perolarssextiotal

Hade nästan kunnat kalla detta inlägg “från natt till dag” med tanke på Lars inlägg förra veckan – se nedan – men då hade rubrikvitsigheten lite väl fått ta över. För detta inlägg handlar inte direkt om dag. Det handlar om SOL.

Har nyss satt foten i Sverige efter 11 härliga dagar på den franska Rivieran. Vanan är att vid resor hemifrån också ta en paus från musiklyssnandet. Skivsamlingen tillhör ju hemmet och gå omkring med hörlurar bredvid hustrun på semesterorten känns inte som en riktigt bra idé. En annan bra sak med musikvila är att man jobbar upp en längtan till grammofonen och musiken som är så underbart härlig att tillfredställa när man kommer tillbaka.

Medelhavet betyder sol. SOL! Temperaturen pendlade stadigt runt 30 grader celsius. En dag tog vi med paraplyerna för det såg lite grått ut men de fälldes aldrig upp,

Men även om skallen inte tog in musik har man ju denna kära blogg att tänka på och tanken kom per automatik in på några låtar. Att den här kom fram är ju ganska naturligt.

 http://www.youtube.com/watch?v=AP4KIrvfiJo

Beach Boys. Det är nästa löjligt hur självklart de kommer först i tanken när man tänker på sommarens låtar. Och solen på Rivieran var ju onekligen värmande.

Ibland var det nästan så att det brändes. Gör inte orgeln det lite, också i den här låten? (OK lite fantasi måste du kanske ta fram men visst sjutton sticker det lite i ljudet, lite som när den varma solen bränner!?):

 http://www.youtube.com/watch?v=Yy57Xdk9u0o

OK, hjärnan vilade alltså från musiken och det får räcka med tre länkar i detta inlägg. Beach Boys är som sagt ofrånkomliga och även om inte sommaren är över så är detta inlägg det och den här låten bara är den perfekta sommaravslutningen:

 http://www.youtube.com/watch?v=8jtThSIv26Q

The Warmth of the Sun, California Sun och All Summer Long. Hoppas du som läser detta också har en härlig sommar.

Per

Nyss hemkommen från den magiska insjö i Småland som inspirerade mig till nedanstående inlägg kan jag inte göra annat än att reprisera det eftersom upplevelserna i år var parallella med dem 2011. Men jag har lagt till ett litet PS.

Fortsatt trevlig sommar till dig som läser detta

Lars

Jag har alltid bott mitt i stan. I Göteborg och senare i Uppsala. Det innebär att det aldrig är riktigt tyst i min boendemiljö. Trots att man ofta tror att det är tyst finns det en bakgrundsstrålning av ljud i form av svagt trafikbrus, utryckningsfordon, en och annan full tonåring och andra ljud som hör till stadsboende. Därför blir tystnaden så tydlig när man lämnar staden för landet. Jag har egentligen ingen relation till Småland. Vi bor visserligen där sommartid en vecka sedan tio år tillbaka men "min" natur är egentligen Bohus klippor och havet. Skitkalla salta bad, blå och röda maneter, hala klippor med brun blåstång är det jag är uppfödd på. Krabbor, vitling och makrill. Mareld som får havet att glöda i blågrönt.  Men nu har vi, som sagt, varit i Småland under vår årliga sommarvecka. I mörkaste Småland. I skogen där älg, råddjur och vildsvin har sina stigar och räven sin hemliga gång. Här lever mus och sork farligt under hökens svarta blick. Och här finns annat också. Okänt.

En stilla kväll nära midnatt stod jag på trappan till den stuga vi bodde i. Kvällscigaretten (ja, jag vet det är en snuskig ovana). Det var varmt och vinden knappt märkbar men sval. Den ljusa juninatten var sedan länge ersatt av en djupblåare julinatt med svaga men tydliga stjärnor. Utsikten var hänförande. Den lilla, men djupa, sjön låg spegelblank sånär som på några enstaka vak efter abborrar som tog en sen insektssupé från ytan. På den lilla ön kunde man fortfarande urskilja Fiskgjusarnas bo i trädtoppen. Jag hade inte sett dem men hört dem vissla tidigare på dagen. Lite kalldimma steg prövande upp från sjön. Ekar och björkar bildade en effektull svart siluett mot sjöns yta i vilken himlen var dubblerad. Och allt var tyst. Tystnaden var så intensiv att man faktiskt kunde höra den. Den tryckte liksom försiktigt mot trumhinnorna och stördes inte av Lommens vemodiga, nästan sorgsna, hoande. Till och med det tunna prasslandet från osedda knytt och väsen i snåren hörde till tystnaden.

Skuggorna var djupa och det som tidigare kunnat ses, kunde nu bara anas. I sådana ögonblick är jag inte riktigt säker på att det stora, mossiga flyttblocket i branten på andra sidan sjön inte ska börja röra sig klumpigt, långsamt resa sig på stubbiga ben, öppna sina runda, tomma ögon och mödosamt klättra upp mot skogsbrynet med trollsvansen släpande i blåbärsriset. Smålandsskog är trollskog. John Bauer målade det han såg. Jag är inte heller säker på att björken som blixten slagit ner i och urholkat inte ska vrida sig mot mig och avslöja sig som den nakna, vackra huldra den egentligen är. Jag kunde i detta ögonblick inte heller helt utesluta att kalldimman över sjön skulle tätna i långsamma virvlar och forma sig till en älvdans. Kanske skulle en älva sväva fram till mig och säja goddag?

Vi är bara två, tre generationer från att leva, inte bara nära, utan i naturen då tystnaden och mörkret var lika självklara följeslagare som ljuset och ljuden i den urbana miljön är det idag. Och så har det varit under hela mänsklighetens tid, mörker och tystnad. Då var också det som vi idag avfärdar som vidskepelse en påtaglig del av verkligheten. Och vilken verklighet är verkligast? Vår? Ingen vet, men jag tycker om att det faktiskt inte är helt utanför min föreställningsvärld att en älva ska komma fram och säga goddag en julinatt i Småland vid en trolsk insjö där tystnaden och Lommen härskar.

Så i detta inlägg blir det ingen musik. Lyssna istället till tystnaden där du kan finna den och öppna ditt sinne.

Lars

PS

Ska det vara ett soundtrack till svensk nattlig magi ska det vara detta:

http://www.youtube.com/watch?v=4MTZ5SBS5gQ

DS

Den som följt vår blogg en tid vet att Per och jag vid upprepade tillfällen kampanjat för att vi som älskar sextiotalspop ska få möjlighet att ta del av den programskatt från sextiotalet som Sveriges Radio ruvar på. Vi vände oss i första hand till P2 (kanalen utan lyssnare) men har inte varit framgångsrika. Svaren vi fått från kanalansvariga har varit svala och ointresserade. Trist tycker vi som bara anar vad som finns i gömmorna…

SVT tycks vara mer dynamiskt och inte lika låst vid upphovsrättsliga problem och allmän konservatism. De har nämligen skapat Öppet arkiv där mängder av program från förr läggs ut för vem som helst att ta del av. Rätt fantastiskt egentligen. Och inte mindre fantastiskt blir det om man börjar leta lite bland det som lagts ut. Låt mig bara beröra några av de senaste tillskotten som lagts till lagom inför sommarledigheten.

Först är det en Who-konsert ur programserien Popside där vi får se våra hjältar – i playback förstås – framföra hits som "The kids are alright" och Substitute. Det här med playback gör ju att framförandet blir lite styltigt och den riktiga inlevelsen saknas men också det blir ju ett tidsdokument, eller hur?

Den 7 april 1969 sändes en intervju och konsert med Janis Joplin. Det som Who-konserten saknade i "live" och inlevelse får man istället med råge här. Det är Janis "post Big Brother" men med flera av hitsen från den tiden. Hennes "Summertime" är fortfarande ett landmärke i sextiotalspopen. Men allt får en tragisk underton av det faktum att hon redan nästa år skulle dö av en överdos.

I ett program från –72 får vi lära känna Elton John och hans dåvarande band en smula. Jag är inte nån mega-fan av Elton, men hans storhet och betydelse kan inte förnekas. Mycket fin konsertmusik finns förstås också med i programmet så missa det inte!

Med nästa rekommendation spränger jag gränsen för denna sextiotalsblogg (förlåt Per) men även om vi hamnar i 1977 i nästa inslag så är det sextiotalspop av bästa märke. Och så är det Patti Smith Group! Hennes musik knockade mig första gången jag hörde den och den knockar mig fortfarande. Särskilt LP:n "Radio Ethiopia" med sådana mästerverk som "Redondo beach" . Och det är just dessa vi får höra i den här konserten. Dessutom en makalös version av "Time is on my side". I den inledande intervjun bekräftar hon att hon all flummighets moder men när hon vörjar sjunga blir hon verkligen överjordisk.

Hoppas du har glädje av tipsen för det fall det kommer en regnig dag. 

http://www.oppetarkiv.se

Lars