Inte bara Anita Lindblom
För några inlägg sedan uppmärksammade vi Anita Lindblom som hade lämnat oss. Det föranledde lite bläddrande i den helt nödvändiga boken ”Tio i topp – med de utslagna på försök 1961-74” som Premium Publishing gav ut 1998. Den ger all statistik om det klassiska programmet man kan önska sig. Används alltså ofta!
Förvånades då jag upptäckte andra schlagertjejer på listan än Anita. Man vill ju annars tro att hennes Sånt är livet var ett undantag på den annars helt engelskspråkiga listan. Icke så.
Nej, månaden innan Anita slog stort med sin klassiker var Lill-Babs en vecka på listan med en av sina lite tuffare låtar. Jag tyckte det knappast då, men idag säger jag: En tuff brud i lyxförpackning håller absolut som låt. Vi bjuder på tidstypisk video.
https://www.youtube.com/watch?v=ECCIF55U-gU
Lill-Babs återkom aldrig i programmet men det gjorde Anita. Men hon fick inte heller mer än en vecka med sin inspelning av klassikern Uptown. Jag har hört sämre versioner.
https://www.youtube.com/watch?v=57EUpOSR7vM
Alice Babs brukar inte nämnas samtidigt med andra ”Schlagertjejer”. Hon var ju, kort sagt, så mycket bättre som sångerska. Jazzig känsla och enormt tonsäker med en klar röst som håller henne högt i den svenska musikhistorien. 1963 kom hon tvåa med St Louis Blues Twist.
https://www.youtube.com/watch?v=X2pIbmRsTZE
Jag bläddrar vidare i boken och bara på bokstaven B hittas tre namn. Men vare sig Inger Berggren, Thory Bernhards eller Brita Borg kom in. Inte heller Britt Damberg. Alla fyra testades i programmets första år. Uppenbarligen hade redaktionen ännu inte fattat vilken slags musik lyssnarna ville ha. Gitte Henning kom in 1963 med We´re Gonna Go Fischin. En danska som sjöng på engelska kvalar inte in till detta inlägg så vi lämnar henne.
Vid den fortsatta bläddringen stöter jag på idolen Martin Ljung. Enda talskivan någonsin som testades på Tio-i-topp lär boken jag mig. Det var i november 1961 med detta inslag från Povel Ramels Knäppupprevy. En monolog Martin skrivit själv. Kanonkungen Folke Lavetti. Nej, ingen hit men kul!!
https://www.youtube.com/watch?v=xzJGVoDM4Mk
Tillbaka till tjejerna. Redaktionen envisades med att testa Siw Malmkvist hela fem gånger, sista gången 1964 med en tysk låt. Det var bara den första som fick vara med en ensam vecka på sista plats i oktober 1961. Du har bara lekt med mig är inte precis en klassiker, inte ens med Siwan-mått, men snacka om en typisk låt för året 1961!
https://www.youtube.com/watch?v=4dyPFXvhuR8
Nej, låt mig avsluta inlägget med lite extra kvalité. Monica Zetterlund testades två gånger 61 resp 62 utan att komma in. Hennes svenska version av Hit the Road Jack är bra men min favorit är tvåan i Melodifestivalen 1962. En jazzballad av Owe Thörnqvist som håller länge än, När min vän.
https://www.youtube.com/watch?v=3xlYdAN71yk
Någonting säger mig att du som läser detta har fått veta något du inte visste. Det är sånt denna blogg är till för!
Per
Ytterligare en nekrolog.
Spencer Davies är död. Han också. Nästan inte en dag utan en nekrolog. Det är trist.
Spencer trillade nästa rakt in i en supergrupp som inte blev sämre av hans närvaro. Eller vad sägs om Muff och Steve Winwood samt trummisen Pete York. Gruppens namn var The Muff Woody Jazz Band men bytte – lyckligtvis får man väl säga – till Spencer Davies Group efter Spencers inträde. Debutsingeln var en gammal standard. Som vanligt för tidiga engelska grupper inledde man karriären med covers.
https://www.youtube.com/watch?v=VvEK7xksLr4
Walesaren Spencer (man kunde tro att hans namn är ett artistnamn men det var det inte) föddes 1939 och växte upp musikaliskt med munspel och dragspel som vapendragare. Spencer hade, innan han blev med och grundade Spencer Davies Group, ett eget band, The Saints i vilket den inte obekante Bill Wyman ingick.
Med Jackie Edwards låt Keep on running fick guppen sitt stora genombrott i England och toppade listan där. Den ska vi förstås lyssna på men först en mycket tidig inspelning gruppen.
https://www.youtube.com/watch?v=65CWNuVr8zM
Och här kommer genombrottet, inte bara för gruppen utan också för den fuzzade gitarren. Vilket intro! Ruggig basgång gör det inte sämre.
https://www.youtube.com/watch?v=kamXvqoL_JA
Edwards imponerade förstås på gruppen som låtskrivare så han fick förstås också stå till tjänst med uppföljaren. En etta igen. Och tyskan var det inget fel på.
https://www.youtube.com/watch?v=UlLRgcjUkvw
Men nu tyckte gruppen det var dags att börja skriva eget material. Deras första hit var Gimme some loving som är krediterad bröderna Winwood och Spencer även om jag misstänker att Steve var den som drog det tyngsta lasset i komponerandet eftersom hitsen sinade när han lämnade gruppen för att bilda psykedeliska Traffic. Coola intron var deras trade-mark.
https://www.youtube.com/watch?v=xcxYX8KPhGk
Men en egen hit till hade gruppen kvar i rockärmen innan Steve försvann. Omåttligt populär i Sverige. Sa jag coola intron? Denna gång var det bara Steve som skrev tillsammans med Jimmy Miller som senare kom att producera Traffic och andra storheter som Rolling Stones.
https://www.youtube.com/watch?v=4_gFF-z9OS8
Sedan var hits-tiden över för gruppen, men som vanligt blev det återföreningar som slutligen bara innehöll Spencer från den ursprungliga gruppen.
Thank you for the music and R.I.P.
Lars
Hösten är här!
Höst. 5-10 grader på dagen. Första frosten kommer vilken natt som helst till Uppsala. Det blåser. Ja, ni vet. Det är lite bistert. Men vi har de vackra färgerna i naturen som en tröst jag uppskattar mycket.
Kollade in vad det finns för höstlåtar i den del av popmusiken som denna blogg behandlar. Det visar sig ganska tunt. Ok, de flesta kanske inte blir så inspirerade att skriva låtar om årstiden. Donovan valde en låttitel som säger en del. Häxans årstid, Season of the Witch.
https://www.youtube.com/watch?v=GU35oCHGhJ0
Nu kan man sjunga betydligt mjukare. En titel jag kom på var från Simon & Garfunkel. Så fint det låter när de gröna löven blir bruna.
https://www.youtube.com/watch?v=-FuZ0YvXEvU
Autumn Leaves är ju en klassiker som spelats in av många. Minns att Manfred Mann gjorde en instrumental version på 60-talet. Till min glädje upptäckte jag att självaste Eric Clapton gjorde den för tio år sedan. Hans röst är alltid behaglig att lyssna på.
https://www.youtube.com/watch?v=UQlFOX0YKlQ
Så har vi ju så klart favoriterna Kinks. Waterloo Sunset skulle passa men den har förekommit så ofta här att det får bli någon annan gång. 1967 fick de sin första flopp med Autumn Almanac. Jämfört med deras klassiker kanske det är förståeligt men visst är det en bra låt?
https://www.youtube.com/watch?v=N3VDATV6dmY
Minns ni The Happenings? Kunde tro det. Vi som varje onsdag lyssnade på USA listan fick höra den här lilla pärlan See you in September när sommaren gick mot höst 1966. Den kom 3a i USA men jag gissar att det var några år sedan ni hörde den. Här får ni chans att göra det.
https://www.youtube.com/watch?v=hCKBgWjINls
Avslutar denna höstkavalkad med en sann topplåt. Ni har hört den ofta men en gång till är aldrig fel. Lite överraskande dök den upp när jag letade höstlåtar. Hade länge trott att låten speglar Kaliforniens varma sommar men redan första textraden säger något annat.
https://www.youtube.com/watch?v=N-aK6JnyFmk
”All the leaves are brown, and the sky is grey”. Som sagt. Hösten är här.
Per
Ett kort inlägg om ett nästan helt glömt band.
Januari 1961 såg ett nytt Mersey-band dagens ljus, The Big Three, något så ovanligt som en trio. Som vanligt föregicks bandet, som hade rötterna i Cass And The Cassanovas, av ett antal medlemsbyten. Av- och påhopp avlöste varandra. Men någorlunda stabiliserade som Big 3 fick de snart rykte om sig att vara tuffa, högljudda och svängiga, vilket gjorde att Brian Epstein fick tag i dem och gjorde som han brukade med sina band, skickade dom till Hamburg. Gruppen bestod här av Adrian Barber, Johnny Hutchinsson och Johnny Gustafson. Senare ersatte Brian Griffiths Barber. Därefter följde ett kaotiskt medlemsbyte hit och dit med vilket jag inte ska trötta dig.
Låt oss istället lyssna lite på gruppen. Det förtjänar dom.
Här är deras debutsingel. Låten var en standard för Merseygrupperna (Searchers, Freddie and the Dreamers etc.). Etiketten är Decca.
https://www.youtube.com/watch?v=o7gWDMWC7Zc
Naturligtvis blev det spelningar på The Cavern. Här introduceras de av den legendariske Bob Wooler som sägs ha introducerat Brian Epstein till Beatles (och blivit slagen på käften av John Lennon när han antydde en homosexuell relation mellan John och Brian)
https://www.youtube.com/watch?v=fRfQ-hm3APs
Den här låten blev något av deras trade-mark.
https://www.youtube.com/watch?v=9-VJb4DdEqI
Detta är min personliga favorit med gruppen. Svänget slår det mesta bland alla inspelningar. Till och med – ja du vet vilkas …
https://www.youtube.com/watch?v=xRtOhEffVUA
Detsamma gäller också om min sista låt med dem. Live var dom som bäst. Lyssna på basen!
https://www.youtube.com/watch?v=yFgaP7LXCgQ
Om du blev nyfiken så finns det bara samlings-LP och CD med gruppen.
Synd att de glömdes så ordentligt.
Lars
PS Blev du lite intresserad så här kommer en bonus. They never die, our heroes, right?
https://www.youtube.com/watch?v=WCVjiY_p9gA
DS
Anita Lindblom 1937 - 2020
Att skriva om Anita Lindblom känns rätt på många sätt. Det enda tråkiga är att anledningen till att man nu påmints om henne är att hon gick bort för ett par veckor sedan. 82 är ingen märkvärdig ålder att lämna jordelivet i. Det viktiga är de minnen som lämnas och i Anitas fall finns en låtskatt som man gärna återvänder till.
Vi popnördar trodde att det hela började hösten 1961 när hon toppade Tio-i-topp i fem veckor. Låten är ju fortfarande urvass och har blivit den man mest förknippar med Anita. Kolla in basslingan bakom men främst den mustiga rösten:
https://www.youtube.com/watch?v=A9eAKcE0Mnc
Sånt är livet med text av Stickan Andersson. Det var verkligen inte någon början. Hon var med i konsertsvängen redan 1954 och gjorde sin första skiva 1956. Ljuva ungkarlstid är en tidstypisk låt om hur en kyss förändrar en mans liv. Är inte arret underbart ”gammalt” så säg, men redan här har den där speciella rösten:
https://www.youtube.com/watch?v=H6T7lKSQ6hU
1957 slog hon igenom i Scalarevyn där hon sjöng När den svenska flickan kysser, kysser hon med öppen mun. Vi ska inte hålla oss till den ”gamla” musiken men behöver bara gå ett år framåt för att finna en singel med ett bett som närmar sig rockmusiken, Feber:
https://www.youtube.com/watch?v=TvwXPG7O2-Y
Anita var alltså redan etablerad när 60-talet kom med radions listor. Tio-i-topp blev snart ingenting för de som sjöng på svenska. Svensktoppen var istället Anitas hemmaplan i radion. Från 1962 till 1975 hade hon 27 låtar på den listan varav 6 ettor.
Här bara måste vi ta med hennes suveräna version av Vreesvijks Balladen om herr Fredrik åkare och den söta fröken Cecilia Lind. Anita medverkade i flera filmer, bl a Rännstensungar mot just Cornelis. Märkligt nog gjorde låten bara ett tre veckors besök på Svensklistan 1968.
https://www.youtube.com/watch?v=gd50JFOw-5w
Anita hade en egen passion i den, jämfört med andra schlagertjejer, lite mörka rösten. Nej förresten, jag har aldrig tänkt på Anita som en schlagertjej i samma kategori som Lill-Babs etc. Anita var lite tuffare och hade en skarpare musikalisk personlighet.
I tidningarna kunde vi läsa om hennes privatliv. Inte roligt. Anita flyttade till Frankrike där hon kom att leva fram till sin död. Det sista hon spelade in var LPn ”Anita sjunger gospel”. Den kom 1982 med kristen musik. Heder år den svenska boken ”Från ABBA till Monica Z” som 2016 tog upp 377 svenska LP och inkluderade den glömda plattan och skrev ”Det är otroligt vackert och Anita sjunger fantastiskt”.
Att Anita själv får avsluta ett inlägg om henne känns rätt. På You Tube läggs ju även filmklipp och är har vi en bra konsertgrej, Anita Sjunger Sixteen Tons. Vi minns en av vårt lands härliga musikprofiler.
https://www.youtube.com/watch?v=ityRHjqvWoU
Per
