perolarssextiotal

Hur det började? Ja, det var i vart fall tidigt. Mitt intresse för musik. Det var i tidiga tonåren i Göteborg i ”lekeparken” som det hette på den tiden och på göterborgska. En gång i veckan kom det en tant och öppnade det lilla huset där det fanns leksaker i form av bollar, styltor och annat som vi samlades kring, vi ungar. Och så fanns det förstås musiken. Och kompisarna. Kenta, Tjockekrille, Håkan och Per-Erik bland andra. Och förstås tjejerna, framför allt Marianne och hennes hund (Tessan?) och ouppnåeliga och skitsnygga, sexiga Rita. Och ”Pösen”, lite äldre än vi andra som hade en skivspelare utan sladdar så vi kunde lyssna i vår park och digga en alldeles fräsch och ny musik som vi aldrig hört. Förförda? Klar vi blev. Undra på det.

https://www.youtube.com/watch?v=93-Za2O63PQ

Sedan tog det fart på allvar. I läroverket och i gymnasiet mötte man plötsligt musikens Big Bang i forma av Beatles och de som följde i spåren efter dem. Peter, klasskompis och bäste vän, och jag fick upprepade tillsägelser under lektionerna då vi försökte klura ut ackorden till den senaste låten i stället för att följa läraren väg mot kunskap och framgång. Valet var enkelt när vi skaffat oss varsin begagnad gitarr på något obskyrt ställe (för min del på Postgatan) där man tillhandahöll allehanda saker. Många saker som jag förts senare förstod jag. Men i mitt fall var det en röd akustisk gitarr. Många låtar var det som förändrade mitt musikaliska universum som dittills varit begränsat till schlager. Fatta hur en tonåring, på lunchen på gymnasiet smygrökte på näraliggande LaSalle drabbades av detta. Den läxa vi borde ha gjort på lunchen bara flög iväg.

https://www.youtube.com/watch?v=FoNSFFhyEi8

Sedan kom Big bang med Beatles och inget blev detsamma. Jodå, Kinks, Spencer Davies Group och andra följde förstås, men det var, för mig en lång resa Med John, Paul, George och Ringo. En resa som inte tag slut. Nostalgi? Naturligtvis för oss som levde den perioden men den musik som de skapade lever långt utöver de som var där. Svårt att säga när musiken på allvar drabbade mig, men det är svårt att komma förbi den enkla, men för oss tonåringar så betydelsefulla, låten om ung kärlek. Det direkta tailltalet i ”She loves you” var helt nyt och ja- det talade direkt till oss som mig som just mött Berit.  And here we go.

https://www.youtube.com/watch?v=x7prHYwxWPY

Yepp, så började det och så fortsätter det i min musikaliska resa. En ny dimension kom när jag flyttat hemifrån och bodde i en halvmodern (hette det på den tiden) etta i Haga under min första termin på universitetet. Bland många andra nya bekantskaper blev Dylan en mer bestående. Flummigt? Brass? Damer? Javisst, men det som besår är musiken. En del av mina vänner kallar mig en ”Dylan-man” lite nedlåtande tror jag. Men jag står upp för det. Jag är en Dylan-man!

https://www.youtube.com/watch?v=cCV84dTevX0

Lars