Hjältar som måste lyftas fram
Dags för ytterligare en grupp som förgyllde vårt underbara sextiotal. Moody Blues från Birmingham kom etta våren 1965 med soulballaden ’Go Now!’. En låt med starkare soulprofil än det mesta på den tidens listor. Fortfarande lika läcker.
(1505) Moody Blues - Go Now [HD] - YouTube
Märkligt nog hade gruppen svårt att följa upp succén. Men de två singlarna därefter var ganska sega om vi ska vara ärliga. Men den fjärde borde ha slagit stort, i varje fall enligt undertecknads personliga men bestämda uppfattning. Det var en komposition av sångaren Danny Laine och keyboardisten Mike Pinder. Jag köpte den på singel med bildomslag och kommer aldrig att sluta älska den
(1505) The Moody Blues - Everyday - 1965 - YouTube
’
Gruppen släppte också en fin LP med starka covers på låtar av självaste James Brown med flera. Men snart lämnade Danny Laine och basisten. Laine kom senare att släppa egna LP och bilda Wings med Paul McCartney. I Moody Blues fick han lämna plats för Justin Hayward som gjorde Moody Blues till ett helt annat band.
Gruppen lämnade sin engelska soul och gjorde 1967 tema-LP:n Days of Future Passed med London symphony orchestra. Det var samtidigt som Beatles Stg Pepper sprängde gränser för hur popmusik skulle låta. Moody Blues följde spåret mot det vi svenskar en kort tid kallade symfonirock. LPn har enbart eget material, liksom för övrigt allt gruppen i sin nya skepnad skulle spela in. Vi hör vi en lång stråkinledning som följs av en högtidlig dikt innan musiken kommer i gång med låtar som speglar dygnets skiften. Min nästa länk blir flöjtisten Ray Thomas Another Morning.
(1505) The Moody Blues - The Morning - Another Morning - YouTube
Thomas återkom på följande LP med glatt melodiska låtar som lite kontraterade mot de mer stillsamma eller rockigare låtarna som Justin Heyward skrev och sjöng. Justin gjorde den låt som avlutar LPn och som förbivit gruppens största klassiker. Eftersom detta också är skrivet för min lyssnarcirkel länkar jag här till 9-minutersversion, dvs avslutningen på LPn med diktläsning och allt. Den hinner vi inte spela på cirkelmötet!
(1505) The Night: Nights in White Satin - The Moody Blues [1967] [Full Version Remastered] - YouTube
Därefter földje sex LP fram till 1972 med snygga omslag och vackra, omsorgsfullt arrade låtar där gruppen spelade alla instrument. Mellotron och den tidens syntar skapade ett brett, ofta varmt sound. Detta var inte musik för singellistorna men de toppade överraskande i England 1970 med Question.
(1505) Moody Blues - Question (1970) - YouTube
Sedan tog gruppen paus några år. Flera medlemmar släppte solo-LP utan att imponera i sjuttiotalets ymniga LP-utbud. 1978 var de tillbaka. De kämpade på till 2018 då de valdes in i Rock ´n´Roll Hall of Fame och gjorde där det sista framträdandet. Strax innan hade Ray Thomas avlidit. 2021 dog Greame Edge, den enda som varit med i alla medlemskiften under åren.
Per
Allsidig grupp med många som kunde skriva fina låtar. Från min horisont var Hayward och Pinder de som sa mig mest.
Bra Per. Jag har aldrig varit en stor fan av gruppen som jag tyckte aldrig hittade sitt "eget" sound. Men nights i white satin är magisk.
