Hjälten imponerar igen!
I denna bloggs första tid skrev jag en serie inlägg på temat ”Jag älskar” och presenterade några namn som stått mig särskilt nära under den långa tid jag diggat popmusik. Serien avslutades med Neil Young. Se länk här: perolarssextiotal - (blogg.se) Antalet inlägg om Neil Young har sedan dess inte varit så många. Han är ju en artist som mer förknippas med senare delar av rockhistorien. För honom var sextiotalet bara en början med Buffalo Springfield och två soloalbum.
Den 3 juli 2001 levererade Neil Young i Globen tillsammans med trogna komptrion Crazy Horse den konsert som för alltid kommer att vara nummer ett bland mina konsertupplevelser. Några av hans största låtar fick märgfulla presentationer. Om man kan uppleva flera minuters feedbacktjut i Like a Hurricane och ändå tycka att det är bra, jag tror ni fattar!
Till upplevelsen hörde att Neil spelade fyra nya låtar som inte hade släppts på skiva. Han brukade komma med någon ny på scen men här var de fyra varav åtminstone tre lät lika bra som hans bästa. När sedan studie-LPn Are you passionate? kom året därefter fanns bara två av dom med. Betydligt sämre versioner och två av de bästa från konserten saknades.
Neil Young har detta årtionde släppt en hel del gamla konserter på skiva, så många att t o m jag har slutat köpa dom då jag inte behöver en femte eller sjunde inspelning av samma låt, även om den är bra. Men nu har han släppt en LP med sju studiolåtar från år 2000 som han inte ville ge ut då. Alla fyra från Globen är med. Med Crazy Horse i kompet, precis som då, och den där märkliga känslan som kvartetten är helt ensam om infinner sig.
Under detta århundrade har Neil givit ut – om jag räknat rätt – hela 18 album med nyinspelat material. Inget av dessa kan räknas bland hans bästa. Genomgående låtar utan notabel melodi och ofta ganska trötta framföranden.
Undantag finns förstås men ingen av dessa LP kan mäta sig med Toast som den nya utgåvan heter. Här finns LÅTAR med melodier, inspirerade solon och en hela tiden väl närvarande komptrio som får det att låta betydligt mer ”äkta” Neil Young än på skivan från 2002 där andra musiker kompade.
Dags för ett par länkar. Vi tar de tre låtarna från konserten jag nämnde ovan.
Klicka, lyssna och njut!
(1372) Neil Young with Crazy Horse - Gateway of Love (Official Audio) - YouTube
(1372) Neil Young with Crazy Horse - Goin' Home (Official Audio) - YouTube
Du är väl inte trött på riktiga rockgitarrer? Jag sa ju tre låtar!
Av de andra fyra låtarna på Toast ska medges att avslutande, långa Boom Boom Boom, inte har lika vass melodi - de övriga tre har nästan det om ni undrar – men gitarrspelet är lika på topp som det ni har hört här.
Det var alltså 22 år sedan detta spelades in. Onödig väntan men bättre sent än aldrig. Idolen på topp är det bästa man kan önska sig!
Per
