Juni!
Att här skriva om låtar som handlar om innevarande månad har plötsligt blivit en tradition. Riktigt roligt att låta cyberspace ta fram låtar man inte hört på länge eller ens inte visste fanns. Kunde, ärligt talat, i mitt eget huvud inte få fram en enda låt med månadens namn men det finns ju hjälpmedel.
Den första här borde jag kommit på. Från Face to Face, en av Kinks bästa LP. Den kom 1966 och hade Englandsettan Sunny Afternoon som dragplåster. Men flera andra pärlor som Dandy, Rosie Won´t you Please Come Home och Most Exclusive House for Sale. Den här låten börjar lite ovanligt, minst sagt, och texten är riktigt dyster men det är ju Kinks och då förlåter vi.
(89) The Kinks - Rainy Day in June (Lyrics) - YouTube
När 60-talet var nutid och poplåtarna strömmade ur grammofonen eller radion så fort man fick chansen var utbudet av nya, spännande låtar så stort att man inte hade tid att utforska musiken som låg lite utanför de ramar favoritgruppernas musik satte. Därför kom det att dröja länge (”Vuxen ålder” kallas det visst) innan fantastiska Nina Simone kom in i skivsamlingen. Ingen skada skedd, bättre sent än aldrig och att få nya favoriter är alltid kul. 1961 sjöng Nina in en låt som skrevs 1945 och Annie Lennox också gjort.
(89) Nina Simone - Memphis In June (1961) - YouTube
Bara man börjar tänka på alla de hjältar som vi INTE har skrivit om så mycket som vi borde ha gjort på bloggen, svindlar det nästan till lite i skallen. Van Morrison, denne sångare, kompositör och evighetsartist som bara fortsätter att producera, är ju bara en i högen. Härom veckan gjorde han en konsert i vårt land som Aftonbladet berömde. När cyberspace erbjuder en juni-låt av honom slår jag till, även om den kom så sent som 2003.
(89) Van Morrison - Evening in June - YouTube
Kinks sjöng om att det regnar och i nästa länk är sommarmånaden lika kall som december. Men låten känns lika småvarm som många av Everly Brothers låtar. Duon låter som vi vill höra dom i denna från 1966..
(89) June Is as Cold as December - YouTube
Junilistan avlutas med det en låt om vad som skulle vara månadens sista dag om juni hade 31 dagar. I denna sorgsna kärleksballad sjunger Petula Clark om att ”du är lika långt borta som 31a juni”.
(89) Petula Clark - The Thirty First of June - YouTube
Visst hade hon en skön stämma? ”Hade” förresten. Vid 92 års ålder kan hon se tillbaka på en karriär som började på 40-talet och så sent som 2018 gav en franskspråkig LP och året därpå en musikalroll i Mary Poppins. För två år sedan kom en CD med en konsert från samma år. Snacka om krutgumma!
Dags att leta efter julilåtar!
Per
Gubben kan än! – Neil Young i Dalhalla
Att förväntningarna var låga var naturligt. Att han skulle spela låtar från sin nyss släppta och, ärligt talat svaga, LP han gjort med samma band kändes som en stor risk. Dessutom: Neil Youngs musik bygger så mycket på en slags själslig inlevelse som kräver stor energi. Kunde han verkligen ha det inom sig efter snart 60 år i popmusikens världstopp?
Jodå, verkligen. Inledningsnumret var visserligen ett solonummer. Neil ensam med den akustiska gitarren. Redan instrumentets första toner kändes igen, det var en av hans allra äldsta låtar. Den skrevs 1964.
(84) Neil Young - Sugar Mountain | Dalhalla, Sweden 2025-06-18 - YouTube
Jösses, gubben hade ju rösten kvar! Ok, viss osäkerhet kan skönjas i upptagningen (jo, alla länkar här från You Tube är från konserten!) men när man var där kändes det att detta skulle bli en härlig kväll i det gamla kalkbrottet.
Så kom bandet in. Bakom orgeln Spooner Oldham (82!) som spelat med Young tidigare. På gitarr Micah Nelson, Willie Nelsons grabb som var med i Youngs förra kompband. Tillsammans en urstark kvartett. Inte minst Micah och Neil visade ett härligt samspel med gitarrerna. Rockmusik i världstopp, helt enkelt.
De rev av en blytung version av Be the Rain från 2003 års LP Greendale och gick direkt över till ett par klassiska låtar från 69-70. Först den här
Och direkt därefter den här
(84) Neil Young and the Chrome Hearts - Cinnamon Girl | Dalhalla, Sweden 2025-06-18 - YouTube
Så fortsatte det. Vi fick klassiker som Hey Hey My My och Like a Hurricane i inspirerade versioner liksom min egen favorit Love and Only Love. Det var faktiskt lite oväntat sällan som musiken slappnade av men vi fick några akustiska favoriter som The Needle and the Damage Done och Old Man
Så sent som förra veckan kom Youngs senaste studio-LP. Man kunde vänta sig låtar därifrån. Men Neil har alltid gått sin egen väg utanför konventionerna och så blev det inte, bara att tacka för. Men konserten bjöd ändå på ett par lyckade överraskningar. Förutom ännu en låt från Greendale i en osande fullbandsversion fick vi en låt från Crosby, Stills, Nash & Youngs sista studio-LP från 1999. Kvintetten – utom Oldham – levererade vacker stämsång i stillsamma Looking Forward.
(84) Neil Young and the Chrome Hearts - Looking Forward | Dalhalla, Sweden 2025-06-18 - YouTube
Konserten var den första i en turné som har 13 konserter i Europa innan den fortsätter i USA. Att det var den första spelningen märktes inte mycket. Möjligen att det i stort väl samspelta bandet skulle behöva fila lita mer på några låtavslut. Men det är detaljer. Med härlig röst och, minst sagt, energiska solon, visade idolen att han fortfarande kan leverera härlig, klassisk rockmusik!
Avslutningsnumret kändes både väntat och självklart. Neil har ju hamnat på kant med USAs president och under åren kommit med vassa politiska uttalanden. Som vanligt var han nästan helt tyst mellan låtarna men musiken talar ju bra för sig själv.
När klockan närmade sig halv elva på kvällen var den svenska sommarhimlen fortfarande ljusblå. En vacker färgkontrast mot Dalhallas grå, mäktiga bergväggar runt folkmassan som sakta slingrade sig mot parkeringen, upplyfta av ett härligt konsertminne. Jag tittade upp och kände att Sverige kan vara bra fantastiskt.
Glad Midsommar, käre läsare!
Per
Brian Wilson 1943-2025
Det är naturens gång men nog är det trist när leden tunnas ut. Visst har vi musiken och skivorna kvar men det känns liksom tryggare och ”riktigare” när vi vet att våra hjältar fortfarande finns kvar bland oss levande.
Ordet ”geni” (genius) är använt ovanligt ofta i samband med Brain Wilson. Helt rätt. Det finns något speciellt, något mer genialt över många av hans kompositioner som gör att de står över det allra mesta av allt bra som populärmusikhistorien har uppvisat. I min högst personliga men sanna, åtminstone för mig själv, lista över de bästa låtarna någonsin är den andra platsen sedan många år den härlåten.
(64) God Only Knows (Remastered 1996) - YouTube
Men vi kan ta det lite från början. Brian bildade med sina bröder Carl och Dennis det som skulle bli The Beach Boys. Snart stabiliserades sättningen med kusinen Mike Love och kompisen Al Jardine. Bandets manager var pappa Murray vars ansträngda relation med grabbarna har diskuterats i flera biografier. Det var i Kalifornien. Många ungdomar surfade i Stilla Havets vågor och bandets första singel hette just ”Surfin”. Den kom 75a på listan. Uppföljaren Surfin Safari kom 14e och genren surfmusik var född.
Brian skrev låtarna. Det blev många hits där Brians sopran tillsammans med de andra formade de snyggaste stämmor popvärlden då hade hört. Här på bloggen har vi jag vet inte hur många gånger länkat till någon av gruppens tidigarlåtar när vi skrivit om sommarmusik. Musikvärlden har inte upplevt en annan grupp som så starkt utstrålat sommar och sol i sin musik. Var glad åt din ungdom, framtiden är ljus!
Keep An Eye On Summer (Remastered 2009)
Efter ett nervöst sammanbrott i december 1964 hoppade Brian av scenframträdandena. Han koncentrerade sig på låtskrivande och på skivstudion med höga ambitioner att utveckla gruppens musik. Låtarna blev allt snyggare och utförligare arrangerade och 1966 kom LP:n Pet Sounds där God Only Knows var bara en av en räcka underbara låtar. ”It compasses everything that has ever knocked me out and rolled it into one. We´re all gassed by it. Brian Wilson is without a doubt a pop genius”, sa t.ex. Eric Clapton i en samtida intervju. Albumet förekommer fortfarande högt på listor över historiens bästa. Den Uncut-lista jag under våren återkommit till har den på 9e plats. Efter 59 år!
Tyvärr klarade inte Brian av att fixa en uppföljare. Han avbröt arbetet med det planerade albumet Smile som istället under decennier var en mytologisk ”tänk-om-snackis” bland om popnördar. Några låtar kom ut på andra album men det var först 2003 som Brian Wilson turnerade solo med alla låtarna. En av de vi redan hört var den underbara
Brian hade nu stora bekymmer med sin psykiska hälsa och hans medverkan i Beach Boys fortsatta skivproduktion var begränsad. Så kom det att fortsätta länge. Men 1988 var han tillbaka med sin första solo-LP som visade i alla fall glimtar av den forna storheten. Det kom att bli 12 solo-LP, Den sista 2021.
En text om ett bortgånget musikaliskt geni måste avslutas med en låtlänk. Valet blir enkelt. Good Vibrations toppade USA-listan på senhösten 1966. En låt så komplex att den inte borde haft en chans på listorna men den är lockande suverän från första takten till den sista. Där kan man snacka om goda vibrationer!
Att bloggen kommer att återvända till Brian Wilson och Beach Boys för evigt levande musik behöver knappast sägas!
Good Vibrations - The Beach Boys (Remastered 2022)
Per
Klassisk Elvis-LP
Jag skrev den 10 januari här om en lista som den engelska tidningen Uncut gjort över de 500 bästa LP-skivorna. Mycket kan sägas om en sådan lista och en sak som slog mig var att Elvis första LP placerades som nummer 429. Jag kan förstå att en redaktion vars medlemmar inte var födda på femtiotalet inte tagit in den tidiga rockmusiken i sina hjärtan. Det ska också medges att femtiotalet såg inte så många riktigt bra LP. Det var ju singlarna som gällde.
Men 429e plats!?! Plattan är ju så mycket klassiker som en LP kan bli! Kolla låtlistan och häpna:
Sid 1: Blue Suede Shoes / Im Counting on you / I Got a Woman / One Sides Love Affair / I Love you Bacause och Just Because
Sid 2: Tutti Frutti / Trying to Get to you / Im Gonna Sit Right Down and Cry (over you) / Ill Never Let you Go (Little Darling) / Blue Moon och Money Honey
Man ser direkt att här finns klassiska låtar men ingen av the Kings många stora hits. LPn gavs ut i mars 1956. Elvis första singel på RCA, Heartbreak Hotel, klättrade då snabbt upp för listan för att i april komma högst och stanna där i 8 veckor. De närmaste två åren kom the King toppa USA-listan 58 veckor, dvs drygt varannan vecka i snitt! LPn kom att toppa USA-listan i 10 veckor, den första rock-LPn som toppade.
Plattan hade fem låtar inspelade på Sun, fyra av dom redan 1954. Men det är de andra sju, inspelade under fyra dagar i januari, som är plattans höjdare. Redan inledningsspåret är en av femtiotalets mest kända låtar. Vi behöver inte påpeka att Elvis version slår kompositören Carl Perkins inspelning. Elvis versioner var så gott som alltid bättre än källan (se nästa stycke). Men oftast fick han specialskrivna låtar, Elvis skrev ju inget själv.
Carl Perkins spelade in den på Sun, Elvis gamla bolag, och det var producenten Sam Phillips som föreslog att Carl Skulle ändra första raden från ”Go, boy, go” till Go, cat, go”. En liten justering, bara tre bokstäver, men visst fick låten ett skarpare bett?!
(53) Elvis Presley - Blue Suede Shoes (Official Audio) - YouTube
Detta om Elvis version alltid var bäst förtjänar en närmare diskussion. För det mesta fick han specialskrivet material men på hans inspelningar från 70-talet fanns ett par covers som bara den enörade Elvisfantasten tycker slår originalet.
På första LPn vågade sig the King på en annan klassiker, Little Richards genombrott och en av den tidigare rocken allra största klassiker, Tutti Frutti. Vänner jag frågat tycker att Richards version är bättre. Den är definitivt råare men jag tycker att Elvis får till ett sväng som är minst lika bra. Vi kollar bägge inspelningarna
Elvis Presley - Tutti Frutti (Official Audio)
Det var också modigt av Elvis att ge sig på Ray Charles I Got a Woman som Ray släppte som singel i december 1954 och toppade R&B-listan med. Den kom att spelas in av flera men nog är Presley the King här.
LPn avslutas med en låt som släpptes i september 1953 med sångaren Clyde McPatter. Kanske inte ett känt namn för alla med det var hans debut med vokalgruppen The Drifters, de som tvingade The Shadows att byta namn. Även den en låt som toppade R&B-listan och är inspelad av andra, inklusive Little Richard. Nog måste man säga att Elvis hade känsla för att hitta bra låtar!
(53) Elvis Presley - Money Honey - YouTube
LPn måste också nämnas för sitt omslag. Ni har sett det ovan och i varje länk. Ikoniskt med så mycket rockkänsla det går att få i bild. Kopierat, närapå rakt av, av the Clash på deras LP från 1979, London Calling.
Vi minns femtiotalet främst för alla härliga låtar men en LP som ”Elvis Presley” hör definitivt hemma på en topp-100-lista. Skäms Uncut-redaktionen!
Per
