perolarssextiotal

Rockabilly – vad är det egentligen? Att definiera någon musikstil leder ofta till diskussioner rörande vad som är rock och vad som är pop. Diskussionerna blir, om inte meningslösa (de är alltid roande) så i vart fall resultatlösa. Men det finns en väg fram också här, nämligen tidsfaktorn. Eftersom den musik vi hyllar här är oftast en blandning av blues, r&b, soul, country och vad du vill så finns det förstås mer eller mindre renodlade stillar tidsmässigt och geografiskt. Så vi hamnar i femtiotalet och södern.

Låt mig genast säga att jag aldrig attraherats av det som kallas rockabilly i allmänhet. Framför allt saknar jag de tunga trumgångarna som man inte lyckades frambringa i brist på sådana, men det hindrar mig inte från att luska lite i vad genren verkligen är. Och bättre än att lyssna på några prov finns väl inte, så här kommer några sådana på vad som kallas rockabilly.

Johnny Horton känner vi förstås bäst genom låtar som Alaska och The Battle Of New Orleans, men han anses vara en av rockabillyns grundpelare. Märkligt nog var han mycket influerad av spiritualism och hade en föraning om att han skulle dö tidigt i en bilolycka, vilket också skedde den femte november 1960. Något av en countryman så kom han alltså ändå bli något av en företrädare för rockabillyn. Det kan man förstå när man hör denna låt från 1956.

https://www.youtube.com/watch?v=Dh6WaV2qLGI

Memphis kom att bli rockabillyns musikaliska nav. Det går alltså inte att förbigå Carl Perkins. Om honom behöver inte mycket sägas mer än att han var del av den Million Dollar Quartet som satt outplånliga spår i den kommande pop-perioden. Presley, Cash, Lewis och Perkins. Blandningen av blues och country var den sydstatsgryta i så många smakfulla framtida rätter tillagades. 1957 blev ett av Sun Records i all hast framtaget album efter det att Perkins lämnade bolaget för Columbia. Ingen hit då, men en framtida guldgruva för älskaren av musikstilen. Beatles älskade den också och gjorde sin egen version, men här är Perkins.

https://www.youtube.com/watch?v=5C-_xJVgSa0

Tidiga dödsfall har följt populärmusikens hjältar ända in i vår tid. Eddie Cochran var en av dessa olyckliga. Ett enda album hann han med före sin tragiska bortgång, bara 22 år gammal. Hans olyckliga och alltför förtida bortgång inträffade under en turné i England när han, hans fästmö Sharon Sheeley och Gene Vincent, tagit en taxi från Bristol till London. Ett däck exploderade och föraren tappade kontrollen över taxin. Ingen annan skadades allvarligt. Här en av hans mästerliga inspelningar. Jag undrar om basen är nedstämd för att få det där tunga ljudet?

https://www.youtube.com/watch?v=hw8MXhFupno    

Jag antydde tidigare att rockabilly inte är min cup of tea och det är en sanning, om än med vissa reservationer. Det finns artister som jag älskat från den första ton jag hörde utan att ana att hon – för det var en hon  i detta fall – representerade just den genren. Uppvuxen med en far som var countrysångare så följde hon i hans fotspår och lärde sig spela både gitarr och piano. Hon reste runt med honom och vann några talangtävlingar tills hon träffade den som föreslog att hon skulle börja med rockabilly, vilket hon också gjorde. Tack Elvis för den inputen! Humor saknade hon heller. Lyssna bara på hennes introduktion till sången.  

https://www.youtube.com/watch?v=pzJ3hiqsi0U

Lars