perolarssextiotal

Det finns ett antal låtar som har det där inledningsackordet som både gör att man känner igen den (åtminstone om man tillhör Pers och min generation) samtidigt som ackordet liksom sätter stämningen för hela låten. Och det behöver inte heller direkt vara ett ackord, det kan lika gärna var ett riff eller någon annan snitsig inledning. John och Paul var förstås fantastiska på detta hantverk men det finns låtar också utanför deras katalog.

 

När det gäller ackord som så att säga ”sätter låten” som finns det en del att välja på. Som till exempel denna med Shocking blue. Den kan huvudsakligen hanteras med de gamla vännerna EM, Am, D, A och B7 (man kan slänga in ett C7 också). Men det dramatiska introt bygger på ett B7sus4.  Visst känns den igen? Venus?

 

https://www.youtube.com/watch?v=cAO44ymXn0g

 

Nästa låt vet jag inte vet om jag vågar mig på att analysera eftersom bloggen läses ibland av en av landets främsta kännare av Shadows musik, men jag känner att den ändå måste vara med. Den borde varit sönderspelad och man borde ha varit genuint less på den, men att den fortfarande har sin fräschör kvar är väl den mest framträdande egenskapen hos en klassiker. Och visst är det Cliff själv som mullrar lite inledningsvis på en kinesisk (sic) trumma innan Bruce Welch smeker igång låten med ett Am på sin av Cliff lånade akustiska Gibson J-200 (på skivan alltså).

 

https://www.youtube.com/watch?v=EzgbcyfJgfQ

 

Det är omöjligt, trots att jag tänkte göra det, gå förbi A Hard Days Night. Titeln lär emanera från ett uttryck av Ringo efter en ovanligt stressig session-night. Ackordet har genererat en omfattande diskussion om vad det egentligen består av. Randy Bachman tycks ha kommit sanningen i vart fall nära. Randy är ju en skicklig gitarrist med erfarenhet av att exempelvis vara medgrundare till grupper som The Guess Who och Bachman Turner Overdrive så det finns väl skäl att sätta sin tilltro till hans tolkning. Så här får du både låten och Randys förklaring till vad ackordet innehåller.

 

https://www.youtube.com/watch?v=Yjyj8qnqkYI 

 

https://www.youtube.com/watch?v=gwfH9oAiPH0

 

Vi går tillbaka till 1961, eller 1932 om du så vill, det var nämligen vid det tidigare årtalet som Jerome Kern och Oscar Hammerstein II skrev låten till musikalen Music In The Air. Samma år blev låten för första gången en hit med Jack Dennys orkester och Paul Small på sång. För jämförelsen får du här ursprungshiten som dock saknar det ikoniska introt som Linda Scotts version har.

 

https://www.youtube.com/watch?v=epfs8yT4FHo

 

I Lindas version hör man hur väl man kan använda gammalt material och göra det till en modern poplåt, alltså 1961. Introt, du vet dum, da dum, da, da och så vidare bygger på en ackordföljd som återfinns på mängder av låtar från tidsperioden. Tre gånger C, Am, F, G med ett avslutande C, Am, F, C. Alldeles utmärkt för nybörjargitarristen eftersom nästa hela låten kan spelas med öppna ackord utom det lite knepigare barréackordet F.

 

Och visst känns introt igen?

 

https://www.youtube.com/watch?v=ifgpiGs_4Js

 

Lars