perolarssextiotal

CCR, liksom Hollies, tillhör de där som tål att göra samlingsalbum med bara hits. Deras sydstatsdoftande tunga rock tar man inte fel på. De tål också långa låtar och riffiga solon. John Fogerty är förstås frontmannen och han besökte nyss Uppsala och då var förstås Per där, se nedan.

 

Gruppen har en lång historia och den inleddes som Blue Velvets, senare Golliwogs som dock inte hade några större framgångar förrän CCR formerades. Men jag tycker det vore kul att presentera Golliwogs som jag ändå tycker mig höra framtida hit-toner från.

 

Så här är dom.

 

https://www.youtube.com/watch?v=WlNTFxbYKiA

 

Lars

 

 

På hemvägen kom dottern och jag att tala om hans ålder.  - Tänk, det var något man inte alls tänkte på under konserten, sa jag. 

 

Nej, det var ösig rock i nästan två timmar med bästa tänkbara väderinramning när John Fogerty och hans band levererade ett pärlband av Creedencelåtar. Ta vilken samling med CCR du vill och närapå varenda låt spelades. 

 

Fast med en notabel skillnad: Det var bättre. Redan efter ett par takter i första låten visste man att NU hör man en trummis i toppklass. CCR är inte kända för att ha varit första klassen musiker men här lade hela bandet ett rejält tryck bakom Fogertys sång och gitarrsolon. I båda fallen visade han hur klassisk rock ska framföras. Till det en extra krydda i form av munspel. 

 

Med Creedence låtskatt behövdes det inte några nya arrangemang för att vi skulle vara nöjda men visst gav orgelspelet lite extra på flera ställen och två kompgitarrer gav extra tyngd utan att det kändes överlastat. Till plussen ska också läggas Johns trevliga mellansnack.

 

Creedence gjorde några längre låtar som inte räknas bland klassikerna men visade att hade mer än treminutershits. Bandet gav sig på ett par och lyckades bäst i en lång version av Keep on Chooglin med saxofon, trumsolo och, naturligtvis, långa gitarrsolon.  Min länk här är originalet. 

 

https://www.youtube.com/watch?v=iyI9r0CCu74

 

Per