Gubben kan än! – Neil Young i Dalhalla
Att förväntningarna var låga var naturligt. Att han skulle spela låtar från sin nyss släppta och, ärligt talat svaga, LP han gjort med samma band kändes som en stor risk. Dessutom: Neil Youngs musik bygger så mycket på en slags själslig inlevelse som kräver stor energi. Kunde han verkligen ha det inom sig efter snart 60 år i popmusikens världstopp?
Jodå, verkligen. Inledningsnumret var visserligen ett solonummer. Neil ensam med den akustiska gitarren. Redan instrumentets första toner kändes igen, det var en av hans allra äldsta låtar. Den skrevs 1964.
(84) Neil Young - Sugar Mountain | Dalhalla, Sweden 2025-06-18 - YouTube
Jösses, gubben hade ju rösten kvar! Ok, viss osäkerhet kan skönjas i upptagningen (jo, alla länkar här från You Tube är från konserten!) men när man var där kändes det att detta skulle bli en härlig kväll i det gamla kalkbrottet.
Så kom bandet in. Bakom orgeln Spooner Oldham (82!) som spelat med Young tidigare. På gitarr Micah Nelson, Willie Nelsons grabb som var med i Youngs förra kompband. Tillsammans en urstark kvartett. Inte minst Micah och Neil visade ett härligt samspel med gitarrerna. Rockmusik i världstopp, helt enkelt.
De rev av en blytung version av Be the Rain från 2003 års LP Greendale och gick direkt över till ett par klassiska låtar från 69-70. Först den här
Och direkt därefter den här
(84) Neil Young and the Chrome Hearts - Cinnamon Girl | Dalhalla, Sweden 2025-06-18 - YouTube
Så fortsatte det. Vi fick klassiker som Hey Hey My My och Like a Hurricane i inspirerade versioner liksom min egen favorit Love and Only Love. Det var faktiskt lite oväntat sällan som musiken slappnade av men vi fick några akustiska favoriter som The Needle and the Damage Done och Old Man
Så sent som förra veckan kom Youngs senaste studio-LP. Man kunde vänta sig låtar därifrån. Men Neil har alltid gått sin egen väg utanför konventionerna och så blev det inte, bara att tacka för. Men konserten bjöd ändå på ett par lyckade överraskningar. Förutom ännu en låt från Greendale i en osande fullbandsversion fick vi en låt från Crosby, Stills, Nash & Youngs sista studio-LP från 1999. Kvintetten – utom Oldham – levererade vacker stämsång i stillsamma Looking Forward.
(84) Neil Young and the Chrome Hearts - Looking Forward | Dalhalla, Sweden 2025-06-18 - YouTube
Konserten var den första i en turné som har 13 konserter i Europa innan den fortsätter i USA. Att det var den första spelningen märktes inte mycket. Möjligen att det i stort väl samspelta bandet skulle behöva fila lita mer på några låtavslut. Men det är detaljer. Med härlig röst och, minst sagt, energiska solon, visade idolen att han fortfarande kan leverera härlig, klassisk rockmusik!
Avslutningsnumret kändes både väntat och självklart. Neil har ju hamnat på kant med USAs president och under åren kommit med vassa politiska uttalanden. Som vanligt var han nästan helt tyst mellan låtarna men musiken talar ju bra för sig själv.
När klockan närmade sig halv elva på kvällen var den svenska sommarhimlen fortfarande ljusblå. En vacker färgkontrast mot Dalhallas grå, mäktiga bergväggar runt folkmassan som sakta slingrade sig mot parkeringen, upplyfta av ett härligt konsertminne. Jag tittade upp och kände att Sverige kan vara bra fantastiskt.
Glad Midsommar, käre läsare!
Per
En konsert att minnas och kanske grubbla över :) Som vanligt när det gäller Neil. Otroligt märkligt att han inte spelade en enda låt från en platta han precis släppt. men det är ju hans oberäknelighet som gör att vi älskar honom.
Märkligt men typiskt Neil att inte spela aktuellt material. Jag saknade inte de nya låtarna.
