Do you believe in magic?
Magiskt är väl vårt musikaliska sextiotal. Och magiken dyker upp där man kanske inte alltid där man hade väntat sig, nämligen bland alla topplåtar. Ibland hittar man magiken i de mindre kända låtarna, men som gör ett riktigt avtryck i själen. Naturligtvis har också jag sådana, men det vore kul att höra vad som rörde vid dig i det gyllene musikdecenniet. Kommentera gärna. Så här kommer några av mina som inspiration.
Låten som ligger mitt hjärta nära är Sorrow, ursprungligen inspelad av McCoys så det är väl en cover, men en så bra sådan. Merseybeats, kända från bland annat Cavern, senare förvandlad till en duo med Tony Crane och Billy Kinsley gjorde den fantastiska tolkningen av ett brutet tonårshjärta. Fyra på Englandslistan, men mer credd fick man väl när Beatles citerade och tolkade i slutet av It´s all too much. ”Something tells me your the devils daugther” är väl en textrad som står sig.
https://www.youtube.com/watch?v=BCMJPG_svTc
Och självklart – den låt som gav inspiration och titel till detta inlägg – Do you believe in magic. Skriven av gruppen och skars ut som en singel från deras debutalbum från 1965. Gruppen höll ganska länge för att vara en sextiotalsgrupp och hade, bland annat, hyllade framträdanden på Woodstock. Ingen var högre än John Sebastian vid detta tillfälle sas det lite spydigt. Hur det nu än var med den saken så kom hans autoharp att ge gruppen sitt säregna och spännande sound, likt Georges sithar till Beatles.
https://www.youtube.com/watch?v=b8qZ4qzDICg
Lite försummad i min bok, men en ballad av John som inte riktigt fåt den plats i spellistorna den förtjänar. I slutet av sextiotalet jobbade jag som piccolo/nattportier på det högprofilerade Hotell Marstrand, i just Marstrand. Där jobbade skolungdomar på somrarna och där fick jag uppleva många saker, som att jag – mot alla regler – fick öppna baren klockan sju på morgonen för att en av Broströmsrederiernas höjdare ville avnjuta soluppgången med ett glas rödvin. Han ankom stiligt till ön med färjan som fraktade hans Rolls Royce de femhundra meterna upp till hotellet från färjeläget. Den försummade låten jag pekar på knockade mig helt. Ja,ja det var en söt blondin inblandad också, men låten – låten! John skrev, välsigne honom.
https://www.youtube.com/watch?v=i2UoC4vX6pA
Ibland vet man vare sig in eller ut. Vilken version är den bästa? Åsna mellan hötappar. Man får lita till magkänslan eller snarare hjärtat. Jag hörde nog Arethas version först och den gav mig förstås knottror. Hennes tyngd och tonträff gav den här låten vad som behövdes – pure magic! Och sedan fick jag höra Diannes version. Mjukare men med samma tonträff och lite mer – om uttrycket tillåts – magic. Det får bli hennes version på min personliga magiska lista.
https://www.youtube.com/watch?v=dERmrf48qe4
Lars
