perolarssextiotal

Många sextiotalsartister har hittat former för att utvecklas och finna nya impulser med en slags värdighet även i vår tid, även om den ungdomliga gnistan falnat en smula. Eller en smula? Det är väl ett understatement när man börjar bli åttioåringar. Jag är emot alla former av ålderism (heter det så?) men Rolling Stones famösa turné Hackney Diamonds Tour börjar faktiskt ge Joe Biden-vibbar. Då bortser jag från att av stenarna är bara en restpost kvar. Vet du vem som är basist eller trummis? Att Jagger är känd för att vilja tjäna mer pengar och mjölka det sista ur ett fantastiskt – men passerat – förflutet är ingen nyhet. Att band och artister från den gyllene decenniet som har svårt med försörjningen kan jag fördra, men att ett gäng miljardärer vill fylla på pengapåsen ytterligare är bara sniket. Jag kommer mig att tänka på Hasse Alfredssons monolog: ”Gammal man gör så han kan, men dansar fan så illa. Hela kroppen rister han men ändan den står stilla.” Här ett par smakprov ur den senaste turnén som jag dessvärre tycker bevisar min tes.

https://www.youtube.com/watch?v=SDhJTS5R_jY

Jämför!

https://www.youtube.com/watch?v=qUDMzhlefMs

Och det är inte bara kroppen som sviktar, rösten gör det också, av naturliga skäl. Dom stackare som har köpt svindyra biljetter till deras senaste spektakel gör det säkert i många fall bara för att kunna säga att dom sett Rolling Stones. Det har dom inte – dom har bara sett några kvarvarande överlevare. Rolling Stones består i min värld av Mick Jagger, Keith Richards, Brian Jones (jaja och en gnutta Mick Taylor), Bill Wyman och Charlie Watts. Basta. En av deras tuffaste låter framförs såhär idag.

https://www.youtube.com/watch?v=KMTjsGLAxag

Jämför!

https://www.youtube.com/watch?v=SGyOaCXr8Lw

I nästa klipp blir Jaggers åldrande nästan tragiskt. Ansiktet börjar stelna i den mask som hör de riktigt gamla till. Stegen blir stapplande och hans ursprungliga entusiasm har ersatts av något som närmast kan betraktas som desperation. Utan körtjejen verkar det svårt för honom att träffa ton. Han hörs ju knappt bakom henne.

Jag kommer osökt att tänka på vad en mer luttrad och cynisk lärarkollega svarade mig när jag tyckte det var svårt att ha engagerande föreläsningar när samma ämne skulle behandlas kanske tre gånger i rad. Han sa: ”Skit i det – tänk bara på pengarna!” Det är inget råd jag tagit till mig, jag försöker fortfarande att göra jobbet för studenterna på bästa sätt. Men jag undrar vad Jagger tänker här? Och dessutom spelas det fel ett antal gånger.

https://www.youtube.com/watch?v=ZGqI3cb8wXs

Jämför!

https://www.youtube.com/watch?v=JuW9Sk8znqQ

Packa ner grejerna och tack för allt!

Lars surgubbe (tycker nog en del)