Rockmusik på djupaste allvar - The Doors
The Doors var en udda företeelse på västkustscenen. När Grateful Dead och Jefferson Airplane omfattade hippiedygderna fred och kärlek, så speglade The Doors vuxnas hopplöshet och sociala och politiska otillfredsställelse. Deras mörka texter och allvaret i showerna var unika.
Gruppens frontfigur och helt ledande personlighet var sångaren Jim Morrison. Bakom honom Ray Manzarek på orgel, Robbie Krieger på gitarr och John Densmore på trummor. Basist ingick inte i sättningen. På scenen klarade Manzarek av det med vänsterhanden.
Jim Morrison har beskrivits som självdestruktiv och kompromisslös men samtidigt en sökare. Han blev tidigt en fanatisk bokläsare som läste de mörka diktarna, de som aldrig kompromissade. Genom hela livet hade han klara relationsproblem med sina föräldrar men var också svår mot andra. Som artist vägrade han att kompromissa med sin konst. I sitt sista uttalande för pressen – innan han åkte till Paris där han avled i juli 1971 - sa han: ”För mig var det inte en show, dessa så kallade framträdanden. Det var en liv-eller-död-sak, ett försök att kommunicera, att involvera människor i min privata tankevärld.”
Gruppen bildades 1965 och var husband på klubben Whiskey-a-go-go i sex månader innan de fick skivkontrakt. Där var de förband till många grupper. En av dessa var irländska Them med vilka Doors en gång gjorde ett jättejam med låten ’Gloria’.
The Doors övertygade starkt med första LP:n 1967 som kom tvåa på albumlistan. Det var mest eget material men också ett par tolkningar av Brecht. Inledningslåten var deras första singel, Break on Through (to the other side). Här ovan kan du kolla in omslaget till första LPn. Allvarliga killar!
Break on Through (To the Other Side) - YouTube
Den slog inte men det gjorde nästa. Light my Fire är definitivt en av rockhistoriens klassiker. Tre veckor etta på USA-listan. Här i den längre LP-versionen med snygga solon.
The Doors - Light My Fire - YouTube
De följande LP-skivorna Strange Days och Waiting for the Sun kom trea resp. etta (4 veckor) på listan och visade upp en musikalisk bredd som egentligen bara Beatles kunde matcha bland de samtida. ’Hello, I Love You’ blev 1968 gruppens andra listetta.
Den fjärde LP:n, The Soft Parade som kom 1969, innehöll stråkar och var inte bra. Men året därpå var gruppen återigen i toppform på LP:n Morrison Hotel. Vad sägs om andra sidans öppnare, Land ho!
Det var främst genom konserterna som grunden till legenden The Doors lades. Jim Morrison läste långa dikter från scenen och visade något som beskrivits som "inspirerad exhibitionism". Med tiden blev Jim Morrisons ego och alkoholkonsumtion allt större. Han anklagades i mars 1969 för att ha blottat sig på en konsert i Miami. Uppståndelsen gjorde det svårt för bandet att få spelningar. Rättegången började först i september året därpå. En månad senare dömdes Morrision till sex månaders fängelse, inte för att han visat ”den”, vilket inte kunde bevisas, utan för olämpligt uppträdande. Jim överklagade och släpptes mot borgen. Processen tog hårt på Jim och bandet samtidigt som Jims missbruk fortsatte.
Hösten 1970 samlade dock bandet ihop sig och på bara 10 dagar spelade de in sista LP:n, L:A Woman. Ett tajt album med en klar bluesgrund. Men därefter blev det bara två konserter i december. Love Her Madley borde blivit en hit.
Jim åkte till Paris för att lugna ner sig och koncentrera sig på att skriva dikter. Jim återvände inte. Han dog i ett badkar den 3 juli 1971. Hans död är, signifikant nog, omgiven av mystik. Dödsattesten skrev att hjärtat gav upp men han blev aldrig obducerad. Hustrun Pamela dog av en överdos tre år senare utan att ha sagt något som kunde bringa ljus över tragedin. Jim Morrisons enkla grav i Paris var i många år en kultplats.
De andra tre fortsatte som trio och gav ut två LP som naturligtvis inte alls fungerade utan Jim. När Manzarek och Krieger 2005 ville uppträda under gruppnamnet sade Densmore ifrån och vann den rättstvist som uppstod.
1980 sålde the Doors mer plattor än något annat år. Det var året då en omtalad biografi över gruppen, No One Here Gets Out Alive, kom ut. Boken toppade den amerikanska försäljningslistan. Samma år användes Doorslåten ’The End’ i den legendariska Vietnamkrigsfilmen Apocalypse Now!.
Gruppens påverkan på senare tiders musik och texter är stor. Inte minst den så kallade gothrocken med namn som Joy Division i slutet av 70-talet bar starka ekon av the Doors texter, hårda musik och svarta kläder. I ett sextiotal som dominerades av ungdomlig optimism stod The Doors för ett allvar som rocken, ja populärmusiken i stort, inte tidigare hade upplevt.
Per
Bra genomgång av en häftig grupp med härligt driv främst på dom första skivorna och på Morison Hotel som kanske är det bästa och jämnaste av gruppens Lp skivor.
