De hundra bästa låtarna – enligt Classic Rock i alla fall (del 2)
För tre veckor sedan presenterade jag några låtar från 60-talet som fått plats på tidningen Classic Rocks 100-lista i våras. Eftersom vi på denna blogg räknar ”vår” tid 1954-72 finns det anledning att också behandla listans låtar från åren 1970-72. Den har hela 20 låtar från denna treårsperiod. Från åren innan dess hade tidningen inte någon låt på topp-10 men från dessa tre år finner vi tre. Tunga, imponerande val. Vi kollar.
På andra platsen en personlig favorit, inte bara för mig utan för väldigt många. När jag avslutar föredrag om rockhistoria är detta en låt som visar hur rockmusiken redan 1971 kunde vara varierad och låta när den är som allra bäst. Börjar med John Paul Jones mellotron. Därifrån växer musiken stadigt för att till slut kulminera i ett suveränt solo som fortsätter i Plants ylande. Allra sist ett överraskande kort avslut som inte kan vara bättre. Aldrig har 8 minuter innehållit så mycket. En av mina eviga favoriter
(230) Led Zeppelin - Stairway To Heaven (Official Audio) - YouTube
I förra inlägget spelade vi Whole Lotta Love på plats 11. Led Zeppelin plats bland de bästa i rockhistorien är odiskutabel.
Nästa topp-tio låt är också den en låt som dyker upp varhelst ordet ”klassiker” nämns. Visst handlar det framförallt om riffet men framförandet i övrigt är ju topp. Deep Purple var ett suveränt band, inget snack om saken.
(230) Deep Purple - Smoke on the Water (Audio) - YouTube
Den hade tidningen på plats sju. På 10e platsen ytterligare en supertungviktare. Här handlar det om en av historiens bästa LP som så här avslutas på bästa möjliga sätt.
(230) The Who - Won't Get Fooled Again - YouTube
The Who dyker upp igen på plats 31 med Baba O´Riley från samma LP, Who´s Next.
En annan personlig favorit är pärlan som på 16e plats är listans fjärde av 70-72orna. Eric Clapton har nu en så lång karriär att han bör hyllas bara därför. Men han har inte gjort en bättre låt.
Som sagt, 20 låtar från åren 1970-72 bland de 100 bästa när Classics Rocks redaktion och läsare får bestämma. Även om det 60tal som vår blogg omhuldar är dåligt representerat (se förra inlägget) så är det ändå ytterligare ett tecken på att musiken var bättre förr. Vi snackar ju om mer än ett haft sekel sedan!
Jag avlutar med en kvartett som gladde med att besöka min uppväxtstad Umeå, jag tror det var 1971. Jag minns inte så mycket om spelningen på studentkårens hus mer än att jag – som skulle skriva om den i Kuriren – stod för nära bashögtalaren för att få ett rättvisande intryck. Men gruppen var redan favoriteter så jag var nöjd. Free har sin klassiska låt på Classics Rocks 55e plats. Denna live-video tar mig 52 år tillbaka!
(230) Free - All Right Now (Doing Their Thing, 1970) Official Live Video - YouTube
Om listan för övrigt kan nämnas att The Doors har med Riders in the Storm och LA Woman. Att tidningen inte valde äldre – och bättre – låtar med Doors kan bara tolkas med att läsarna och redaktionen är yngre än undertecknad, dvs missade 60-talet när det hände.
Men det är bara dumt att gnälla. Listor är alltid kul och visst är den stora merparten av de 100 riktigt bra låtar – även om de är ”för unga”!
Per
Så jag kom till Stockholms city för att spela på Fregattttteeeen…
Moderna nationalskalder finns dom? Ja, det gör dom. Den väldigt underskattade Tomas Ledin, den våldsamt överskattade Ulf Lundell, för att bara plocka ett par ur högen. Och sedan är det Västeråskillen, sedermera gotlänningen, Pugh. Det är den sistnämnde och dessvärre nyligen bortgångne detta inlägg handlar om.
Först med rock på svenska skrivs det ofta och så är det väl i någon mening om man räknar bort Owe Thörnquist, men det är mindre viktigt. Det som gjorde Pugh så stor var att han tog rock till folkmusik och satte sin oefterhärmliga karaktär på sin musik. Jag behöver bara nämna Dinga Linga Lena, Här kommer natten och Hog Farm för att bara nämna några klassiker.
Två album hann han med innan sextiotalet definitivt tog slut. Ja, dä ä dä och Pugish från -69 respektive 70. På debutalbumet finns i min bok hans bästa låt – Här kommer natten. En glädjefylld text parad med en dystopisk musik. Genialt. Här lika genialt tolkad av Miss Li:
https://www.youtube.com/watch?v=q1KmZDZFC8M
Andra plattan var inte lika genomarbetad och låtarna från dem spelas inte så ofta men guldkornen saknades inte. Föräldralåten tar tillvara arvet från r&b och mixar med svensk folkton. Jag tycker den låten är lite av hans genombrott i skapande av hans egen musikstil. Sorgligt bortglömd, men platsar definitivt här. Jojje Wadenius och Loffe Carlsson gör inte saken sämre. Han återvände inte så sällan till sin barndom och uppväxt på ett mycket personligt och nytt sätt.
https://www.youtube.com/watch?v=hFdXiXbY9tQ
När jag skrev inte genomarbetad så menar jag att det andra albumet hade en del utfyllnad som pressat fram för att följa upp succén med debutalbumet. Lika experimentellt, men som sagt inga höjdare. Klöver Linda är väl dessvärre ett exempel på något som inte borde ha lämnat ritbordet. Obegriplig text och svag melodi.
https://www.youtube.com/watch?v=vxZZX7fmNV8
På sitt tredje album hittade han tillbaka till harmonin mellan text och musik. Kom 1972 med namnet Hollywood. Ett antal kvalitetslåtar ur Pughs magiska musikhimmel och den som fastnad starkast hos mig är denna.
https://www.youtube.com/watch?v=L2Ssgs4jCH4
Och innan jag slutar så vill jag, återigen, bryta våra årtalsregler för att spela en underbar låt, som jag otaliga gånger försökt spela. Kolla bara rytmen i högerhanden och ackordsbytena med vänstern. Jag lovar att det är omöjligt. Återigen Så mycket bättre.
https://www.youtube.com/watch?v=aSUikgItceo
Lars
John Fogerty och lite Golliwogs
CCR, liksom Hollies, tillhör de där som tål att göra samlingsalbum med bara hits. Deras sydstatsdoftande tunga rock tar man inte fel på. De tål också långa låtar och riffiga solon. John Fogerty är förstås frontmannen och han besökte nyss Uppsala och då var förstås Per där, se nedan.
Gruppen har en lång historia och den inleddes som Blue Velvets, senare Golliwogs som dock inte hade några större framgångar förrän CCR formerades. Men jag tycker det vore kul att presentera Golliwogs som jag ändå tycker mig höra framtida hit-toner från.
Så här är dom.
https://www.youtube.com/watch?v=WlNTFxbYKiA
Lars
På hemvägen kom dottern och jag att tala om hans ålder. - Tänk, det var något man inte alls tänkte på under konserten, sa jag.
Nej, det var ösig rock i nästan två timmar med bästa tänkbara väderinramning när John Fogerty och hans band levererade ett pärlband av Creedencelåtar. Ta vilken samling med CCR du vill och närapå varenda låt spelades.
Fast med en notabel skillnad: Det var bättre. Redan efter ett par takter i första låten visste man att NU hör man en trummis i toppklass. CCR är inte kända för att ha varit första klassen musiker men här lade hela bandet ett rejält tryck bakom Fogertys sång och gitarrsolon. I båda fallen visade han hur klassisk rock ska framföras. Till det en extra krydda i form av munspel.
Med Creedence låtskatt behövdes det inte några nya arrangemang för att vi skulle vara nöjda men visst gav orgelspelet lite extra på flera ställen och två kompgitarrer gav extra tyngd utan att det kändes överlastat. Till plussen ska också läggas Johns trevliga mellansnack.
Creedence gjorde några längre låtar som inte räknas bland klassikerna men visade att hade mer än treminutershits. Bandet gav sig på ett par och lyckades bäst i en lång version av Keep on Chooglin med saxofon, trumsolo och, naturligtvis, långa gitarrsolon. Min länk här är originalet.
https://www.youtube.com/watch?v=iyI9r0CCu74
Per
De hundra bästa rocklåtarna – enligt Classic Rock i alla fall (del 1)
För några veckor sedan fanns en oemotståndlig tidning för oss listälskare i Pressbyrån: Tidningen Classic Rock hade serverat sina läsare en lista att välja ur och även tillägga egna låtar. Av svaren hade sedan redaktionen satt ihop en lista med 100 låtar som presenterades i specialnumret.
När man kollar listan slås man av något synnerligen intressant: Listans senaste låt är15 år gammal, från 2007 (Känner någon till Blackbird med Alter Bridge? Jag gör det inte). Det är seklets enda bidrag. Ännu mer notabelt är att det från nittiotalet bara finns 4 låtar. Soundgardens Black Hole Sun är den andra låten på listan från de senaste 30 åren! Det blir ett tydligt bevis på något många med mig haft på känn länge: På senare år har föga minnesvärt gjorts i musikväg, i vart fall inom rockmusiken. Att det var bättre förr visste vi men att få det så tydligt demonstrerat av 2023 års läsare av en stor internationell rocktidning var ändå överraskande.
Jag ska fokusera på listans låtar från bloggens tidsrymd, alltså 1954 – 72. I detta inlägg sextiotalet och åren 70-72 i ett senare. Listans äldsta låt är från 1964. Inget Elvis så långt tidningssidorna räcker. Det kan förklaras, om än icke förlåtas, av att dagens entusiaster är yngre än vi som skriver här och inte haft förmånen att uppleva sextiotalet som tonåring när det hände.
Listans topp 10 har 9 från 70-talet – topp är Bohemian Rhapsody – och en från 80-talet. Översta låten från vårt decennium är 11a. Inget dåligt val av Classics Rocks läsare:
(205) Led Zeppelin - Whole Lotta Love (Official Music Video) - YouTube
Vi såg den officiella videon. Med Led Zeppelin kom hårdrocken och rockmusiken in i 70-talet. Gruppen har också platserna 2 (Stairway to Heaven), 4 (Kashmir), 33 ( Rock and Roll) och 43 (Black Dog) på listan. Att denna så rockhistoriskt viktiga grupp har 5 låtar på topp 100 är helt OK. Ett riktigt, riktigt bra gäng, om ni frågar mig.
På plats 14 hittar vi nästa sextiotalare. Också den tung och klassisk.
(205) Gimme Shelter (Remastered 2019) - YouTube
Bara Keith kunde fixa ett sånt introriff! Stones har också med (I Cant get no) Statisfaction (37), Sympathy for the Devil (48) och Brown Sugar (91) på listan.
På platsen under ännu en tung och läcker låt.
(205) The Jimi Hendrix Experience - All Along The Watchtower (Official Audio) - YouTube
Jimi har också med Woodo Child (Slight Return) (49), Purple Haze (85) och Hey Joe (95).
Beatles då? Undrar ni säkert med all rätt. Vi får vänta till plats 20. Deras högsta på listan var aldrig en singel. För många år sedan placerade tidningen Rolling Stone denna som etta på en lista med bara Beatles-låtar. OK, jag sätter andra favoriter med Fab Four före, men visst är den härlig!
(205) A Day In The Life - YouTube
Beatles har också med Hej Jude (41) och Helter Shelter (81). Kanske lite konstiga val men Helter Shelter har kallats tidig hårdrock vilket jag tror förklarar.
Plötsligt, mitt i denna täta rad av tunga rocklåtar dyker på plats 40 en överraskning upp. Känns nästan som ett feltryck i tidningen men låten ÄR bra och jag har inget emot att rockmusik definieras brett. Moody Blues fick ett eget blogginlägg 4 november förra året. Här deras signaturlåt.
(205) Nights In White Satin - YouTube
Listans äldsta låt hittar vi på plats 90. Som ni sett – och kanske även hört – har tidningens läsekrets fallenhet för tunga låtar. Att läsarna fick med låten som ofta kallas den första hårdrocklåten förvånar inte.
(205) The Kinks - You Really Got Me (Official Audio) - YouTube
För redovisningen fullständighet ska nämnas att My Generation, Whipping Post (Allman Brothers för den som ev inte visste), Fortunate Son, Born to be Wild, Like a Rolling Stone, Sunshine of your love, Good Vibrations och MC5s Kick out the Jams också är med bland de 100. Alla inte mina högsta favoriter men att kalla dom dåliga är verkligen fel.
I mina – och jag gissar även i dina - öron är 60-talet låtarnas decennium. 3 snabba minuter då allt händer. Men Classic Rocks 100-lista påminner om att även följande decennium hade många pärlor. Om två veckor tar jag upp låtar från 1970-72.
Per
