perolarssextiotal

Den som tänker tillbaka på sextiotalets musik landar vanligen i den brittiska och amerikanska popen. Det vi minns är stunderna framför radion under Tio i topp eller Radio Luxembourg på någon knastrig kristallmottagare sent söndag kväll. Men så var utbudet faktiskt inte som regel för radiolyssnaren. Sextiotalet var också visans årtionde, framför allt den hemstöpta. Men vem under sextio minns idag sådana storheter som Povel Ramel, Cornelius V, Lasse Dahlkvist, Olle Adolphson med flera? Inte ens på den annars så förträffliga radiokanalen P4+ dyker de upp särskilt ofta. Men i detta inlägg kommer några av dem till heders.  

Cornelis Vreeswijk kom att dominera visscenen under lång tid med sina visor som var en blandning av roliga och samhällskritiska alster. 1964 kom hans svenska debutalbum, Ballader och oförskämdheter och som också blev en succé. Från detta album hämtar vi en låt om en figur som kom att återkomma i fler låtar, Polaren Per. Det får också bli en hyllning till min bloggpolare Per (även om texten inte på något sätt har med denne att göra, min polare är en hedersman och definitivt inte försvunnen).

https://www.youtube.com/watch?v=S0eTZvbsFK8     

Lika tyst är det numera om den som kanske var den svenska visans mästare, Povel Ramel. Hans musik lutade knappast åt det samhällskritiska utan just lustiga visor var hans specialitet. Hans snillrika visor om kokosnötter, båtresor mot Curacao och ruelsefyllda måndagsmorgnar är nu borta från alla tablåer. En genialisk musik-snickare och under sin tid omåttligt populär. Han hördes så ofta att många, liksom jag, per automatik fortfarande kan många av hans texter utantill. Såhär föddes gammaldansen.

https://www.youtube.com/watch?v=NEQG6Fh0yDI

För oss göteborgare står Lasse Dahlquist våra hjärtan nära. Det han är mest ihågkommen för är väl de sjömansvisor som han med sådan schwung tolkade även om han också sjöng en odödlig sång om en gammal indian. Urgöteborgare var han inte med sin uppväxt på Lidingö, men kom ändå att förknippas med staden. Sjöman blev han också på riktigt. Jag har själv dansat på Brännö brygga. Minns mest en blondin och en FÖRBANNAD MASSA mygg.  

https://www.youtube.com/watch?v=tVwoOOV15uI

Olle Adolphson tillhör också ikonerna i vistraditionen. Hans samarbete med Beppe Wolgers resulterade bland annat i visor som Det gåtfulla folket och Mitt land. Många av hans visor har tolkats av andra sångare, som Håkan Hellström, Freddie Wadling och Mauro Scocco och har på så sätt överlevt även när hans egna framföranden glömts. Han kunde konsten att berätta en historia i visform som inte stod någon efter. Den bästa historien har Monica Zetterlund spelat in. Lyssna bara på den geniala texten.

https://www.youtube.com/watch?v=C1E5iY6n1xk

Lars