne själv i sin egen första solo-hit. Tio år senare skulle Carole vara bland de allra största efter storsäljande LPn Tapestry. Så här lät hon på femte plats för 60 år sedan
(1497) Carole King - It Might as Well Rain Until September - YouTube
Låten blev ju en svensk hit med Elinor Bodel 1969, Jag önskar att det alltid var sommar.
Vi lämnar topp fem för att fånga lite av godiset längre ned. Four Seasons är ännu ett namn som förtjänar mer plats i både denna blogg och i rockhistorieskrivningen, tycker jag. De inledde sin skivkarriär starkt; deras två första hits toppade USA-listan 5 + 5 veckor tidigare detta år. Det dröjde till hösten innan Engelsmännen upptäckte genombrottslåten
(1497) The Four Seasons - Sherry (Official Audio) - YouTube
Längst ned på listan smyger en favorit av helt annat slag in. Men jag frestar inte med James Bond Theme – första Bondfilmen Dr No hade just haft premiär – utan tar en annan låt som nästan lite obemärkt glider in på 27e plats. Nej, det kan aldrig bli för mycket Beatles, vare sig i denna spalt eller någon annanstans. Och den 27 oktober 1962 var en historisk lista för tidningen New Musical Express. Den allra första placeringen med de största.
(1497) Love Me Do (Remastered 2009) - YouTube
Per
Ett avsked till1966
I slutet av 1966 blåste förändringens vindar genom popmusiken. The Beatles stod vid ett vägskäl och ingen visste vad som skulle hända med gruppen när de slutade turnera. Paul Jones lämnade Manfred Mann till förmån för Mike D´Abo, Eric Burdon formade om The Animals till New Animals (fyndigt) och Georgie Fame upplöste Blue Flames. Men där det blev lite tomt gavs utrymme för nya grupper som Monkees.
Från början var de väl mer Beatles-cloner innan de fann sin egen stil. Deras TV-serie var, minst sagt, inspirerad av filmen A Hard Days Night, men jag har alltid tyckt att det var en smula orättvist att sortera bort dem ur pophistorien som några slags industrialiserade härmartister. Visst tog det sin tid att de hittade rätt men deras debutsingel vittnade emellertid om en egen karaktär. Introt är verkligen coolt.
https://www.youtube.com/watch?v=ZcXpKiY2MXE
Los Angeles hade i mitten på sextiotalet blivit något av huvudstaden för pop-kultur i USA. Men den pendlade mellan den soliga surf-kulturen och upploppen i Watts. Och i LA var den naturliga samlingspunkten för ungdomarna The Strip. Crusing blev ett begrepp. Krogar och klubbar lågt tätt, en del med internationellt rykte som Hullabaloo. Det var inte en slump att showen Shindig spelades in i LA. I början av september toppade Donovan listan med Sunshine Superman men vi ska lyssna på baksidan, Donovans hyllning till The Strip i hans värld omdöpt till The Trip. Sånt här kunde väl bara hända på The Strip. What goes on är frågan han ställer sig. Med rätta.
https://www.youtube.com/watch?v=hMRJ8_rcBI8
Upploppen som drabbade Watts i mitten av sextiotalet var av en sådan magnitud att information om dem till och med nådde svenska media. Något djupare avtryck i pop-musiken gjordes emellertid inte. Med ett undantag – Frank Zappa. Visserligen utgiven som singel redan 1965 så får den ändå vara med här eftersom den fick uppmärksamhet först som ett av de stand-out-låtarna på albumet Freak out.
https://www.youtube.com/watch?v=-0q8N5w-LH4
Och vi kan förstås inte gå förbi, kanske det bästa dubbelalbum som gjorts, Blonde on Blonde. Inte minst är det väl det bästa producerad albumet någonsin, Beatles får ursäkta. Tack Bob Johnston! Det som inte skrivits och tyckts om detta album förtjänar knappast att skrivas eller tyckas, så tillåt mig en personlig kommentar. Det är mångsidigheten som ger albumet dess karaktär som ändå är så sammanhållet så att det platsar som ett concept-album. Beatles Vita Album hade samma spretighet, men inte samma konsekvens som Dylans. Det spänner vitt över skramliga Rainy Day Women # 12 & 35 till den meditativa Stuck Inside Of Mobile With The Memphis Blues Again. Smakbiten är en personlig favorit
https://www.youtube.com/watch?v=AwuCF5lYqEE
Lars
PS Jaja, jag vet! Här kommer ett smakprov från Revolver i form av Pauls tillbakablick på relationen med Jane Asher.
https://www.youtube.com/watch?v=HuphFPEqJqw
DS
Svenskvän med härlig röst
För några veckor sedan skrev jag om Manfred Mann och avslutade med att det kan vara dags för ett inlägg om Paul Jones.
Han föddes som Paul Pond i Portsmouth 1942. Studerade vid Oxford men klubbarna i London lockade. Han fick göra inhopp i Blues Incorporated där Brian Jones ingick. Men av någon anledning sa Paul nej till erbjudandet att bli fast sångare. Men snart träffade han Manfred Mann och Mike Hugg som skulle starta det som blev gruppen Manfred Mann. Hans period som frontman i Manfred Mann blev bara ett par år men som framgick av det tidigare inlägget hann gruppen leverera fler pärlor till låtar än flertalet konkurrenter med Paul som försångare.
Men 1966 ville Paul gå solo och slog direkt med sin första singel, fjärde plats både i England och på Tio-i-topp för
(1467) Paul Jones - High Time (1967) - YouTube
Efter det följde en rad låtar som hade större framgång i Sverige än i hemlandet. Han nådde bara topp-tio i hemlandet en enda gång till. Detta med en låt som låt som jag föll för direkt. Jag kan inte tänka mig någon annan sjunga I´ve Been a Bad Bad Boy
(1467) Paul Jones - I've Been A Bad, Bad Boy (1967) - YouTube
Vänder vi på den 45-varvaren får vi en originell blues skriven av Paul Jones och Jack Bruce som spelade med Manfred Mann ett tag. De två hyllar den kanske främste av bluesens munspelare. Kolla in en skön duett med sång/munspel och kontrabas.
(1467) paul jones sonny boy williamson - YouTube
I Sverige fortsatte framgångarna. Totalt blev det hela tio låtar på vår svenska radiolista fram till och med 1970. Inte undra på att Paul i dokumentärer framfört sin kärlek till vårt land. En av hans låtar kom ända högst upp på listan 1967.
(1467) Paul Jones - Thinkin' Ain't For Me - 1967 45rpm - YouTube
Parallellt satsade Paul på skådisbanan. Det gick väl så där om vi säger så. Han fick 1967 en ledande roll i filmen Privilege som ingen minns i dag. Fast filmens titellåt var inte så dum.
(1467) PRIVILEGE / Paul Jones - YouTube
Sedan blev det fler roller men ingen vi behöver minnas. Dessutom många uppdrag för TV. 1976 fick han sjunga Joan Perons roll i musicalen Evita på soundtrackskivan. Där var f ö Mike DÁbo också med i en mindre roll. Mer intressant är att Paul 1978 gav ut en singel med de klassiska punklåtarna Pretty Vacant och Sheena is a Punk Rocker av Sex Pistols resp Ramones. Du kan kolla in dom på You Tube. Här på bloggen försöker vi hålla vissa kvalitétskrav.
1979 startade han The Blues Band och började turnera med tidigare medlemmar i Manfred Mann. 1991 bildades konstellationen Manfreds med Mike Hugg, Tom McGuinness och även Mike DÁbo dvs de två tidigare frontfigurerna. De har dykt upp lite då och då men gruppens hemsida verkar inte vara uppdaterad sedan 2018.
För att avrunda kan nämnas att Paul Jones är doktor i musik på universitet i Portsmouth och har på denna sida sekelskiftet släppt två LP. Men det är hans bidrag till 60-talets popscen som förblir hans stora insats.
Per
1966 del 2
Vidare i år 1966.
I ett tidigare inlägg började jag beta av månaderna i år 1966 med utgångspunkt i den förträfflige Jon Savage´s bok. Jag hann till april. Här kommer fortsättningen.
Lovin´ Spoonful hade introducerat den lite groovy lifestyle in the city. Promenera runt utan särskilt mål och bara njuta av livet och kanske en joint. Musikstilen blev under en tid stilbildande. Betydelsefull blev också en singel som ibland har kallats det mest bortglömda mästerverket från den tiden, Norma Tanegas ”Walking my cat named Dog”. Aldrig hört talas om henne? Jag sa ju mest bortglömda men samtiden jämförde henne med sådana dåtidens stjärnor som Cher och Nancy Sinatra även om jag personligen mest tänker på Joan Baez. Hon slog igenom stort med denna sin debutsingel.
https://www.youtube.com/watch?v=SPZVrmJ2HH8
Det är lite höljt i dunkel när låten skrevs och när den gavs ut först, kanske beroende av att Andy Warhol höll i tyglarna. Nico är en av mina favoriter och den här låten är det bästa hon gjorde. Hon är väl mest känd som medlem i Velvet Underground, men hon fortsatte en solokarriär efter det hon lämnat gruppen. För mig är hon för alltid knuten till det legendariska Chelsea Hotel där hon tidvis bodde och också spelade in musik. Hennes knytning till film och annat som Warhol drog in henne i gjorde att hon utropades till Miss Pop Art 1966. Sätt dig nu tillrätta och bara njut. Hon sjunger i hotellet. Inte bästa ljudet men stämningen! Och en intervju.
https://www.youtube.com/watch?v=ype6Hw_Hmjo
Wilson Picket revolutionerade på många sätt den STAX-dominerade svarta musiken. Han höjde tempot, skippade de fakade applåderna som dittills varit med på så många plattor och lade till dans. Och en energi som inte stod James Brownes efter. En låt som överlevt tidens tand är denna standard där blåset står i förgrunden. Och publiken verkar gilla det, eller hur?
https://www.youtube.com/watch?v=jbRiM26hyms
Augusti var så sprängfullt med bra musik att jag bara lämnar tre länkar till de låtar som vid sidan av Beatles gjorde störst intryck på mig. Sinsemellan så olika men ändå så doftar det så typiskt 1966, Enjoy!
https://www.youtube.com/watch?v=nWBSmfZTi4s
https://www.youtube.com/watch?v=0Zo_yam-mDs
https://www.youtube.com/watch?v=g-cLaPUOtzU
Lars
