Soul brother number one

”Soul brother number one” är bara ett av de många epitet som givits James Brown, en av de största i rockens historia. Han var en etablerad artist redan före 60-talets soulmusikvåg i vilken han bidrog med några tunga hitlåtar. Hans musikaliska betydelse blev än större genom den musik han gjorde på 70-talet som en av de främste inom funken. Hans rytmer bildade musikalisk bas för många hiphop-låtar.
James Brown är ännu ett bra exempel på att rockhistorisk betydelse inte står i paritet med hur många och stora hits man får. Han har bara haft 7 låtar på USA-listans topp-tio. De 6 första kom åren 1965-68, storhetstiden för 60-talets soul. 1986 var han en av de första som valdes in i Rock ´n Roll Hall of Fame.
James Brown föddes 1933 i ett fattigt skjul i South Carolina. Som barn plockade han bomull, putsade rikare människors skor och stal i Augusta, Georgia. Redan som 16-åring tillbringade han 3 år i ungdomsfängelse för väpnat rån.
År 1952 gick han med i en gospelgrupp. Han blev snart dess centralfigur och omvandlade gruppen till The Famous Flames, sin egen kompgrupp. Redan från början skrev Brown de flesta låtarna själv.
James Brown utvecklade en otrolig, koreografisk genomtänkt scenshow med inövade överraskningar som att han låtsades falla död ned på scenen. Han turnerade non-stop över staterna och hans rykte spred sig. Michael Jackson skrev så här i sin självbiografi Moonwalk:
"Innan James Brown dök upp var en sångare en sångare och en dansare en dansare. En sångare kanske kunde dansa och en dansare sjöng ibland, men om det inte gällde Fred Astaire eller Gene Kelly kunde man vara säker på att han gjorde det ena bättre än det andra, i synnerhet om det var ett liveuppträdande. Men James Brown förändrade allt. Det fanns ingen spotlight som kunde hänga med när han virvlade fram över scenen - man måste belysa hela scenen när han dansade! Sådan ville jag bli."
Live-LP:n At The Apollo från 1963 sålde över 1 miljon ex, första live-LP:n som gjorde det, och låg 114 veckor på listan, som högst tvåa. James Brown lät kalla sig ”Mr Dynamite” och “The hardest working man in showbusiness”.
(47) James Brown - I'll Go Crazy (Live at The Apollo) - YouTube
Utvecklingen av den svarta musiken mot country och entertainment, representerad av namn som Ray Charles och Sam Cooke, lämnade utrymme för artister som ville framföra mer genuint svart musik. År 1965 kom det stora singelgenombrottet på den stora listan med ’Papa´s Got a Brand New Bag’, den låt som blev genombrottet för den musik vi känner som 60-talets soul - tuff, själfull och rytmisk.
(47) James Brown ~ Papa's Got A Brand New Bag (1965) - YouTube
Snacka om tunggung! Uppföljaren I got you (I Feel good) är ju minst lika bra
(47) James Brown - I Feel Good 1965 (Remastered) - YouTube
Nu fick vi européer upp ögonen för den tyngre soulmusiken från södra USA. Poppigare Tamla-Motown-musiken var OK men detta kändes som the real thing. 1966 kompletterade Brown sin hitrad med sköna Its a Mans Man´s world. Här i liveindspelning från 1981
(47) James Brown - It's A Man's Man's Man's World - Live - 11 July 1981 • World of Jazz - YouTube
James Brown blev något av en företrädare för alla svarta i USA. Han spelade för trupperna i Vietnam och ställde upp i TV i Boston för att lugna alla svarta från oroligheter efter mordet på Martin Luther King.
Titlar som ‘Get Up (I Feel Like Being Like a Sex Machine)’ och ‘Say It Loud I´m Black and I´m Proud’, med textfrasen ”We´d rather die on our feet than be living on our knees”, säger rätt mycket. De svarta sjöng om sex på ett mer öppet erotiskt sätt än vita och musiken hade som viktig uppgift att bygga upp de svartas självkänsla i en tid med rasmotsättningar och kravaller. Bloggen länkar så klart till båda. Get Up (I Feel Like Being Like a Sex Machine)’ här i en 10-minutersversion. Häng med!
Get Up I Feel Like Being A Sex Machine
(47) "Say It Loud It Loud ~ I'm Black & I'm Proud" - YouTube
James Brown hade också många konflikter med skivbolagen, han hade full koll på det ekonomiska. ”I´m 75 percent business och 25 percent entertainer.”
Han var en stenhård ledare. Musiker som inte levde upp till hans förväntningar fick veta det. När hans band 1969 sade sig tröttna på det hårda ledarskapet fick de snabbt sparken och ersattes av nya som klarade jobbet minst lika bra. De var mer funkinriktade musiker och Brown blev ”The godfather of funk”. De första åren på 70-talet var singlarna fortfarande i topp på R&B-listan men fick blygsamma placeringar på den stora listan.
Han fick med tiden svårare att hantera sitt narkotikabruk och satt i fängelse 1988-1991. Han fortsatte dock att ge ut skivor och spelade faktiskt i Uppsala 1996. År 2004 diagnostiserades han för prostatacancer. Den klarade han och turnerade sista gången 2006 innan han den 25 december samma år drabbades av en hjärtinfarkt som tog hans liv.
Efter sig lämnade James Brown ett mycket, mycket stort avtryck i musikhistorien.
Per
Vass sångare med härligt tryck I kompet. Hörde på honom för ett par veckor sedan. Noterade då även att ljudet på låtarna från 60 talet var mycket bra.