Tamla-Motown – en framgångssaga

 

Berättelsen om skivbolaget Tamla-Motown är också berättelsen om ett av musikhistoriens mest framgångsrika företag. Den får karaktär av saga om man betänker att det drevs av svarta och skapades och lyckades under en tid då det rådde påtaglig rasdiskriminering i USA. Skivbolaget hade svarta artister, med ett par undantag som dock knappast märktes. Företaget startade i Detroit och var kvar där under sina gyllene år, innan det flyttade till Los Angeles 1971. Detroit hade 1960 över en miljon svarta, den fjärde största popula­tionen svarta i USA.

 

Barry Gordy Jr. skrev låtar men ville satsa på låtproduktion och startade Tamla-Motown. Han ville använda titeln till en Debbie Reynold-låt, ’Tammy’, men fick ändra till Tamla av copyrightskäl. Bolaget låg i Detroit och därav namnets andra del, Mo(tor)town. 

 

Gordy hade det löpande bandet vid Fordfabriken, där han också hade jobbat en tid, som förebild för sitt skivbolag. I bilfabriken gjorde varje person en viss sak och han menade att så borde man även kunna jobba med att skapa musik. Gordy tänkte också utanför musiken, han anställde t ex en person vars enda uppgift var att se till att artisterna kunde uppföra sig på scen och utanför. Så fick t ex. Marvin Gaye veta att man inte ska blunda när man sjunger och de kvinnliga sångerskorna att man inte ska böja sig så att bakdelen putar ut. Detta med styling är numera en självklarhet, så var det inte på 60-talet.

 

Ett begränsat stall av kompositörer och producenter gav Motown-musiken en enhetlig stil. Bröderna Brian och Eddie Holland bildade tillsammans med Lamont Dozier en framgångsrik låtskrivartrio. De försåg inte bara Supremes, utan även Four Tops och andra med alla stora hits de första åren. Här fanns utsökta studiomusiker som jobbade natt och dag. Tan­genterna hanterades oftast av Earl van Dyke, gitarren av Robert White och saxofonen av Eli Fountain. Viktigare ändå var trummisen Benny Benjamin och basisten James Jamerson som såg till att låtarna fick luftiga rytmer. Tillsammans skapade de en storhetstid för ”The sound of young America” som blev bolagets slogan.  Den första ettan på USA-listan kom i december 1961 med flick­kvartetten the Marvelettes.

 

(1446) Please Mr. Postman (Stereo Version) - YouTube

 

Den gjorde The Beatles senare på LP:n With the Beatles. På samma LP gjorde de också Money som Gordy skrev. På With the Beatles fanns också en tredje Tamla-låt, ‘You´ve Really Got a Hold on Me’. Beatles bidrog därmed starkt till att Motown-musiken blev populär i Europa.

 

År 1964 började hitsen komma tätare. Under sin slogan ”The Sound of Young America” lanserade bolaget en effektiv popmusik och hade 1962-71 en otrolig tioårsperiod med mer än 100 låtar på topp-10 i USA. Barry Gordy sa i en intervju 1989 att han tjänade 367 miljoner dollar på 16 år. Inte illa.

 

Bolagets framgångsrikaste 60-talsnamn var The Supremes. De var decenniets klart mest framträdande kvinnliga konstellation och utstrålade en lyx med sexig underton som kompletterade deras briljanta poplåtar. De hade inte mindre än 19 topp-20-hits i USA 1964-71, varav 12 ettor. Genombrottet kom sommaren 1964 med ’Where Did our Love Go’. Notera hur varje instrument bidrar till den lätta rytmen.

 

(1446) Where Did Our Love Go - YouTube

 

1969 hoppade förstasångerskan Diana Ross av. Trion fortsatte men stördes av fler medlemsbyten och upplöstes slutligen 1977. Diana Ross hade långt in på 80-talet en framgångsrik solokarriär även om hon aldrig har räknats bland de större sångerskorna.

 

Martha and the Vandellas gjorde betydligt tuffare låtar än Supremes. Hitraden blev inte så lång men inkluderar klassiska låtar som ’Heat Wave’ och ’Dancing in the Street’.

 

(1446) MARTHA and THE VANDELLAS - Dancing In The Street (1964) (Remastered) - YouTube

 

På herrsidan måste nämnas Four Tops. Deras musik låg låg nära Supremes vilket lätt förstås av att Holland-Dozier-Holland även skrev deras hits,’. Gruppen kan noteras för att de höll ihop med exakt samma laguppställning i 43 år till 1997 då en av medlemmarna dog. Deras största ögonblick var Reach Out, I´ll Be There från 1966. På två år hade musiken blivit mer sofistikerad. Kolla in basspelet här!

 

(1446) Reach Out I'll Be There - YouTube

 

Herrkvintetten The Temptations hade också en rad med klassiska låtar och hits en bit in på 70-talet. Bland deras pärlor länkar vi till Get Ready. Jag väljer ett TV-klipp där ni bara måste kolla in koreografin. Som sagt, detta skivbolag tänkte på allt!

 

(1446) The Temptations - Get Ready (1966) - YouTube

 

Kan inte låta bli att avsluta länkraden med en stark personligt favorit. Bod Dylan har kallat Smokey Robinson ”USAs bäste poet”. När man kollar in texten här håller man med. 

 

(1446) Smokey Robinson & the Miracles The Tracks of My Tears lyrics - YouTube

 

Nu har vi bara skummat på ytan av denna uppsjö av framgångsrika artister och härliga låtar. Vi måste så klart nämna Stevie Wonder, Marvin Gaye, Jackson 5…. Ja, listan ÄR lång. 

 

När Tamla-Motown flyttade till Los Angeles stannade kärnan av bolagets fantastiska studioband i Detroit. Det blev slutet för den konstnärliga profilen och 60-talets singelguldår var över även om bolaget hade en hel del kvar att ge. Inte minst Stevie Wonder och Marvid Gaye gav profil åt 70-talets soul.

 

En sak är mer än säker: Musiken kommer att leva mycket långt fram i tiden. Så är det och förblir med den bästa musiken.

Per

 


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0