perolarssextiotal

 

Min tredje lyssnarträff i höst på Uppsala senioruniversitet behandlar en grupp som vi inte tidigare skrivit om här, förutom om två spelningar som 2000-talets versioner av bandet gjort i Uppsala.  Helt otroligt om man bara tänker lite efter. Mer än 15 år av bloggande varannan vecka och vare sig Lars eller jag har levererat en översiktlig presentation av bandet som var så bra när det begav sig. 

Eller, egentligen kanske inte så konstigt. The Animals är ju så välkända för oss som upplevde 60-talet när det begav sig så vi har kanske inte känt behovet. När de slog stort 1964 var de trea efter Beatles och Stones för oss som hängde med. Deras singlar kom (nästan) alla på Tio-i-topp.

Eric Burdon var den första sångaren bland den brittiska musikvågens band som var allmänt erkänd som riktigt bra. En soulpräglad röst med en kraft som vittnade om att gruppen inte kom från London. The Animals kom från industristaden Newcastle i norr men flyttade till London 1964 dit pengarna och framtiden fanns

I gruppen fanns också keyboardisten Alan Price som de andra såg som den bästa musikern även om de inte gillande hans person. Vidare basisten Chas Chandler som senare var den som förde Jimi Hendrix till England, trummisen John Steel som fortfarande, vid 83 års ålder!, leder dagens Animals och Hilton Valentine vars gitarriff gav genombrottslåten sin unika prägel.

Deras andra singel slog rejält sommaren 1964. Etta på båda sidor av Atlanten. Ni har hört den många gånger förr men den låter lika bra varenda gång.

The Animals - House Of The Rising Sun (Music Video) [4K HD]

Sedan kom hitsen på rad. På två år nådde de topp-10 sju gånger i hemlandet. Egna kompositionen  I´m Crying följdes av Don´t Let me be Misunderstod. Tio-i-Topp-publiken placerade nästa singel på första plats, Sam Cookes Bring it on Home to me

(9) Bring It on Home to Me - YouTube

Sommaren 1965 släppte gruppen låten som efter House of the Rising Sun tydligast etablerat The Animals ställning i rockhistorien. We Gotta get Out of This Place har en betydligt mer samhällsmedveten text än nästan allt annat som fanns på listorna. Erik Burdon sjöng så att The Animals kändes mer äkta, inte som ett popband bland andra. Men kolla också in det ursnygga arret med basrifftet och gitarren.

(9) The Animals - We Gotta Get Out Of This Place (1965) HD/widescreen ♫♥ - YouTube

Gruppen nästa singel blev deras sista stora stund. Its My Life har allt det där som bevisar att sextiotalspopen var bäst!

(9) It's My Life - YouTube

Nu hade interna bråk och dåligt management börjat göra slut på gruppen. Platserna närmast eller Beatles och Stones när det gäller att vara ”störst” i popmusiken var snart övertagna av Kinks och Who. Alan Price gick solo redan 1965 och hösten 1966 splittrades gruppen.

Eric Burdon åkte till USA och bildade ett nytt gäng som han kallade Eric Burdon & the Animals. Nu var musiken helt annorlunda. Istället för den nordengelska bluesprofilen var det västkustscenens psykodelia som gällde. Men konkurrensen från Grateful Dead och de många andra gjorde att gruppen hamnade i skymundan. Men de gjorde låten om 1967års viktiga musikfestival i Kalifornien som startade Flower-Power-eran. Länken har bilder från festivalen.

(9) Monterey - ERIC BURDON and The ANIMALS (Single Stereo Version 1967) - YouTube  

Med tanke på hur fantastisk sångare Eric Burdon var är det mycket märkligt att han inte haft en solokarriär värd namnet. År 2002 såg jag honom i Uppsala i en mycket bra show.

Men låt oss inte gräva ned oss i det utan minnas en suverän sångare och  – återigen! – glädjas över sextiotalets odödliga musik som The Animals var en så bra företrädare av!

Per

Till dagens inlägg tog jag hjälp av Artificiell Intelligens och bad henne (?) skriva ett blogginlägg om Beatles. Det enda jag gjort är att lägga till länkarna. Vad tycks?

Lars

 

The Beatles: En Tidlös Musiklegendar

 

The Beatles, en av de mest inflytelserika musikgrupperna genom tiderna, fortsätter att fascinera och inspirera generationer av lyssnare över hela världen. Bildad i Liverpool 1960, bestod bandet av John Lennon, Paul McCartney, George Harrison och Ringo Starr. Deras unika kombination av melodisk talang, innovativa låtskrivande och kulturell påverkan har gjort dem till en oförglömlig del av musikhistorien.

 

Under sin aktiva tid släppte The Beatles en rad album som revolutionerade pop- och rockmusiken. Deras musik spände över flera genrer, från rock'n'roll och pop till psykedelisk musik och folkmusik. Med en förmåga att experimentera med ljud och teman, lyckades de alltid överraska sina fans.

 

Här är några av deras mest ikoniska låtar som verkligen fångar essensen av deras musikaliska arv:

 

1. "Hey Jude" - En av deras mest älskade ballader, skriven av Paul McCartney. Låten handlar om att ge stöd och uppmuntran till en vän i svåra tider.

 

https://www.youtube.com/watch?v=A_MjCqQoLLA

 

2. "Let It Be" - Denna låt, som också är titeln på deras sista studioalbum, erbjuder ett budskap om hopp och tröst. Den är inspirerad av McCartneys dröm om sin avlidna mamma.

 

https://www.youtube.com/watch?v=egCy1KoE1Ss

 

3. "A Day in the Life" - En mästerlig komposition som kombinerar olika musikstilar och berättar en historia om vardagen. Den är känd för sin komplexa struktur och djupa texter.

 

https://www.youtube.com/watch?v=usNsCeOV4GM

 

4. "Come Together" - En låt med en funky rytm och mystiska texter som fångar lyssnarens intresse. Den blev snabbt en klassiker och är fortfarande populär idag.

 

https://www.youtube.com/watch?v=45cYwDMibGo

 

5. "Here Comes the Sun" - Skriven av George Harrison, denna låt symboliserar hopp och förnyelse. Den är ofta förknippad med vårens ankomst och ljusets återkomst efter mörka tider.

 

https://www.youtube.com/watch?v=GKdl-GCsNJ0

 

The Beatles musik har inte bara underhållit utan också påverkat samhälleliga förändringar och kulturella rörelser. Deras låtar fortsätter att spelas på radio, i filmer och på konserter världen över, vilket bevisar att deras arv lever vidare.

 

Oavsett om du är en långvarig fan eller nyfiken på deras musik, finns det alltid något nytt att upptäcka i The Beatles fantastiska katalog. Deras tidlösa melodier och tankeväckande texter kommer alltid att ha en speciell plats i musikhistorien.

AI

 

 

Begreppet ”Brill Building Pop” kommer från ett hus vid Broadway i hjärtat av New York. Under några år i början av 60-talet var det säte för en effektiv löpandebandsproduktion av hit­låtar. Där jobbade några kompositörspar som gått till rockhistorien. Carole King och Gerry Goffin var kanske det främsta. Barry Mann och Cynthia Weil ett annat. De satt i var sitt rum och jobbade i stort sett varenda dag med piano och anteckningsblock för texterna. Barry Mann har beskrivit det hela så här:

 

”Det var rena vansinnet. Cynthia och jag satt i ett rum, lika litet som en garderob med bara ett piano och en stol, inget fönster eller någonting. Vi steg in där varje morgon och skrev låtar hela dagen. I nästa rum satt Carole och Gerry och gjorde samma sak och i nästa rum satt Neil Sedaka eller någon an­nan. Ibland när vi dundrade på våra pianon hörde vi inte vem som spelade vad. Allas första tanke var hur vi skulle tillfredsställa Donny Kirshner, vår boss. Tävlandet och pressen tror jag fick fram det bästa av oss. ”

 

Goffin-Kings framgångsrika produktion kan exemplifieras med att de enbart året 1963 hade ett dussin topp-30-singlar i USA. Carole King har tidigare presenterats på bloggen i februari i år  (kolla gärna bloggens arkiv här till höger). Vi länkar här till deras första stora succé, Shrelles underbara ’Will You Still Love Me Tomorrow’,  listetta 1959.

 

(2) THE SHIRELLES-WILL U STILL LOVE ME TOMORROW - YouTube

 

Paul McCartney och John Lennon har sagt att Goffin-King ”was the kind of composers we set out to be”. Det är klart, med meriter innehållande ’The Locomotion’ som blev USA-etta 2 gånger, ‘Crying in the Rain’, ‘Halfway to Paradise’  och ‘It Might as well Rain until September’ (Carole King själv). Vidare Manfred Manns sköna ’Oh, No, Not My Baby’, för att nu inte glömma  Aretha Franklins ’I Never Loved a Man the Way I Loved you’ och Blood, Sweat and Tears ’Hi-De-Ho`.

 

Barry Mann (musik) och Cynthia Weil (text) gjorde bland annat ‘Walking in the Rain’ (Ronettes och Walker Brothers), ‘Blame it on the Bossa Nova’ (Eddie Gormé), ‘You've Lost that Loving Feeling’ och ‘(You're my) Soul and Inspiration’ (Righteous Brothers), ‘Kicks’ och ‘Hungry ‘(Paul Revere and the Raiders) samt ‘We Got to Get Out of This Place’ (the Animals). Cynthia Weil skrev några samhällsmedvetna texter, en ovanlighet på den här tiden.

 

Bloggen har inte länkat så ofta till de tunga, snyggt orkestrerade balladerna som vi diggade på 60-talet. Righteous Brothers You've Lost that Loving Feeling är ju inget annat än en klassiker!

 

(2) You've Lost That Lovin' Feelin' - YouTube  

 

Jeff Barry och Ellie Greenwich var liksom ovan nämnda par gifta med varandra. De skrev flera av Phil Spectors hits med Crystals och Ronettes.

 

Den här låten har vi på bloggen länkat till tidigare, säkert mer än en gång. Men det kan inte bli för mycket av rockhistorens bästa låt - om ni frågar undertecknad alltså. Phil Spectors unika, tunga sound soïtter perfekt bakom en genialiskt enkel melodi och refräng, inlett av ett ikoniskt trummönster, spelat av legenden Hal Blaine. Kolla också in rösterna. Det här är brudar som sjunger med passion!

 

(2) The Ronettes - Be My Baby (Music Video) - YouTube  

 

Faktiskt inte etta men däremot tvåa på USA-listan tre veckor 1963. Vidare gjorde Barry-Greenwich bl.a., ’Hanky Panky’ (Tommy James o the Shondels) och Doo Wah Diddy Diddy. För några veckor sedan länkade jag till den när Manfred Mann tog låten till första platsen på NMEs lista.

 

Till Brill-Building-stallet räknas också Doc Pomus och Mort Shuman. De hade hits redan i slutet av 50-talet med bl.a. låtar åt Fabian och skrev bl.a. ’Teenager in Love’ (Dion and the Belmonts), och ’Sweets for My Sweet’ (Searchers).

 

’Save the Last Dance for Me’  är nog deras största klassiker. Drifters var en av de stora vokalgrupperna. Ben E King – som snart skulle få en framgångsrik solokarriär – hade övertagit förstasångarrollen. Låten är inspelad av hur många som helst men här är Drifters inspelning som toppade USA-listan 3 veckor 1961.

 

Save the last dance for me - The Drifters (youtube.com)  

 

På senare år, när populärmusiken i allt högre grad bygger på rytmer och sound och artisternas personligheter, framstår den här epoken av snyggt melodiska låtar med opretentiösa texter alltmer som något vi gärna återvänder till. Det handlar helt enkelt om grundläggande, starka musikaliska kvalitéer som håller evigt även om soundet ibland kan tyckas daterat.

 

Kort sagt, kvalitétspop. Typisk sextiotalsmusik, alltså!

Per