Klassisk Elvis-LP

Jag skrev den 10 januari här om en lista som den engelska tidningen Uncut gjort över de 500 bästa LP-skivorna. Mycket kan sägas om en sådan lista och en sak som slog mig var att Elvis första LP placerades som nummer 429. Jag kan förstå att en redaktion vars medlemmar inte var födda på femtiotalet inte tagit in den tidiga rockmusiken i sina hjärtan. Det ska också medges att femtiotalet såg inte så många riktigt bra LP. Det var ju singlarna som gällde.
Men 429e plats!?! Plattan är ju så mycket klassiker som en LP kan bli! Kolla låtlistan och häpna:
Sid 1: Blue Suede Shoes / Im Counting on you / I Got a Woman / One Sides Love Affair / I Love you Bacause och Just Because
Sid 2: Tutti Frutti / Trying to Get to you / Im Gonna Sit Right Down and Cry (over you) / Ill Never Let you Go (Little Darling) / Blue Moon och Money Honey
Man ser direkt att här finns klassiska låtar men ingen av the Kings många stora hits. LPn gavs ut i mars 1956. Elvis första singel på RCA, Heartbreak Hotel, klättrade då snabbt upp för listan för att i april komma högst och stanna där i 8 veckor. De närmaste två åren kom the King toppa USA-listan 58 veckor, dvs drygt varannan vecka i snitt! LPn kom att toppa USA-listan i 10 veckor, den första rock-LPn som toppade.
Plattan hade fem låtar inspelade på Sun, fyra av dom redan 1954. Men det är de andra sju, inspelade under fyra dagar i januari, som är plattans höjdare. Redan inledningsspåret är en av femtiotalets mest kända låtar. Vi behöver inte påpeka att Elvis version slår kompositören Carl Perkins inspelning. Elvis versioner var så gott som alltid bättre än källan (se nästa stycke). Men oftast fick han specialskrivna låtar, Elvis skrev ju inget själv.
Carl Perkins spelade in den på Sun, Elvis gamla bolag, och det var producenten Sam Phillips som föreslog att Carl Skulle ändra första raden från ”Go, boy, go” till Go, cat, go”. En liten justering, bara tre bokstäver, men visst fick låten ett skarpare bett?!
(53) Elvis Presley - Blue Suede Shoes (Official Audio) - YouTube
Detta om Elvis version alltid var bäst förtjänar en närmare diskussion. För det mesta fick han specialskrivet material men på hans inspelningar från 70-talet fanns ett par covers som bara den enörade Elvisfantasten tycker slår originalet.
På första LPn vågade sig the King på en annan klassiker, Little Richards genombrott och en av den tidigare rocken allra största klassiker, Tutti Frutti. Vänner jag frågat tycker att Richards version är bättre. Den är definitivt råare men jag tycker att Elvis får till ett sväng som är minst lika bra. Vi kollar bägge inspelningarna
Elvis Presley - Tutti Frutti (Official Audio)
Det var också modigt av Elvis att ge sig på Ray Charles I Got a Woman som Ray släppte som singel i december 1954 och toppade R&B-listan med. Den kom att spelas in av flera men nog är Presley the King här.
LPn avslutas med en låt som släpptes i september 1953 med sångaren Clyde McPatter. Kanske inte ett känt namn för alla med det var hans debut med vokalgruppen The Drifters, de som tvingade The Shadows att byta namn. Även den en låt som toppade R&B-listan och är inspelad av andra, inklusive Little Richard. Nog måste man säga att Elvis hade känsla för att hitta bra låtar!
(53) Elvis Presley - Money Honey - YouTube
LPn måste också nämnas för sitt omslag. Ni har sett det ovan och i varje länk. Ikoniskt med så mycket rockkänsla det går att få i bild. Kopierat, närapå rakt av, av the Clash på deras LP från 1979, London Calling.
Vi minns femtiotalet främst för alla härliga låtar men en LP som ”Elvis Presley” hör definitivt hemma på en topp-100-lista. Skäms Uncut-redaktionen!
Per
Några kommentarer: Elvis skrev faktiskt också. That's someone you'll never forget och You'll be gone. Jag gissar också att han var aktiv i flera låtar än så men det är dessa två han fick upphovsrättslig status på. Ingen av låtarna hamnar väl på top 100 listan av Elvis låtar :).
Och så lite tyckande då: Ett skäl till att plattan inte hamnar högre upp är kanske för att den innehåller hela 4 låtar som både Elvis och Sam ratat och som mer kan betraktas som demos eller inte helt lyckade inspelningar. Och även om Tutti Frutti och I got a woman är godkända så når de ju inte upp till originalen. Och att Elvis version av Blue suede shoes är bättre än Perkins går väl att diskutera :) Bonnigt rockabillysväng kontra hysterisk flås. Tycker båda har sina förtjänster men lyssnar helst på Perkins. Och jag kan inte heller hålla med om att Elvis coverversioner alltid, eller ens för det mesta var bättre. Ibland var det helt fantastiskt vad han kunde göra med en låt. Tänker på From a Jack to a King eller Tomorrwo never comes. Men det är ju också många magplask.
Och som du också skrivit, albumen innehöll inga singlar. Det faktum och att detta första album inte är ett homogent album innebär nog att det rent musikaliskt inte kan hamna på den övre delen av listan. Historiskt dock, borde den ligga på första platsen eftersom inget annat album har förändrat så mycket.
Tack Kenth! Du höjer bloggens nivå! Skönt att en Elviskännare som du kan vara kritisk, denna gång mer än jag! Jag lovar att aldrig mer säga att Elvis inte skrev något alls. De två låtar du nämner är från 1961 och glömda i dag men rätt ska vara rätt! Åter tack för dina kommentarer/Per