Spotify och jag.
När jag sitter och arbetar vid min dator så har jag ofta samtidigt musik på i bakgrunden. Inte sällan levererat av Spotify. Jag har förstås ett antal spellistor som är avsedda för ändamålet, men ibland känner jag mig lite djärv och låter datorn själv välja låtarna genom funktionen ”Daily mix” som programmet erbjuder.
Spotify känner väl mig och min musiksmak så jag blir sällan besviken på dessa bjudningar. Idag på morgonen har jag satt mig att åtgärda en länge uppskjuten uppgift (jag kan prokrastinera lika bra som någon) och släppte lös algoritmerna. Detta blev de första fyra låtar som erbjöds. Hoppas det smakar lika väl för dig som för mig.
Först ut var Byrds med Mr Tambourine man. Jag vet inte hur många gånger jag hört den, men den tillhör de låtar som jag för egen del aldrig lessnar på. Sannolikt beror det av McGuinns tolvsträngade Rickenbacker som satte universum i gungning då den för första gången hördes. Vi har talat om omtolkningar och covers tidigare och min allmänna skepsis till sådana tilltag, men Byrds fräcka variant av Dylan-låten tillhör de bästa. Utan att förlora något av folkrock-tonen så gör dom den till en fantastisk rockballad, eller hur?
https://www.youtube.com/watch?v=PnstCrL1_e0
I hälarna på Byrds bjuder den dagliga blandningen på en skön kontrast med riviga Barbara Ann med Beach Boys. Man dras lätt med i den stämning som verkar ha varit i studion. Kul verkar dom ha haft om än inte lika kul som Dylans gäng i Rainy Day Women 12 & 35. Texten har väl inget annat syfte än att hylla surfkulturen och den obeskrivliga känslan att vara ung, men man försöker kompensera innehållslösheten i texten med en ”konstnärlig” video. Märkligt nog har jag inte sett den tidigare. Märkligt.
https://www.youtube.com/watch?v=4wvx14Qv9cg
Spotify känner mig som sagt väl och som trea levererar den en dos av den sydstatsrock som jag alltid älskat. Och bättre förpackad än i CCR är den sällan. Texten är minst sagt ödesmässig och mystisk. Uttrycket Bad Moon måste ha något att göra med sydstatskulturen att göra. En kultur som är en underbar blandning av allt från hillbillies till voodoo som präglat allt från mat till musik. Men vem/vad är ”it” i texten? Månen? Något annat bara antytt? Såhär:
”Don't go around tonight
Well it's bound to take your life
There's a bad moon on the rise, alright”
https://www.youtube.com/watch?v=w6iRNVwslM4
För att vara helt sanningsenlig så måste jag ta ett rejält hopp över de tidsskaklar som vi ålagt oss här i bloggen, närmare bestämt till 1976 eller rättare sagt 1977. Låten skrevs av J J Cale -76 men blev en större hitt med Eric Clapton året efter. Själv föredrar jag originalet med J J,, men Spotify tyckte jag skull lyssna på Eric som det står på väggen. Nåja, inget att bråka om, jag är nöjd ändå. Frågan är om texten skulle kunnat skrivas idag?
https://www.youtube.com/watch?v=zVOuRQPPdoo
Glad Valborg!
Lars
