På promenaden – igen.
Så var det dags för ett tematiskt inlägg igen. Hösten bjuder väl inte på så mycket promenadväder men sitta i soffan med några droppar Laphroaig för hälsan och välbefinnandets skull är väl också ett alternativ. Så låt oss ta en sväng i sextiotalspopens promenadlåtar.
Den kanske mest självklara får väl bli denna skriven av John Schroeder och Mike Hawker. Den senare skrev fler låtar till Helen Shapiro, men denna var den mest framgångsrika och nådde förstaplatsen på många listor, dock ej Billboard. 1963 gjorde hon en turné i Storbritannien och hade ett ganska fint förband – The Beatles. John och Paul skrev dessutom en låt åt henne, Misery, men hon kom aldrig att spela in den eftersom hennes skivbolag nobbade den innan hon ens hunnit höra den. Helen fick sitt genombrott redan som fjortis med Don´t treat me like a child (sic). Men denna är hennes mest minnesvärda när hon är på väg tillbaka till kärleken och lyckan.
https://www.youtube.com/watch?v=NMfT_8805TQ
I kampen om att vara bästa band med ”ståltrådsmusik” så kämpade både Ventures och Spotnicks med Shadows. Tekniskt så var de väl i det närmaste likvärdiga, men ingen av dessa grupper förmådde att skapa den mjuka känslan som skuggorna nådde (tack Bruce). Detta illustreras rätt väl i Ventures kanske största hit om att man ska gå istället för att springa. Det finns en slags kylighet i deras musik som gör den en smula anonym till skillnad från Shadows musik som man genast kan koppla till upphovsmännen. Men dåligt är det verkligen inte och samma intensiva scenshow hade dom.
https://www.youtube.com/watch?v=owq7hgzna3E
Fats Domino hade kanske mått bättre av att promenera en smula mer än han uppenbarligen gjorde. Redan 1857 kom denna låt skriven av honom själv tillsammans med Dave Bartholomew och den intog välförtjänt förstaplatsen på R&B-listan i hela sex veckor. Denna studsiga låt får en verkligen att höja tempot på söndagspromenaden. Och lyssna bara på saxofonsolot!
https://www.youtube.com/watch?v=Y29RZpHnkq8
Towa och Lasse tog en låt från 1925 som via Andrews Sisters nått dem och gjorde den till en hit på temat jag har gått vilse efter en ”liten drink”. Versionen vårdar omsorgsfullt den svenska schlagertraditionen med ett rejält schwung.
https://www.youtube.com/watch?v=ra5bcG8rxuY
Och som avslutning – bara därför att den är så j#¤%&a fräck och för att jag älskar Lou och Nico och Andy och Chelsea girls och … i all oändlighet.
https://www.youtube.com/watch?v=RsVLIiI8Vfo
Lars
