perolarssextiotal

Måste medge att det var med en smula skakande knän som jag meddelade Lars att veckans inlägg skulle bli en recension av Dylans nya. Den trogne bloggläsaren glömmer inte min förtvivlade sågning av his Bobness spelning i Stockholm i november (se arkivet).

Men jag hade glömt att Dylans, få men ändå,  skivor på senare tid inte alls är så dumma, om man bortser från den knappast seriösa jul-LPn som kom 2009 och är hans senaste före denna.

10 låtar på 68 minuter betyder några riktigt rejält långa berättelser som får en att bli förtvivlad över att inget texthäfte medföljer. Då har jag ändå betalat för deluxe-utgåvan, om det nu ska kallas deluxe att man får en liten anteckningsbok med blanka sidor! Titelspåret är en 45 (!) verser lång berättelse om Titanic och att Roll on John handlar om Lennon är inte svårt att fatta med låtens många citat ur Beatlestexter. Men att utan texthäfte bedöma om Bob Dylan håller som lyriker år 2012 går inte. Synd, för i det långa loppet är det mer texterna än musiken som givit Dylans hans välförtjänta ikonstatus.

Men inget texthäfte behövs för att höra att musiken är genomgående inspirerad. Det är  kompbandet från Dylans Never ending tour som gått in i studion och att det handlar om gedigna hantverkare råder det inget snack om. Ännu mer glädjande är att Bob sjunger så bra genom hela skivan.OK, visst har rösten en skrovlighet som stundtals kan kännas rent ohälsosam men tonerna sitter där och inlevelsen är inte särskilt långt efter den man en gång hörde under det sextiotal som denna blogg normalt handlar om. Rösten som sådan påminner oss om att vi lyssnar på en 71-åring, men energin säger något annat.

Musiken rör sig i ett tryggt mittfält av amerikansk musiktradition. Inledande Duquesne Whistle sätter lite av prägeln med en enkel easy-listeningmelodi till en anspråklöst gitarrkomp som låter som farbroderlig gubbrock. Inget som går till historien men notabelt kompetent, det svänger bra. Efterföljande Soon After Midnight sänker tempot. Melodin känns mer av amerikansk schlager än folkrock. Överlag lyckas Bob Dylan få till melodier som utan att kännas orginella är enkla och välgjorda. Early Roman Kings är ett rent ripoff av Bo Diddleys I´m a Man, ska man stjäla ska man ta rätt! Här finns inte plats att nämna alla spår men det är tydligt att Bobs sejour som DJ som spelade gamla låtar bidragit till att förvandla den en gång folkrockaren till en bred kännare av amerikansk populärmusik.

Det är i år 50 år sedan Bob Dylans första LP släpptes. Detta är hans 35e. Han är 71 år. Han är bra. Respekt!

Per

 

Det var kanske lite väl givet: Har vi skrivit om Shanes och Tages i våra nomineringar till svenska Rock and Roll Hall of Fame så blir det svårt att undvika Hep Stars.

 

Men jag måste vara tydlig: Dom var INTE bäst. Nej, utöver Shanes och Tages går det nog att hitta ett par namn till som slår dom ur den bubblande högen av svenska popband som invaderade Tio-i-topp-listan och våra folkparker och andra spelställen över hela vårt avlånga land under det fantastiska sextiotalet.

 

Men Hep Stars var STÖRST. Utan tvekan mest populära. Dom symboliserade den oskyldigt men intensivt hålligångande ungdomen. Där fanns livsglädjen och optimismen ännu starkare än hos de andra banden. Visst, ofta kunde man sakna finess, men RÖJ hade man så det stod härliga till:

 

 

Hörde ni på klippet tänkte ni kanske också på att i Sven Hedlund hade gruppen en övertygande röst. Inte en sångare att jämföra, med låt oss säga, Eric Burdon men vilken svenska grupp hade det?? Sven hade inte bara ett böljande hår som satte mången flickas hjärta i gungning, han kunde sitt artisteri och var en suverän scenpersonlighet.

 

Ett av mina starka tonårsminnen är från när gruppen besökte sporthallen i Umeå. Det var ett rejält tryck i lokalen från den första stund killarna kom in på scenen. Trängseln mot scenkanten var tuff och en ensam polis försökte mota bort de ivrigaste. Men han ramlade (Minns jag inte att Benny från bakom orgeln "hjälpte till" lite?) och publiken tog över scenen från gruppen som fick fly därifrån. Något musikaliskt minne gav det inte men det var en stor händelse, den där sortens händelse som skänker ens minne från ungdomen extra färg.

 

Benny ja, att nämna Hep Stars utan att nämna den mest framgångsrike svenska populärmusikartisten någonsin blir så klart fel. Det var ju redan i Hep Stars han började sin enastående bana och kunde tidigt visa sin talang:

 

 

Tycker fortfarande att det är stor popmusik. Melodiskt i alla fall. Texten kanske inte blev alldeles lyckad (Jag är säker på att Benny skänkte så mycket pengar till Feministiskt initiativ för att han fortfarande skäms för "She´s property")

 

13 låtar varav fem ettor på Tio-i-topp kan aldrig snackas bort, det var stort. Gruppens sätt att avrunda sin sextiotalsperiod med att övergå till svenska och med musik till en lite vuxnare publik förtjänar också applåder. I natt jag drömde, med Cornelis fina text, är en annan svensk klassiker.

 

Som sagt, bäst var de inte men de gladde många fler än vad konkurrenterna klarade av och gjorde flera låtar som håller länge än. En svensk Rock and Roll Hall of Fame kan inte vara utan The Hep Stars.

 

Per

 

 

För oss som hade förmånen att få växa upp i Göteborg på sextiotalet var det aldrig någon tvekan -Tages var bäst! Många år senare och i backspegeln gör jag samma bedömning, i vart fall rörande vokalgrupper, för att ge plats för Spotnicks.

Tommy Blom var sångare och förgrundsgestalt och Göran Lagerberg basist och sångare och gruppens musikaliska motor. Övriga medlemmar var Danne Larsson (numera Bexér), Anders Töpel och Freddie Skantze. Sedermera byttes många medlemmar ut. Namnet Tages hämtade gruppen från Dannes mellannamn och var samtidigt en blinkning åt Sveriges dåvarande statsminister, Tage Erlander.

Karriären startade i svallet av Beatlesvågen som influerade gruppen starkt. Kanske fanns det ingen annan svensk grupp som hade ett sådant typiskt Beatles-sound som Tages. Detta sound fanns med redan från början på deras första singel ”Sleep Little girl, inspelad på två kopplade Tandbergbandspelar på Nylöse ungdomsgård. Den gick direkt upp på förstaplatsen på Tio i topp. I slutet har jag gjort en liten lista med låtar från Tages långa karriär.

Tages blandade covers med eget komponerat material. Ofta var de senare mest framgångsrika i kraft av den kreativitet och energi som var typisk för gruppen. Min egen favorit är ”Miss McBaren” som visar att Tages inte slaviskt kopierade utan inom ramen för sin Betles-beundran utan hade egna idéer.

Som så många andra duktiga svenska band saknade Tages ofta ett fungerande management som bland annat yttrade sig i en inställd Englandsturné beroende av att inget uppmärksammat frågan om arbetstillstånd (!). Branschen var ju ny och många av de engelska storbanden hade samma problem. Men hemma gick det bättre – Tages var förband till storheter som Rolling Stones, Chuck Berry och P J Proby. Senare blev det i alla fall en Englandsturné som förutom framgångsrika konserter också resulterade i en skivinspelning i legendariska Abbey Road-studion där bland annat den egna kompositionen ”Like a woman” spelades in.

Tages musikaliska utveckling följde också Beatles. Från de ganska enkla men catchy melodierna i början av karriären till de mer komplexa, leddes framför allt av Göran Lagerberg.
1968 spelade Tages in en av mina favoriter ”Halcyon days” skriven av bland andra Peter Framton från The Herd. Detta skedde i Olympia studios i London där Rolling Stones huserade. Influenserna från senare Beatles och – förstås – The Herd är tydliga – och bra!

Slutet närmade sig emellertid för gruppen, delvis beroende av Tommys och Görans intresse för Scientologin. Ett sista försök till en internationell karriär gjordes med delvis ny besättning under namnet Blond. En satsning som inte blev framgångsrik. Men innan slutet hann man spela in det legendariska albumet ”Studio” och därefter ”The Lilac years”, det senare som Blond. Gruppen bestod då av Göran, Lasse Svensson (Lill-Babs brorsa) samt två staffagefigurer.

1970 var det slut för Tages/Blond. De ursprungliga medlemmarna har antingen slutat spela eller har hobbyband. Göran fortsatte emellertid sin karriär och spelar nu bland annat med EGBA.
http://open.spotify.com/user/kaptenkendo/playlist/1OUQF548mpYSmHGwm7beVU

Lars