perolarssextiotal

 

 

Begreppet ”Brill Building Pop” kommer från ett hus vid Broadway i hjärtat av New York. Under några år i början av 60-talet var det säte för en effektiv löpandebandsproduktion av hit­låtar. Där jobbade några kompositörspar som gått till rockhistorien. Carole King och Gerry Goffin var kanske det främsta. Barry Mann och Cynthia Weil ett annat. De satt i var sitt rum och jobbade i stort sett varenda dag med piano och anteckningsblock för texterna. Barry Mann har beskrivit det hela så här:

 

”Det var rena vansinnet. Cynthia och jag satt i ett rum, lika litet som en garderob med bara ett piano och en stol, inget fönster eller någonting. Vi steg in där varje morgon och skrev låtar hela dagen. I nästa rum satt Carole och Gerry och gjorde samma sak och i nästa rum satt Neil Sedaka eller någon an­nan. Ibland när vi dundrade på våra pianon hörde vi inte vem som spelade vad. Allas första tanke var hur vi skulle tillfredsställa Donny Kirshner, vår boss. Tävlandet och pressen tror jag fick fram det bästa av oss. ”

 

Goffin-Kings framgångsrika produktion kan exemplifieras med att de enbart året 1963 hade ett dussin topp-30-singlar i USA. Carole King har tidigare presenterats på bloggen i februari i år  (kolla gärna bloggens arkiv här till höger). Vi länkar här till deras första stora succé, Shrelles underbara ’Will You Still Love Me Tomorrow’,  listetta 1959.

 

(2) THE SHIRELLES-WILL U STILL LOVE ME TOMORROW - YouTube

 

Paul McCartney och John Lennon har sagt att Goffin-King ”was the kind of composers we set out to be”. Det är klart, med meriter innehållande ’The Locomotion’ som blev USA-etta 2 gånger, ‘Crying in the Rain’, ‘Halfway to Paradise’  och ‘It Might as well Rain until September’ (Carole King själv). Vidare Manfred Manns sköna ’Oh, No, Not My Baby’, för att nu inte glömma  Aretha Franklins ’I Never Loved a Man the Way I Loved you’ och Blood, Sweat and Tears ’Hi-De-Ho`.

 

Barry Mann (musik) och Cynthia Weil (text) gjorde bland annat ‘Walking in the Rain’ (Ronettes och Walker Brothers), ‘Blame it on the Bossa Nova’ (Eddie Gormé), ‘You've Lost that Loving Feeling’ och ‘(You're my) Soul and Inspiration’ (Righteous Brothers), ‘Kicks’ och ‘Hungry ‘(Paul Revere and the Raiders) samt ‘We Got to Get Out of This Place’ (the Animals). Cynthia Weil skrev några samhällsmedvetna texter, en ovanlighet på den här tiden.

 

Bloggen har inte länkat så ofta till de tunga, snyggt orkestrerade balladerna som vi diggade på 60-talet. Righteous Brothers You've Lost that Loving Feeling är ju inget annat än en klassiker!

 

(2) You've Lost That Lovin' Feelin' - YouTube  

 

Jeff Barry och Ellie Greenwich var liksom ovan nämnda par gifta med varandra. De skrev flera av Phil Spectors hits med Crystals och Ronettes.

 

Den här låten har vi på bloggen länkat till tidigare, säkert mer än en gång. Men det kan inte bli för mycket av rockhistorens bästa låt - om ni frågar undertecknad alltså. Phil Spectors unika, tunga sound soïtter perfekt bakom en genialiskt enkel melodi och refräng, inlett av ett ikoniskt trummönster, spelat av legenden Hal Blaine. Kolla också in rösterna. Det här är brudar som sjunger med passion!

 

(2) The Ronettes - Be My Baby (Music Video) - YouTube  

 

Faktiskt inte etta men däremot tvåa på USA-listan tre veckor 1963. Vidare gjorde Barry-Greenwich bl.a., ’Hanky Panky’ (Tommy James o the Shondels) och Doo Wah Diddy Diddy. För några veckor sedan länkade jag till den när Manfred Mann tog låten till första platsen på NMEs lista.

 

Till Brill-Building-stallet räknas också Doc Pomus och Mort Shuman. De hade hits redan i slutet av 50-talet med bl.a. låtar åt Fabian och skrev bl.a. ’Teenager in Love’ (Dion and the Belmonts), och ’Sweets for My Sweet’ (Searchers).

 

’Save the Last Dance for Me’  är nog deras största klassiker. Drifters var en av de stora vokalgrupperna. Ben E King – som snart skulle få en framgångsrik solokarriär – hade övertagit förstasångarrollen. Låten är inspelad av hur många som helst men här är Drifters inspelning som toppade USA-listan 3 veckor 1961.

 

Save the last dance for me - The Drifters (youtube.com)  

 

På senare år, när populärmusiken i allt högre grad bygger på rytmer och sound och artisternas personligheter, framstår den här epoken av snyggt melodiska låtar med opretentiösa texter alltmer som något vi gärna återvänder till. Det handlar helt enkelt om grundläggande, starka musikaliska kvalitéer som håller evigt även om soundet ibland kan tyckas daterat.

 

Kort sagt, kvalitétspop. Typisk sextiotalsmusik, alltså!

Per