perolarssextiotal

Min lyssnarserie i Uppsala avlutas denna höst med Neil Young. Han har med tiden blivit en av rockens största ikoner. En personlighet som i decennier varit en skribentfavorit. Med till synes inga kommersiella ambitioner har han spelat sin egen musik som kan beskrivas som musik med tre fokus. Där finns dels den larmiga gitarrlåten där ett par-tre repeterade ackord blir grund för långa solon, dels den melodiska singer-songwritern som kompar sig på akustisk gitarr men ibland piano och någon gång även tramporgel. Sedan finns en tredje sorts Young-musik i form av melodiska countryrocklåtar.

Han föddes 1945 i Toronto, Kanada. Han åkte till Los Angeles 1966, stötte ihop med Stephen Stills och bildade Buffalo Springfield. Den gruppen fanns i två år och släppte tre LP, den sista efter gruppens slut. Den rockiga Mr Soul har fått klassikerstatus genom att ständigt återkomma i Youngs repertoar.

Mr. Soul

Neil solo-LP-debuterade 1968. En tyvärr slarvigt producerat platta. Men med nästa LP, Everybody Knows This Is Nowhere, formade han med trion Crazy Horse ett tajt band och blev en enastående leverantör av fullvuxen rockmusik, hela tiden med nerverna på ytan i både sång och solon. Den inleds med skönt rockiga Cinnamon Girl

Neil Young & Crazy Horse - Cinnamon Girl (Official Audio)

När han hösten 1970 släppte LP:n After The Goldrush hade han erövrat en hedersplats i många rockskribenters hjärtan. Jag var bara en av många. Neil Young har sedan dess förblivit min personliga idol nummer ett, alla kategorier. Konserten 3 juli 2001 med Crazy Horse i Globen är min största konsertupplevelse någonsin.

Parallellt spelade han med Crosby, Stills & Nash som var lite av Woodstockgenerationens flaggskepp. Ett fint exempel på en Young-ballad är Helpless som kom på kvartettens LP Deja vu. Här från kvartettens konsert på Wembley stadium 1974. Jag var en av 72.000. En stor upplevelse!

(6) Crosby Stills Nash and Young - Helpless live at Wembley Stadium 1974 - YouTube

År 1972 kom ’Heart of Gold’, hans enda USA-etta, ja faktiskt enda hitlåt över huvud taget. Men det är inte hitlistorna som är Youngs hemmaplan. När han 1977 gav ut sin första samling, Decade, skrev han i omslaget: ”This song put me in the middle of the road. Life there soon became a bore, so I headed för the ditch. A rougher ride but I found more interesting people there”. Det illustrerar att Young bland oss fans inte bara framstår som en speciell artist utan också som en cool personlighet med en härlig ”jag-gör-vad-jag-vill-attityd”. Men Neil fortsätter att spela låten på scen så vi tar med den här.

(6) Neil Young - Heart of Gold (Official Audio) - YouTube

Den låg på fjärde LP:n Harvest, Youngs bäst sålda. Därefter har Neil givit ut en ny LP nästan varje år, tillsammans en imponerande katalog. Totalt är han nu uppe i 43 studio-album med nya låtar. Men de flesta av hans många klassiska låtar kom under 70-talet. När tidningarna Rolling Stone och The Village Voice gjorde sina översikter över 70-talets musik utnämnde båda Neil Young till ”Artist of the decade”

Vi måste ta med en av Neils klassiska gitarrlåtar, en sån där låt där han kan hålla på nästan hur länge som helst på scen. Den här från 1975 återvänder han gärna till,.

Cortez the Killer (2016 Remaster)

Då vi nu kommit en bit utanför denna bloggs tidsspann ska bara här kort nämnas att Neil Youngs stora LP-produktion har förvisso innehållit en del lite bleka plattor. Men Young har sådan status att han ändå behåller lyssnarnas respekt. På 80-talet stämde skivbolaget honom för att avsiktligt givit ut icke-karaktäristisk och icke-kommersiell musik!

På 90-talet räknades han som Grandfather of Grunge, hans larmiga musik låg rätt i tiden. Under 2.000-talet har Neil givit ut 3 boxar som med 35 (!) CD återspeglar hans produktion till och med 1987. Den tredje kom för ett par månader sedan. 

Han valdes in i Rock ’n ’Roll Hall of Fame 1995 som soloartist och 1997 med Buffalo Springfield. 2016 såg jag honom för 9:e gången på scen på Dalhalla. 25 låtar och tre timmars lycka. Att  Neil Young vid 70 års ålder ger en längre konsert än han brukar och är nästan lika vital som någonsin behöver ingen kommentar. En riktig hjälte helt enkelt!

Per