perolarssextiotal

Ja, snart är det midsommar igen och därmed dags att ta fram en spellista med bakgrundsmusik på Spotify att glädja gästerna med. Per får ta över det mer officiella firandet i hans nästa inlägg. Och av naturliga skäl får det bli mina egna favoriter som av ett eller annat skäl satt känslomässiga spår hos mig. Några kanske är förknippade med minnen, även om dessa minnen förlorat sig i årens mängd medan musiken lever kvar. Andra kanske bara för att text och melodi träffat en nerv.

 

Så – några av Lars absoluta favoriter. Håll tillgodo.

 

Johns bästa, ja kanske till och med Beatles bästa, ballad. Från början var jag övertygad om att de var Paul som skrev, men denna var John ensam om, även om Paul senare påstod sig ha medverkat med raderna "Was she told when she was young that pain would lead to pleasure" och "that a man must break his back to earn his day of leisure”. Hur det än är med den saken så är den ett mästerverk med en text och melodi som är så tätt sammanvävda. Huvudsakligen jazzigt inspelad med akustiska gitarrer och Ringos vispar och med Johns inandnings-hook. Genialt!

 

https://www.youtube.com/watch?v=-8l3ntDR_lI

 

Om mitt första val var ganska självklart så sliter jag fortfarande med funderingar om varför denna nästa ganska banala låt har ätit sig in i hjärna och hjärterot. Jag är definitivt ingen vän av vad som kom att kallas tuggummipop men denna lilla dänga tog sig förbi mina spärrar. Det finns inte mycket att säga om gruppen som väl närmast var en one-hit-wonder som toppade Billbord i februari 1968. Jag hörde den första gången på en popklubb i Stockholm (Bobbadilla) och sedan dess har jag inte så sällan nynnat på den.

 

https://www.youtube.com/watch?v=S5Vz-z4PEkk

 

En annan låt som fastnat hos mig är nästa. Det är väl att svära i kyrkan i denna läsekrets, men jag har aldrig varit ett stort fan av Everly Brothers. Jag har känt att de, från tid till annan, ligger för nära gränsen mot ren smörighet trots den eleganta stämsången och den inspiration de varit för så många. Men denna talade direkt till mig. Enkelheten, den tragikomiska storyn och – återigen – stämsången. Så smart och passar perfekt som bakgrundsmusik, eller hur?

 

https://www.youtube.com/watch?v=p_fkzaAEbQg

 

När jag tillåter mig dessa personliga återblickar så slår det mig inte så sällan att det är den mycket tidiga popen som fastnat. Mina flickvänner från tiden minns jag mest som miniskirts, långt mittbenat hår och courre`ges-stövlar och senare afgan-kappor, medan de i verkligheten såg ut som Helen i denna, för den tiden, tuffa stil. Tiden går och minnet fördunklas. Men bra är fortfarande bra och förblir så.   

 

https://www.youtube.com/watch?v=NMfT_8805TQ

 

Så, utan att bli alltför pretentiös och utan att Per förhoppningsvis inte blir arg för att jag återigen bryter tidsramen för vår blogg, så måste den ändå finnas med om än inte som bakgrundsmusik. Det är ju vår ”riktiga” nationaldag som närmar sig, så då måste väl nationalsången finnas med. Jag tycker det är fint när man ser på sport-evenemang och i andra sammanhang reser sig upp och lägger högra handen över hjärtat. Det är ju landet jag älskar och älskat även om jag inte alltid förstått det. Och med kulning dessutom i detta klipp.

 

https://www.youtube.com/watch?v=WQFlu4L_iAU

 

Glad riktig nationaldag!

Lars