Så jag kom till Stockholms city för att spela på Fregattttteeeen…

Moderna nationalskalder finns dom? Ja, det gör dom. Den väldigt underskattade Tomas Ledin, den våldsamt överskattade Ulf Lundell, för att bara plocka ett par ur högen. Och sedan är det Västeråskillen, sedermera gotlänningen, Pugh. Det är den sistnämnde och dessvärre nyligen bortgångne detta inlägg handlar om.

 

Först med rock på svenska skrivs det ofta och så är det väl i någon mening om man räknar bort Owe Thörnquist, men det är mindre viktigt. Det som gjorde Pugh så stor var att han tog rock till folkmusik och satte sin oefterhärmliga karaktär på sin musik. Jag behöver bara nämna Dinga Linga Lena, Här kommer natten och Hog Farm för att bara nämna några klassiker.  

 

Två album hann han med innan sextiotalet definitivt tog slut. Ja, dä ä dä och Pugish från -69 respektive 70.  På debutalbumet finns i min bok hans bästa låt – Här kommer natten. En glädjefylld text parad med en dystopisk musik. Genialt. Här lika genialt tolkad av Miss Li:

 

https://www.youtube.com/watch?v=q1KmZDZFC8M

 

Andra plattan var inte lika genomarbetad och låtarna från dem spelas inte så ofta men guldkornen saknades inte. Föräldralåten tar tillvara arvet från r&b och mixar med svensk folkton. Jag tycker den låten är lite av hans genombrott i skapande av hans egen musikstil. Sorgligt bortglömd, men platsar definitivt här. Jojje Wadenius och Loffe Carlsson gör inte saken sämre. Han återvände inte så sällan till sin barndom och uppväxt på ett mycket personligt och nytt sätt.

 

https://www.youtube.com/watch?v=hFdXiXbY9tQ  

 

När jag skrev inte genomarbetad så menar jag att det andra albumet hade en del utfyllnad som pressat fram för att följa upp succén med debutalbumet. Lika experimentellt, men som sagt inga höjdare. Klöver Linda är väl dessvärre ett exempel på något som inte borde ha lämnat ritbordet. Obegriplig text och svag melodi.

 

https://www.youtube.com/watch?v=vxZZX7fmNV8

 

På sitt tredje album hittade han tillbaka till harmonin mellan text och musik. Kom 1972 med namnet Hollywood. Ett antal kvalitetslåtar ur Pughs magiska musikhimmel och den som fastnad starkast hos mig är denna.

 

https://www.youtube.com/watch?v=L2Ssgs4jCH4

 

Och innan jag slutar så vill jag, återigen, bryta våra årtalsregler för att spela en underbar låt, som jag otaliga gånger försökt spela. Kolla bara rytmen i högerhanden och ackordsbytena med vänstern. Jag lovar att det är omöjligt. Återigen Så mycket bättre.

 

https://www.youtube.com/watch?v=aSUikgItceo

 

Lars

 

 


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0