Låtarna John och Paul gav bort – del 2
Dags att återvända till ovan avbildade LP. Även om Billy J Kramer spelade in flest låtar av John och Paul är nog Peter and Gordon den konstellation vi främst tänker på när det gäller låtar från Beatles som gruppen ej spelade in. Att Pauls långvariga flickvän Jane Asher var syster till Peter Asher visste vi som hängde med på 60-talet.
Peter och Jane var barnstjärnor i TV redan 1955. Han mötte Gordon i skolan och de började sjunga ihop. När Paul McCartney flyttade hem till Jane kom han att lära känna Peter närmare så när Peter and Gordon fått skivkontrakt i januari 1964 frågade Peter om Paul hade någon låt för dom. Paul kom ihåg en sak han skrivit som 16-åring, putsade upp den lite. Med den kom Peter and Gordon toppa både USA- och Englandslistorna. Det kan man kalla genombrott!
A World Without Love (Mono) (2002 Remaster) - YouTube
Duon fick ett par låtar till av Paul. Varför ändra ett vinnande lag? Nästa lyckades lite sämre på listorna (plats 10 i England, 12 i USA) men är ju lika bra! Länk från vårt legendariska TV-program Drop in.
Peter & Gordon - Nobody I Know (1964) - YouTube
Sedan floppade I Don´t want to see you again helt i England men kom på 16e plats i USA. Duon vände sig sedan till andra kompositörer och prickade in fler hits innan de splittrades 1968. Paul McCartney kom igen kom kompositör åt dom under pseudonymen Bernhard Webb med Woman som kom topp 20 1966.
Peter Asher fortsatte som framgångsrik producent på USAs västkustscen under några år. Duon förenades för en konsert 2005 men det var det sista. Bloggen skrev om Gordon Waller som avled 2009. (Kolla gärna arkivet till höger, november 2009)
Nu till Liverpool. Cilla Black föddes som Priscilla White. Första numret av den lokala tidningen Mersey Beat skrev att hon hette Cilla Black, ett namn hon ställde upp på. John Lennon presenterade henne för Brian Epstein som fixade George Martin att producera. Hon debuterade med Lennon-McCartneys Love of the Loved. Hennes karriär kom att innehålla 11 topp10-hits fram till 1971. Nu var det inte John och Paul som skrev någon av de två listettor som följde efter debuten men däremot hennes fjärde singel som kom sjua 1964. En låt som inte riktigt följer det vanliga mönstret för en poplåt 1964 men är riktigt bra. Läsaren kanske mins inspelningen av Three Dog Night för någon månad sedan här när jag skrev om USA-minnen från sommaren 1970
Cilla Black - It's For You - YouTube
Senare kom Cilla att bli en av Englands mest kända TV-presentatörer under många år. Visste ni förresten att hon har spelat in Olle Adohpsons Det gåtfulla folket i ett arr av George Martin, Mysterious People?
The Fourmosts kom också från Liverpool och sköttes av Brian Epstein och producerades av George Martin. I juli 1963 spelade de in en låt som John hade skrivit redan 1957. Ett par veckor senare spelades den också in av Gerry & the Pacemakers men det blev Fourmosts version som gavs ut och nådde 9e plats. Det måste vara Liverpools hamn ni ser i bakgrunden på länken.
John skrev också uppföljaren Im in Love som kom in på vår Tio-i-topp. Gruppen kom sedan att få en mer blygsam karriär. Största hiten på listan, A Little Loving, nådde plats 6 i England. De släppte bara en LP under 60-talet men har kämpat på och existerar fortfarande, låt vara efter många medlemsskiften. De sista från originalet hoppade av 1978
Sista länken denna gång kommer inte från LPn ovan. Där finns en låt från 1963 av någon Tommy Quickley som jag inte tar upp här. Hans version är inget vidare att ha om man hört Stockholmbandet the Mascots utmärkta version som de släppte på sin första LP 1965. Att inte denna fina McCartney-låt fick den uppmärksamhet den förtjänade annat än för oss svenskar är bara att beklaga. Att Mascots hade lyssnat på The Beatles inser alla som hört dom och det är riktigt kul att de gjorde Pauls låts rättvisa.
Tip of My Tongue (youtube.com)
Per
And in the beginning there was …….
In the beginning there was, of course, Elvis!
Han är nog den största stjärna som vi skrivit minst om, säkerligen beroende av att han kanske inte tar täten i någon av min eller Pers topp fem-lista av de största från sextiotalet. Många håller inte, på goda grunder, med oss. Hans långa rad med låtar på Tio I Topp tyder också på att vi bort ge honom lite större uppmärksamhet. För min del spelade Elvis störst roll som en av rockens genombrottsmän i slutet av femtiotalet och början på sextiotalet så det blir från tidiga topplistplaceringar jag hämtar veckans ljudfiler. Hans första stapplande försök på listan var lustigt nog en av mina personliga favoriter. Doc Pomus och Mort Shuman skrev och Elvis spelade in den först. Lyssna till den löst stämda basen! Nästan hela kompet.
https://www.youtube.com/watch?v=lWWZSu4e5cI
Elvis spelade in inte mindre än 21 filmer och 2 konsertfilmer. Den åttonde var ”Blue Hawaii”. En av hans motspelerskor var Angela Lansbury som nu repriseras som Jessica Fletcher dagligen på någon kanal i ”Mord och inga visor”, Som vanligt var intrigen i filmen tunn och syftade väl egentligen bara till att skapa scenerier för Elvis sångnummer. Här är ett ganska rivigt nummer som bara gavs ut som LP-spår och bara snuddade vid Tio I Topp i december -61. Det var på den tiden shorts var shorts!
https://www.youtube.com/watch?v=ri3oqaZqAjo
Fast det som verkligen betydde något för mitt musikaliska Elvis-uppvaknande var Heartbreak Hotel. Där lämnade han för gott rockabillyn till förmån för rock och rockballader och det var väl där han landade i sin identitet. Singeln blev en succé på hans nya skivbolag, RCA Victor, och toppade Billboard i sju veckor. Mae Boren Raxton och Tommy Durden skrev, inspirerade av en tidningsartikel om en ung man med brustet hjärta hade tagit livet av sig genom att hoppa från fönstret på det hotell där han bodde. Intressant nog medverkade både Chet Atkins och Floyd Cramer vid inspelningen som tog plats 10 januari 1956.
https://www.youtube.com/watch?v=e9BLw4W5KU8
Elvis första etta på Tio I Topp var Good Luck Charm och blev en superhit i både USA och UK. Det var väl här Elvis förfinade det som skulle bli hans signatur, rockballaden. Av någon anledning får låten mig alltid att tänka på Clif Richard. Sättningen bakom honom, Elvis, gick inte heller av för hackor eller vad sägs om Scotty Moore, D.J. Fontana, Floyd Cramer och de som nu blev hans trogna följeslagare, The Jordanaires. ”Oh ho come on …” blev nästa en ikonisk strof. Och början och slutets ”Ahahaha” ligger på samma nivå. Enjoy!
https://www.youtube.com/watch?v=hBHI7nZ4HRA
Lars
Var han först??
Så drar min lyssnarcirkel på Uppsala senioruniversitet i gång igen. Det är den åttonde terminen som sex artister eller epoker från rockens historia avhandlas. Då mycket fokus ligger på denna bloggs tidsperiod, 1954-72, är det lämpligt att inför några av träffarna här på bloggen göra en introduktion av aktuellt ämne i cirkeln.
På onsdag handlar det om en av rockens verkliga pionjärer. Antoine Dominique Domino Jr. som vi känner som Fats Domino. Född 1928 och uppväxt i New Orleans, staden han blev trogen intill död 2017. Han drabbades hårt av orkanen Katrina 2006 men vägrade att flytta därifrån.
1949 kom hans första singel som ofta nämns som den första rocklåten någonsin. Det kan diskuteras men inte att det var den första rocklåten som sålde rejält, över en halv miljon.
Fats Domino The Fat Man (youtube.com)
Att notera är att Fats skrev låten själv tillsammans med trogne partnern Dave Bartolomew. Fats spelade piano med en egen stil som starkt bidrog till hans personliga, lite gungande sväng. 1952 kompade han Lloyd Price i dennes klassiska Lawdy miss Clawdy.
1955, alltså före Elvis nationella genombrott, inleddes Fats rad av stora hits. Han skulle notera 11 låtar på USA-listans topp-10 t o m 1960 och var den som sålde bäst efter Elvis av alla stora namn från femtiotalets rock ´n´roll. Första hiten var
Fats Domino - Ain't That a Shame (1956) - HD - YouTube
Den toppade R&B-listan och kom på 10e plats på den stora listan. Eftersom Fats skrev sina låtar själv var han inte ledsen över att Pat Boone toppade listan med sin bleka version av samma låt. Det gav ju inkomster! Både John Lennon, Paul McCartney och många andra har spelat in den.
Året därpå kom hans mest klassiska låt. Den kom att spelas in av Elvis, Little Richard och många fler men ingen version slår originalet. Här länk till Ed Sullivan show, en populär och för rockartister viktigt TV-show
Fats Domino "Blueberry Hill" on The Ed Sullivan Show - YouTube
Med andra plats sent år 1956 Fats högsta placering i USA. Sjätte plats i England visar att Fats nu slog även internationellt.
Hitraden höll alltså genom 50-talet. 9 låtar på topp-tio. Den sista topp-10 kom 1960:
Fats Domino - Walking To New Orleans - YouTube
Att inte Fats nämns direkt efter Elvis när vi pratar om de stora vid rockens genombrott tror jag beror på att hans musik på något sätt redan från början lät lite mer ”vuxen.” Med sin röst och det sköna pianogunget kändes han inte lika ”farlig” som Little Richard och andra.
Jag avlutar länkraden med en låt som inte slog med Fats. Den var ju redan en hit med låtens upphovsmän som många gånger tackat Fats för vad han betytt för rockmusiken och inte minst för just dom.
Fats Domino - Lady Madonna (youtube.com)
Fats var i publiken i Las Vegas 1969 när Elvis inledde sin långa rad av shower där. När en journalist frågade Elvis hur det kändes att vara the king of rock ´n´roll pekade Elvis på Fats och sa ”Nej, där har du riktiga kungen av rock ´n´roll. Han var före mig och jag lärde av honom”
Per
Var han först??
Så drar min lyssnarcirkel på Uppsala senioruniversitet i gång igen. Det är den åttonde terminen som sex artister eller epoker från rockens historia avhandlas. Då mycket fokus ligger på denna bloggs tidsperiod, 1954-72, är det lämpligt att inför några av träffarna här på bloggen göra en introduktion av aktuellt ämne i cirkeln.
På onsdag handlar det om en av rockens verkliga pionjärer. Antoine Dominique Domino Jr. som vi känner som Fats Domino. Född 1928 och uppväxt i New Orleans, staden han blev trogen intill död 2017. Han drabbades hårt av orkanen Katrina 2006 men vägrade att flytta därifrån.
1949 kom hans första singel som ofta nämns som den första rocklåten någonsin. Det kan diskuteras men inte att det var den första rocklåten som sålde rejält, över en halv miljon.
Fats Domino The Fat Man (youtube.com)
Att notera är att Fats skrev låten själv tillsammans med trogne partnern Dave Bartolomew. Fats spelade piano med en egen stil som starkt bidrog till hans personliga, lite gungande sväng. 1952 kompade han Lloyd Price i dennes klassiska Lawdy miss Clawdy.
1955, alltså före Elvis nationella genombrott, inleddes Fats rad av stora hits. Han skulle notera 11 låtar på USA-listans topp-10 t o m 1960 och var den som sålde bäst efter Elvis av alla stora namn från femtiotalets rock ´n´roll. Första hiten var
Fats Domino - Ain't That a Shame (1956) - HD - YouTube
Den toppade R&B-listan och kom på 10e plats på den stora listan. Eftersom Fats skrev sina låtar själv var han inte ledsen över att Pat Boone toppade listan med sin bleka version av samma låt. Det gav ju inkomster! Både John Lennon, Paul McCartney och många andra har spelat in den.
Året därpå kom hans mest klassiska låt. Den kom att spelas in av Elvis, Little Richard och många fler men ingen version slår originalet. Här länk till Ed Sullivan show, en populär och för rockartister viktigt TV-show
Fats Domino "Blueberry Hill" on The Ed Sullivan Show - YouTube
Med andra plats sent år 1956 Fats högsta placering i USA. Sjätte plats i England visar att Fats nu slog även internationellt.
Hitraden höll alltså genom 50-talet. 9 låtar på topp-tio. Den sista topp-10 kom 1960:
Fats Domino - Walking To New Orleans - YouTube
Att inte Fats nämns direkt efter Elvis när vi pratar om de stora vid rockens genombrott tror jag beror på att hans musik på något sätt redan från början lät lite mer ”vuxen.” Med sin röst och det sköna pianogunget kändes han inte lika ”farlig” som Little Richard och andra.
Jag avlutar länkraden med en låt som inte slog med Fats. Den var ju redan en hit med låtens upphovsmän som många gånger tackat Fats för vad han betytt för rockmusiken och inte minst för just dom.
Fats Domino - Lady Madonna (youtube.com)
Fats var i publiken i Las Vegas 1969 när Elvis inledde sin långa rad av shower där. När en journalist frågade Elvis hur det kändes att vara the king of rock ´n´roll pekade Elvis på Fats och sa ”Nej, där har du riktiga kungen av rock ´n´roll. Han var före mig och jag lärde av honom”
Per
Från första till sista
Tio I Topp var ju temperaturmätaren i vårt pop-intresse. Vi som följde den från början till slut kunde följa alla de trender som kom att avspegla sig i placeringarna. Och visst var det en rejäl skillnad mellan de första listorna och de sista om än inte så stor som jag trodde. Jag tänkte att vi skulle besöka den första och den sista listan och se vad vi kan hitta på första, femte och tionde plats och få en uppfattning om vad ”pop” var under detta dynamiska decennium. Vi börjar förstås den 14 oktober 1961. Enjoy!
På tiondeplatsen hittar vi Siwan, en återkommande gäst på listan, med hennes klämkäcka stil och karaktäristiska fingerknäppningar. Den svenska schlagern dominerade redan från början och det skulle dröja innan den på allvar fick konkurrens. Hon fick stryk med en placering av Lill-Babs som kom nia med En tuff brud i lyxförpackning. Bägge låtarna visade textmässigt på att den ganska unkna kvinnosynen höll på att ändras. De visar på självständiga damer som visade gossarna var skåpet skulle stå.
https://www.youtube.com/watch?v=IzmIVe3dgJc
Femma blev Violents som med sina elgitarrer verkligen pekar framåt mot vad som komma skulle på listan. Shadows, Ventures och Spotnicks. Nya modeller av Fender och Gibson gav grupperna nya möjligheter och bidrog till att en egen genre av sextiotalspopen skapades. Stockholmsgruppen bildades som en sologrupp, men fick en sångare (som vi alla känner till) som gav dem en lång karriär efter sin första och egentliga hit. Folktonen i musiken var inte att ta miste på.
https://www.youtube.com/watch?v=_mYVHVn3wO8
Ettan på listan har förstås nått närmast ikonstatus just i kraft av placeringen. Eddie hördes väl inte av särskilt mycket efter genombrottslåten, men den är ganska representativ för det som senare kom att kallas glad-pop. Dansande damer i videon är ett gott tecken i förtid på vad som skulle bli de så omåttligt populära go-go-dansarna. Fyndigt faktiskt.
https://www.youtube.com/watch?v=TrAeEk4k42M
Då tar vi jätteklivet till sista listan (sprängande bloggens vanliga tidsramar) från den 29 juni 1974. Här hade man kanske väntat sig psykedeliska och avantgardistiska låtar från slutet av sextiotalet, men icke så. Det blev snarare än återgång till listans tidiga år med schlagersångare som Gilbert O´Sullivan. Mungo Jerry, på tiondeplats, gjorde emellertid vad han kunde för att hålla på traditionen åtminstone vad gällde kläder och, nåja, ljusshow. Låten har emellertid sina rötter i den tidiga rocken vilket kanske säger något om dennas odödlighet.
https://www.youtube.com/watch?v=36q6kcQWUFs
Samma traditionsbärare är Douglas, med Monkey song. Jag kan inte säga att jag minns den, kanske av förklarliga skäl. Den märkliga intron följs av en – nästan – rak bluestolva. Det är ungefär vad jag vet om denna artist och låt. Lite käck är den emellertid när man kommit över intron.
https://www.youtube.com/watch?v=HCqjzRDEOMk
Dörren till Tio-I-Topp slås igen av Rubettes på första plats. Falsettsången återkommer hyfsat ofta på listan med artister som Frankie Valli och i genrer som Do-Wop. Här anar jag också influenser från Motown, vilket gör den till en inte oäven låt, värdig att avsluta epoken.
https://www.youtube.com/watch?v=HxsNy4NoZUs
Lars
