perolarssextiotal

Vi återkommer då och då till artister som vi tycker är orättvist obesjungna. Oftast rör det sig om utländska artister som rört sig i utkanterna av listorna men förblivit one hit wonders även om det också kan ha rört artister som haft en god karriär, men som sjunkit in i skuggorna. Beatles, Kinks och Stones hörs nästan till leda medan en så framgångsrik artist som Neil Diamond nästan aldrig hörs.

Men det finns också svenska artister som rönt liknande öden. I min barn- och ungdomstid var det inte, med undantag för Tio I Topp och några knastriga mottagningar på kristallradio från Luxemburg, annat än de hembakade artister som hördes oavbrutet. Jag ska inte räkna upp även om det finns en ganska lång lista, utan jag nöjer mig med några utvalda exempel. Long gone and not remembered.

Först ut blir den självklara Povel Ramel. Han radade upp radiohits och regerade den musikaliska bakgrunden i svensk eter och revy- och krogshower. Du, som liksom jag, tillhör den äldre generationen kan säkert rada upp och kan säkert också texterna till många av hans visor. Friherrens ”flugighet” sitter säkert, än så länge, i den svenska folksjälen. Han får också tillskrivas den första svenska bluesen. Nu hör man nästa aldrig hans melodier. Här är blues på svenska. Hör man lite Fats Waller i slingorna?

https://www.youtube.com/watch?v=e7CrWWJE8Xk

Talskivor och lustiga visor stod ständigt på menyn. Särskilt talskivorna tyckte jag om när de dök upp i radions tablå. Pågående samtalen i mitt hem tystnade oavbrutet för en tre minuter av andäktigt lyssnade. Det gjorde ingenting att man hört dem många gånger tidigare och ibland kunde man texten nästa utantill. En av de främsta i den genren var Povels vapendragare Martin Ljung som tidsmässigt hade en parallell karriär med honom.    

https://www.youtube.com/watch?v=YgzFt_bOfX8

Ja, humor är en av de genrer som åldras tidigt och tydligt i vårt perspektiv, men god musik överlever alltid. Eller? En av mina favoritartister är Svante Thuresson vars musikaliska arv borde ha rönt ett bättre öde än den tystnad som nu blivit också hans eftermäle, trots en rekordlång karriär i Mello och med kören Gals and Pals. Kanske var åttio- och nittiotalen hans bästa tid men han debuterade inom ramen för denna bloggs tidsspann. Det är något i hans röst som leder till jazz och blues, stilar som han inte var främmande för. Från 1968.

https://www.youtube.com/watch?v=VvZslQpj9lM

Vem som är Sveriges bästa jazzsångerska är frågan som sällan ställs, eftersom en majoritet samlas kring Monica Z. Hon platsar emellertid inte i de bortglömdas skara eftersom hennes vackra röst då och då tonar ut i etern. I min värld finns det emellertid en stark konkurrent i Sonya Hedenbratt (jaja jag är också göteborgare). Hennes röst är olika Monicas ljusa och klara och lutar istället åt något från New Orleans klubbvärld. Det är för mig en gåta att hon ratas i dagens musikutbud. Hon drogs också mot det diskbänksrealistiska och det burleska (Jubel i Busken). Här sjunger hon vackert om en vardaglig fest i en Stockholmsförort.

https://www.youtube.com/watch?v=EtxXgSFSsxY

Lars

Vilka som är Pers och mina favoriter har väl inte undgått någon som läser bloggen. I topp tror jag nog jag kan säga att The Beatles ligger och de blev ju också en inspirationskälla för så många musiker som kom efter dem. Därför är det väl av intresse att veta vilka som inspirerade dem och på vilket sätt de satte spår i Beatles musik. Paul har över åren pratat om detta i olika intervjuer och de är de källor jag har hämtat underlag till detta inlägg. Han kunde, enligt samstämmiga uppgifter tillbringa timmar med att studera andra musikers texter och ackordföljder. Så vassego.

The Beach Boys

1963 kom Paul i kontakt med Beach Boys musik och han kom att följa dem från den stunden. Framför allt var det deras harmonier som imponerade på honom. Han lär ha spelat Surfing USA gång på gång och med nästan vetenskaplig metod analysera låten, men det var när surfarna släppte Pet Sounds, som för övrigt var inspirerad av Rubber Soul, som han riktigt knockades. Han spelade God only knows mer än hundra gånger på raken för att komma till tals med magin i låten. Några av de tydligaste influenserna finns på Because på Abbey Rd och Wings album Back to the egg.

https://www.youtube.com/watch?v=NADx3-qRxek

https://www.youtube.com/watch?v=hL0tnrl2L_U    

The Everly Brothers

Bröderna var en inspirationskälla inte bara för John och Paul, men det som kom att påverka Paul mest var deras förmåga att få två röster att låta som en. Deras röster föreföll att vibrera på exakt samma frekvens och i de tidiga Beatles kom inspirationen och ambitionen att få till något liknande att få genomslag i deras musik. Främst var det låtar som Bye bye love och Wake up little Susie som satte tydliga spår. Täta harmonier kom på så sätt också att bli Beatles signum.

https://www.youtube.com/watch?v=LRyrWN-fftE

https://www.youtube.com/watch?v=-XTB3bCYMK0

Chuck Berry

Inte förvånande med ännu en ikon, men det var något speciellt som Paul fastnade för i Chucks musik. Det var hans förmåga att berätta en historia i sina låtar. Paul kallade Chucks sånger för en tre minuter lång roman och kämpade i sina tidiga år för att nå dit där det inte bara var en bra låt utan också en bra historia. Oftast nämner han Memphis Tennessee men den första låt han hörde var Roll Over Beethoven vars text han analyserade i detalj för att förstå hur varje vers förde historien framåt. Han sökte ett sätt att inte bara föra historien framåt utan också ge karaktärerna en personlighet. Och det lyckades han med längre fram.

https://www.youtube.com/watch?v=VSE9qfafuY4

https://www.youtube.com/watch?v=Dypv4SLyAfg

Lars

Efter Beatles uppbrott (vi ska inte gå in på vems fel det var eller vem av fab four som var först med att lämna) så tog, som bekant, inte musiken slut. Alla fyra medlemmarna startade mer eller mindre framgångsrika solokarriärer. Vilken av dem som var mest framgångsrik behöver vi inte heller diskutera. Sådant lämpar sig bättre för långa eftertänksamma kvällar i trevlig miljö. Vi stannar för vad som 1971 hade att erbjuda och vi börjar med Paul.

Hans debutsingel blev en listsuccé med en andraplats i UK och en femteplats i USA. Ursprungligen avsedd att ingå i albumet RAM så blev det en singel. Linda anges som medkompositör trots en avsaknad av erfarenhet från komponerande och många anser att det bara var ett sätt att komma undan de royalty som Paul fortfarande var bunden till I Northern songs. I min bok är det en bagatell, typisk för Paul, men den har djupa trådar som leder både till She´s leaving home och A day in life med sin diskbänksrealism. Trots listframgångarna hör man den sällan nuförtiden. Inspelad i januari 1971 med Linda i chorus.  Paul blev ju flitig efter uppbrottet, inte minst med Wings, men nu tycks komponerandet gå på sparlåga.

https://www.youtube.com/watch?v=dyulvup3WEA 

Ett starkare avtryck än Pauls gjorde Johns singel Power to the people som kom i samma tradition som Give peace a chance och den producerades enligt etiketten av förutom John också av Yoko och Phil Spector. Inte samma framgångar, märkligt nog, som Pauls debut nådde den med mer blygsamma listplaceringar. Den spelades in samtidigt som albumet Imagine producerades och blev sexa i UK och elva på Billboard. Senare i livet kom John, som med så många andra låtar, att tycka mindre och mindre om den. Jag gillar den förstås skarpt, inte minst för att den så typiskt manifesterar brytningen mellan sextitals- och sjutiotalspop och mellan protest och progg. Den lever än.

https://www.youtube.com/watch?v=HOsvWZ4p3_Q

George rivstartade sin solokarriär med trippelalbumet All things must pass och från det släpptes också singeln My sweet lord som blev den första låt som blev listetta med någon av ex-Beatlarna. Kontroversen som uppstod genom dess likhet med He´s so fine kulminerade några år senare och låten blev väl lätt befläckad som ett plagiat. Syftet med låten var enligt George var att hylla Hindiguden Krishna och gav därmed utlopp för den religiositet som George känt sedan länge. Rent musikaliskt så blev låten ett landmärke i den meningen att här presenterade George sin nu finslipade slide-gitarr. Spector hade inte bara ett finger med i spelet vilket hörs tydligt.

https://www.youtube.com/watch?v=AR4lpQWcT5g

Ringo ville inte vara sämre än dom andra grabbarna utan släppte sin första singel skriven av honom själv (med inte så lite hjälp av George som också producerade plattan). Köparna uppskattade hans hejiga jargong och han blev fyra både i UK och US. Låten var ursprungligen skriven redan 1968, men fick nu sin slutliga puts.

Hans karriär lever fortfarande och han, liksom Paul regelbundet. Hans senaste skivsläpp var en country-LP som inte alls är dålig.

https://www.youtube.com/watch?v=anpjEN9KeJ0

Lars