Välsjungande och välkammade

 

Tredje träffen i min lyssnarcirkel behandlar The Beach Boys, närmare bestämt gruppens produktion fram t o m mästerverket Good Vibrations. Gruppen började som en kvintett synnerligen välkammade och välartade pojkar från Hawtorne, Kalifornien. pophistorien har inte upplevt en annan grupp som så starkt utstrålat sommar och sol i sin musik. Var glad åt din ungdom, framtiden är ljus!

 

Tre var bröder, Brian, Dennis och Carl Wilson. Med dem var kusinen Mike Love och skolkompisen Al Jardine. Al var inte med från första början men ersatte snart företrädaren Dave Marks. Alla fem var bra sångare. Beach Boys är, tillsammans med Beatles, den enda grupp jag känner till där alla medlemmar har sjungit lead på åtminstone en stor hit. Tillsammans formade rösterna de snyggaste stämmor popvärlden då hade hört.

 

1961, när grabbarna var 15-19 år, for mamma och pappa Wilson bort över en helg och killarna passade på att besöka en skivstudio. Ägarna ville ha nyskrivet material så grabbarna skrev ’Surfin’. Låten kom 75:a på USA-listan. De fick en ny chans och slog bättre 1963, 14:e plats för ’Surfin Safari’.

 

(50) The Beach Boys ~ Surfin' Safari (1962) - YouTube

 

Beach Boys följde upp med ’Surfin USA’, en melodistöld av Chuck Berrys ’Sweet Little Sixteen’, och den ljuvliga flerstämsballaden ’Surfer Girl’. De nådde båda topp-tio 1963. De var inledningen på en enastående hitrad som fortfarande regelbundet återkommer på nyutgivna samlingsskivor. Musik som håller! Att välja länk är utmanande men låt mig spela bägge sidor av den singel från 1964 som i min bok ligger bra till för andraplatsen efter Penny Lane/Strawberry Fields Forever om titeln ”Historiens bästa singel”. Kolla här:

 

(50) Beach Boys- I get Around - YouTube 

 

(50) The Beach Boys - Don't Worry Baby (Official Music Video) - YouTube 

 

Beach Boys utvecklade successivt sin stil. Det hurtiga gav plats åt mer komplicerade melodier och arrangemang. Gruppen fick också stora framgångar i England. En rad klassiker kom nu. ’Fun Fun Fun’, ’Dance Dance Dance’, ’In my Room’, ’Help Me Rhonda’ och ’California Girls’.

 

Brian Wilson spelade bas och skrev de flesta av gruppens låtar. Men efter ett nervöst sammanbrott i december 1964 plockades Bruce Johnston in som ersät­tare vid turnéerna. Brian koncentrerade sig på låtskrivande och på skivstudion med höga ambi­tioner.

 

1966 kom LP:n Pet Sounds som var sensationell för sin tid. Full av snygga melodier och intrikata arrangemang med alla möjliga orkesterinstrument stod den högt över sin samtid, bara Beatles kunde konkurrera. Låtar som ’You Still Believe in me’, ’Caroline No’ och, kanske framförallt, ’God Only Knows’ representerar allt som kan sägas vara STORT inom populär-musik. ”It compasses everything that has ever knocked me out and rolled it into one. We´re all gassed by it. Brian Wilson is without a doubt a pop genius”, sa t.ex. Eric Clapton i en samtida intervju. Jag betraktar God Only Knows som historiens näst bästa låt.

 

 (50) The Beach Boys - God Only Knows (Official Music Video) - YouTube 

 

 Det är populärt bland tidningar och tidskrifter att publicera listor av olika slag och listan ”bästa LP:n någonsin” är ett självklart och återkommande ämne. Pet Sounds ligger ofta i toppen på de listorna. Den har hållit i över ett halvt sekel!

 

Avslutningen på länkraden känns självklar. Brian Wilsons genialitet i studion firade triumfer med ’Good Vibrations’ som toppade USA-listan på senhösten 1966. En låt så komplex att den inte borde haft en chans på listorna men den är lockande suverän från första takten till den sista. Där kan man snacka om goda vibrationer!

 

(50) The Beach Boys - Good Vibrations - YouTube

 

Beach Boys tappade  inte sin popularitet med svårare musik. I musiktidningen New Musical Express årliga läsar­omröstning var t.ex. Beach Boys tvåa varje år mellan 1965 och 1969 i kategorin världens populäraste grupp efter Beatles. Utom 1966 då man kom etta, alltså före Beatles.

 

Gruppens historia därefter ryms inte inom ramen för cirkelträffens 90 minuter. Lite kort här bara. Våren 1967 avbröt Brian arbetet på uppföljaren till Pet Sounds. Produktionen hade kommit så långt att man visste att LP:n skulle heta Smile. Det blev historiens mest berömda, icke utgivna platta. Det skulle dröja till år 2011 innan originalinspelningarna till Smile restaurerades och gavs ut i ett skick så nära de ursprungliga planerna som var möjligt.

 

Brian Wilsons växande psykiska bekymmer gav de andra i gruppen större utrymme för egna låtar på skivorna. 70-talet bjöd på 8 nya LP men ingen annan än Surfs Up behöver nämnas. 80-talet skulle bli ännu sämre med tre, uppriktigt talat, dåliga LP. 

 

1983 dog Dennis Wilson, snopet nog för bandets ende surfare i en drunkningsolycka. 1988 kom gruppen  överraskande tillbaka till USA-listans förstaplats med låten ’Kokomo’, från filmen Cocktail. Samma år kom också den första solo-LP:n från Brian Wilson och gruppen valdes in i Rock and Roll Hall of Fame.

 

1998 dog Carl Wilson, den ljusa rösten på ’God only knows’, i cancer. De övriga medlemmarna har sedan 90-talet turnerat i olika konstellationer. 2012 samlades Brian Wilson, Mike Love, Al Jardine, Bruce Johnston och Dave Marks och gav ut en överraskande bra LP med nya låtar. Läs gärna recensionen på bloggen 9 juni 2012 som du hittar i arkivet till höger. Kanske var rösterna inte riktigt på samma topp som på 60-talet, men inte långt därifrån. De gjorde också en världsturné. Detta kom dock att bli det sista vi hört av ”riktiga” Beach Boys. Sedan dess uppträde olika delar av bandet var för sig.

 

Nu spelar det ju egentligen ingen roll. Den låtproduktion Beach Boys levererat tilhör tveklöst det främsta inom popmusken.

Per

 


Ett annorlunda inlägg

 

Denna vecka blir det ett lite annorlunda inlägg. Jag har noterat att nätet svämmar över av videosar där folk filmar sig själva när de för första gången (nåja det fejkas nog en hel del) hör en låt. Hur trist det än låter så kan det ibland bli riktigt kul och jag tänker bjussa på två inlägg på det temat. Det är alltså Rob och Amber som lyssnar och kommenterar. Men det är inte kommentarerna som blir det intressanta utan reaktionerna man får från dem där de sitter i sina respektive hörlurs-universa. Bägge låtarna har spelats tidigare här i bloggen, men får faktisk en ny dimension när man ser reaktionerna och hur olika de kan vara. Märkligt nog så lyssnar jag lite mer intensivt när jag tittar på videon. Gör du det också?

 

Så här kommer första låten, den gamla bekantingen LOLA med Kinks. Jag har en böjelse för låtar som berättar en historia. Vanligtvis sker det i balladforma, men här har man klätt den i en snitsig rockform. Det som verkligen lyfter videon, förutom att det är kul att titta på dem är Ambers reaktion när hon ”fattar grejen” med låten. Obetalbart tycker jag. Sen upptäckte jag något nytt fast jag har hört låten tusentals gånger – hur i introt basen så elegant smyger sig in i låten. Så kort men så betydelsefullt.

 

https://www.youtube.com/watch?v=U8DKi-6Ri6U&t=198s

 

Och här kommer en annan gammal goding, Here comes the sun, inte heller den precis något nytt för bloggläsaren, men här får man en tydlig illustration till hur olika man kan uppfatta en låt. Han diggar verkligen rytmen, medan hon tycks förstå den meditativa grundtonen i låten. Jag känner mig mest befryndad (se där ett k-märkt ord) med hennes uppfattning. Hennes uttryck speglar verkligen min egna uppfattning om låtens kärna och hjärta. Soothe and light and airy she says. Spot on. Och när George sjunger ”Little darling” så kickar det precis in i hjärttrakten hos henne.

 

https://www.youtube.com/watch?v=1yfJWokzcgA  

 

Och så en bonus utan kommentarer mer än det är verkligen kul att se hur Ambers ansikte speglar de växlande stämningarna i låten.

 

https://www.youtube.com/watch?v=CgOJi1e_Kxg

 

Lars

 

Små symfonier för ungarna

 
 
Phil Specor är ämnet för andra träffen i min lyssnarcirkel. Han föddes i New York 1939. Rockhistorien har aldrig sett en producent som skapat ett så epokgörande och eget sound som Phil Spector. Nu var det inte längre enbart en bra sångröst och en bra komposition med snyggt arr som var det viktiga. Phil Spectors produktioner lärde att att det var det övergripande intrycket, alltså hur det lät i högtalaren, som var det centrala. Studion blev ett instrument i sig.

 

Men redan innan Phil hade funnit sitt sound hade han gjort intryck på hitlistan. 1958 sjöng han på en låt som låg etta itre veckor I USA. Detta som en del av trion Teddy Bears. Låtens titel var tagen från hans pappas gravsten.

 

(1670) The Teddy Bears - To know him is to love him (HQ) - YouTube 

 

Men snart satsade han på producentrollen. Han spelade bl a in Ben E King, Connie Francis och Gene Pitney.Han startade ett skivbolag med en kompis som snart hoppade av. Hans så kallade ”Wall of Sound” byggdes upp av flera dubblerade instrument som mixades ihop i mono. Resultatet blev tungt och mäktigt med ett skönt tryck. "A Wagnerian approach to rock’n’ roll: little symphonies for the kids”, var hans egen beskrivning.

 

Spector jobbade gärna med tjejgrupper. The Ronettes med leadsångerskan Veronica ”Ronnie” Bennet, som Phil Spector var gift med, gjorde 1963-65 flera klassiska inspelningar som ’Be My Baby’ (som jag personligen anser vara den kanske bästa låten någonsin), ’Baby I Love You’ och ’Walking in the Rain’. Jag vet att min favoritlåt har varit med i bloggen, säkert mer än en gång, men det kan inte bli för många! Detta är perfekt popmusik, både som helhet och i detaljerna.

 

(1670) 1963 HITS ARCHIVE: Be My Baby - Ronettes (a #1 record) - YouTube  

 

The Crystals gjorde klassi­ker som ’He´s a Rebel’, och ’Then He Kissed Me’, De hade faktiskt tre olika leadsångerskor på hitsen. Bäst är väl ändå Da Doo Ron Ron.

 

(1670) The Crystals - Da Doo Ron Ron (HQ) - YouTube  kolla !!!Länk ’Da Doo Ron Ron’

 

1963 kom LP:n A Christmas Gift for You, en julskiva där Spectors artister sjöng kända sånger. Om den skrev vi inför Julen 2015. Jag länkar till den artikeln. Fortfarande den bästa julskivan vi hört, tycker jag.

 

perolarssextiotal.blogg.se - Skriv inlägg (publishme.se) 

 

Phil Spector producerade också hits för Righteous Brothers, inklusive mästerverket ’You've Lost that Loving Feelin’ 1965.

 

(1670) You've Lost That Lovin' Feelin' - YouTube Kolla!!!

 

Hans sista stora stund – och nu snackar vi STOR! - var Ike & Tina Turners ‘River Deep, Mountain High’ som slog i England året därpå men floppade hemma i USA.

 

(1670) River Deep - Mountain High - YouTube 

 

Phil Spector kallades in för att rädda Beatles sista LP, Let it Be, men eftermälet av insatsen har handlat om hur han förstörde skivan med orkester. Han jobbade också med John Lennon och George Harrison utan att sätta ett särskilt avtryck. Hans sista notabla studiojobb var en LP med Ramones 1979. Länge ryktades att Spector tvingade gitarristen under pistolhot upprepa ett riff till Spector var nöjd.

2003 åtalades han för mord. Det dröjde dock till 2009 innan han dömdes till 15 års fängelse. Han dog i januari för två år sedan i sviterna av Covid. Inte saknad, men ihågkommen.

Per


De tre första tiorna

 

Vi uppmärksammar då och då låtar från Tio I Topp, av naturliga skäl. Och av samma naturliga skäl rör det sig oftast om de som låg i topp på listan, gärna ettorna. Det är dags att resa tillbaka i tiden till Tio I Topps Big bang, de första listorna. Det blir de tre första från 14:e, 21:e respektive 28 oktober 1961. Men istället för att ägna mig åt ettorna så ska jag presentera de tre sistaplatserna, det vill säga tiorna. Så varsågod.

 

På den första listan någonsin landade Siw Malmkvist med Du har bara lekt med mig. Den karaktäristiska rösten tar man inte fel på. Hur typiskt svensk vi väl tycker Siwan är så hade hon en ännu större marknad I Tyskland. Under sextiotalet landade hon inte mindre än 23 låtar på listorna där att jämföra med de fem besök hon gjorde på Tio I Topp. Och försstås några fler på övriga listor, men ändå! Hennes tia var en översättning av Ray Karrs Foolin´ around. Till och med när hon sjöng om krossade hjärtan och uppbrott så var hon en värdig representant för den käcka schlagerpopen som var hennes signum. Såhär låter hon. Direkt från studion.

 

https://www.youtube.com/watch?v=IzmIVe3dgJc

 

Nästa vecka var det dags för Cliff & Shadows att hämta hem jumboplatsen. Gruppen bildades 1957, men då hette Shadows förstås Drifters. Cliff och skuggorna är ju lika seglivade som Siwan och hade mängder av hits och listplaceringar, inte minst i Sverige. A girl like You hette debuten på listan. Det är svårt att överskatta Cliff & Shadows betydelsen för popmusikens utveckling. John Lennon sa i någon intervju att Shadows var de enda värda att lyssna på under den perioden. Finare beröm kan man väl inte få?

 

Och a propos karaktäristiska röster så tar man inte fel på en låt med Cliff. I många avseenden var han och gruppen bryggan mellan schlagerpopen och rocken. Många nämner Move it som den första riktiga rocklåten (om man tänker bort Elvis). Jag lägger den sist i inlägget som en bonus eftersom den är så bra, men redan i denna låt kan man ana en gryende rockton om än i balladform. Och gitarrspelet, en smula i bakgrunden här (jämför med bonuslåten) är som alltid genialt.

 

https://www.youtube.com/watch?v=d2vvviRj8IA

 

Den tredje listtian är en låt med Ray Adams. Tidigt var norrmannen riktigt populär i Sverige och förutom sin listtia, Soria Moria, låg han på andra plats med den mer kända Violetta. Texten till Soria Moria är knepig att förstå. Vi vill ju gärna tolka in en mystisk kvinna i texten, men Soria Moria är också ett slott i en norsk folksaga. Hur som helst med detta är det en smäktande ballad av högsta karat. Bilden är en av de teckningar som gjordes till folksagan.

 

https://www.youtube.com/watch?v=NIjpXxJ3JVk

 

Bonus

 

https://www.youtube.com/watch?v=k5mIq3yF6Nc

 

Lars


RSS 2.0