perolarssextiotal

Efter Beatles uppbrott (vi ska inte gå in på vems fel det var eller vem av fab four som var först med att lämna) så tog, som bekant, inte musiken slut. Alla fyra medlemmarna startade mer eller mindre framgångsrika solokarriärer. Vilken av dem som var mest framgångsrik behöver vi inte heller diskutera. Sådant lämpar sig bättre för långa eftertänksamma kvällar i trevlig miljö. Vi stannar för vad som 1971 hade att erbjuda och vi börjar med Paul.

Hans debutsingel blev en listsuccé med en andraplats i UK och en femteplats i USA. Ursprungligen avsedd att ingå i albumet RAM så blev det en singel. Linda anges som medkompositör trots en avsaknad av erfarenhet från komponerande och många anser att det bara var ett sätt att komma undan de royalty som Paul fortfarande var bunden till I Northern songs. I min bok är det en bagatell, typisk för Paul, men den har djupa trådar som leder både till She´s leaving home och A day in life med sin diskbänksrealism. Trots listframgångarna hör man den sällan nuförtiden. Inspelad i januari 1971 med Linda i chorus.  Paul blev ju flitig efter uppbrottet, inte minst med Wings, men nu tycks komponerandet gå på sparlåga.

https://www.youtube.com/watch?v=dyulvup3WEA 

Ett starkare avtryck än Pauls gjorde Johns singel Power to the people som kom i samma tradition som Give peace a chance och den producerades enligt etiketten av förutom John också av Yoko och Phil Spector. Inte samma framgångar, märkligt nog, som Pauls debut nådde den med mer blygsamma listplaceringar. Den spelades in samtidigt som albumet Imagine producerades och blev sexa i UK och elva på Billboard. Senare i livet kom John, som med så många andra låtar, att tycka mindre och mindre om den. Jag gillar den förstås skarpt, inte minst för att den så typiskt manifesterar brytningen mellan sextitals- och sjutiotalspop och mellan protest och progg. Den lever än.

https://www.youtube.com/watch?v=HOsvWZ4p3_Q

George rivstartade sin solokarriär med trippelalbumet All things must pass och från det släpptes också singeln My sweet lord som blev den första låt som blev listetta med någon av ex-Beatlarna. Kontroversen som uppstod genom dess likhet med He´s so fine kulminerade några år senare och låten blev väl lätt befläckad som ett plagiat. Syftet med låten var enligt George var att hylla Hindiguden Krishna och gav därmed utlopp för den religiositet som George känt sedan länge. Rent musikaliskt så blev låten ett landmärke i den meningen att här presenterade George sin nu finslipade slide-gitarr. Spector hade inte bara ett finger med i spelet vilket hörs tydligt.

https://www.youtube.com/watch?v=AR4lpQWcT5g

Ringo ville inte vara sämre än dom andra grabbarna utan släppte sin första singel skriven av honom själv (med inte så lite hjälp av George som också producerade plattan). Köparna uppskattade hans hejiga jargong och han blev fyra både i UK och US. Låten var ursprungligen skriven redan 1968, men fick nu sin slutliga puts.

Hans karriär lever fortfarande och han, liksom Paul regelbundet. Hans senaste skivsläpp var en country-LP som inte alls är dålig.

https://www.youtube.com/watch?v=anpjEN9KeJ0

Lars