perolarssextiotal

 

Sista träffen med höstens upplaga av min lyssnarcirkel behandlar Joni Mitchel, ett av de största kvinnliga namnen i rockhistorien. Originell och självständig med en mycket personlig röst och stil gick hon från folkmusik till att vara en singer-songwriter som experimenterade med jazz. En lysande textförfattare med personlig profil.

 

Hon har aldrig sålt i imponerande upplagor och bara en gång varit på topp-tio i USA och aldrig i England. Det är genom starka, fashinerande och personliga LP hon har gjort intryck. Med sin kompromisslösa integritet och kraft att alltid skapa något eget har hon varit ett stort föredöme för alla kvinnliga artister efter henne.

 

Joni Mitchel föddes 1943 och växte upp i västra Kanada. Hon drabbades av polio vid 10 år. Första instrumentet var en ukulele. Sedan blev det gitarr som hon stämde om för att passa hennes svaga vänsterhand. När hon gick i konstskola blev hon gravid. Fadern stack när hon var i tredje månaden. För att inte föräldrarna skulle veta hoppade hon av, åkte till Toronto och blev folksångerska. Barnet lämnades till fosterhem. Hon var 21. Hon träffade Chuck Mitchel som hon gifte sig med. Men redan från början kände hon att det inte skulle fungera. Chuck ville bl.a. inte vara styvfar till den dotter Joni hade.

 

Hon flyttade till New York, var sin egen manager och bokade in sig på stadens klubbar. Redan tidigt framstod hon som en mer personlig och känslostarkare poet än sina många samtida som försökte gå i Dylans fotspår. Med hjälp av Judy Collins, som fick en hit med hennes ’Both Sides Now’, fick hon uppträda på Newportfestivalen. ’Both Sides Now’ hade 2017 blivit inspelad av andra hela 1.141 gånger, enligt Mitchels webb-sida. Förutom Collins hade även Joan Baez spelat in en låt av henne innan Mitchel LP-debuterade 1968, producerad av David Crosby. På länken här omslaget till hennes andra LP som hon målade själv.

 

(1510) Joni Mitchell - Both Sides, Now [Original Studio Version, 1969] - YouTube

 

Snart blev musiken mer suggestiv och känsloladdad. Joni som flyttat till LA blev en del av västkustens hippie-musik. Det långa, spikraka, blonda håret var ett slags prototyp för hur en tjej i ”rörelsen” skulle se ut.

 

Hon skrev låten ’Woodstock’ om festivalen som hon faktiskt aldrig själv var på. ”Med den bidrog hon mer till förståelsen för festivalen än någon som var där”, har David Crosby sagt. Rader som ” And I dreamed I saw the bombers/Riding shotgun in the sky/And they were turning into butterflies/Above our nation” fångade den livsbejakande stämningen bland festival-besökarna på ett sätt som bara en extraordinär författare klarar av. Den blev en hit i England med Matthews Southern Comfort och spelades också in av Crosby, Stills, Nash and Young, som Joni ofta arbetade ihop med (och hade åtminstone tre kärleksrelationer till).

 

Joni etablerade sig med tredje LP:n, Ladies of The Canyon 1970, som den ledande kvinnliga singer/songwritern, konstnärligt sett. Låtar som ’Circle Game’ och ’Big Yellow Taxi’ visade extraordinära kvalitéer.

 

(1510) Joni Mitchell - The Circle Game - YouTube

 

(1510) Big Yellow Taxi - Joni Mitchell - YouTube

 

Från den redan höga nivån tog hon ett stort kliv upp med den fjärde LP:n, Blue, 1971. Ett mästerverk som ofta förekommer på listor över de bästa albumen överhuvudtaget. En stor kritikerframgång. Joni spelade både piano, gitarr och dulcimer. Melodilinjerna är inte alls folkrockens raka utan söker sig längs Jonis egna vägar, liksom hennes personliga sångsätt som började gå mer åt jazzhållet. Texterna är sökande och tvetydiga, vissa dystra och andra mer positiva. Känslomässigt var de självutlämnande på ett mycket ovanligt sätt. En platta att sjunka mjukt in i. Att länka till bara en låt från den LPn känns lite av helgerån men här är en favorit för mig, A Case of you.

 

(1519) Joni Mitchell-A Case of You - YouTube

 

LP-skivorna Court and Spark, The Hissing of Summer Lawns och Hejira från 1974-76 närmade sig jazzen. Stora jazzmusiker som basisten Jaco Pastorius och saxofonisten Wayne Shorter deltog. På Hissing var hon kanske den förste med att använda afrikanska burunditrummor på en popskiva. Senare skulle namn som Peter Gabriel och Paul Simon gå vidare mot det vi kallar världsmusik. Court and Spark blev hennes mest sålda LP. Där fanns också hennes enda (!) låt som kom på topp-tio i USA. Sjunde plats för Help me

 

(1519) Joni Mitchell - Help Me (Official Audio) - YouTube

 

Hon samarbetade med den store jazzbasisten Charlie Mingus, men han dog så Joni fick fullfölja LP:n Mingus på egen hand 1979. År 1982 släppte hon en poppigare LP med en cover av Elvis Presleys ’(You're So Square) Baby I Don't Care’, och minskade sitt arbete med musik till förmån för måleriet. Hon har genom hela karriären växlat mellan gitarren och målarpenseln och har själv målat flera av sina skivomslag. År 2000 drog en utställning i hennes födelsestad Saskaton över 1000 personer om dagen. Hennes sparsamma skivproduktion efter 1982 innehåller endast sex LP, varav fyra med nyskrivet material. Den senaste kom 2007, då den första med nyskrivet material på nio år.

 

Här bör nämnas Both Sides Now från 2000, en överraskande LP med låtar från den äldre amerikanska traditionen och nyinspelningar av två egna. Framför en stor orkester och jazz-musiker som Herbie Hankock och Wayne Shorter visade sig Joni vara en mogen sångerska, en helt annan röst än den singer-songwriter som sjöng samma sång mer än 30 år tidigare. Joni tillägnade skivan sin dotter Kilauren som hon hade bortadopterat 1965 men återförenats med 32 år senare.

 

Hennes musikproduktion därefter må ha varit sparsmakad men det är hennes insatser åren 1968–79 som har givit Joni Mitchel en välförtjänt plats i rockhistoriens hedersrum. Hon valdes in i Rock ´n´Roll Hall of Fame 1997. I våras gjorde hon sitt första framträdande på 20 år. Senaste nytt är att en live-platta planeras. Jag är förväntansfull för vid 78 år är hon fortfarande intressant att lyssna på, det är jag helt säker på.

Per