Vägen till Woodstock
Äntligen så kommer vårens lyssnarcirkel på Uppsala senioruniversitet igång nästa vecka. Som tidigare kommer jag att inför de sex träffarna skriva här om den artist eller grupp som är aktuell. Nu handlar det om den särskilda scen som präglades av den sk hippiekulturen och som hade främst inflytande på den amerikanska västkusten från 1966 och framåt. Den legendariska Woodstockfestivalen 1969 var på sitt sätt en kulmen. Kulturen fanns kvar men det musikaliska inflytandet försvann bland allt annat som hände på 70-talet.
1967 brukar kallas The Summer of Love. Långt hår, både på killar och tjejer, oblygt drogbruk och färgglada kläder var kännetecken. Rörelsen handlade om droger, kritik mot Vietnamkriget och en friare syn på sex. Det fanns en dröm att hoppa av – ”drop out”, eller som LSD-förespråkaren Timothy Leary mässade: ”Turn on, tune in, drop out”.
Scott McKenzie kom 4a på listan med en låt som beskrev det hela. Länkens bilder ger lite av hippiekulturen. Tyvärr i svartvitt, dock.
San Francisco - Scott McKenzie - YouTube
Låten skrevs av John Phillips, ledaren för Mamas & Papas. Den kvartetten var också en av de många aktörerna på denna scen så här måste vi ju länka till deras STORA låt.
The Mamas & the Papas - California Dreamin' - YouTube
På den här scenen spelade åtskilliga band vars musik hade olika influenser. Ett gemensamt drag för många var en nervös, intensiv musik. Kanske en bakgrund var Vietnamkriget och protesterna mot det. USA har aldrig haft obligatorisk värnplikt men nu tvånginkallades tusentals ungdomar. Denna laddade stämning reflekterades i en delvis hårdare, men också mer sökande musik.
Grateful Dead räknas bland de verkligt stora banden i amerikansk rockhistoria. I början var de något av ett husband vid de första s.k. tripptesterna i Kalifornien. Där lät Ken Kesey, författaren till Gökboet, deltagarnas sinnen flöda fritt under påverkan av LSD. Här blandades konst, ljusshower och film med musik och långa monologer. Gränsen mellan åskådare och uppträdande var inte alltid tydlig.
Gruppens ledare var Jerry Garcia som avled 1995 vilket blev gruppens slut. Då hade de spelat live för fler besökare än något annat band i USA. Någon har räknat ut att de spelade 2318 konserter på 30 år. Jag länkar till en låt som i en 23-minutersversion dominerande den legendariska dubbel-LPn Live Dead 1970. Här den mer behändiga singelversionen. Lite flummig kan man väl säga!
Dark Star (2015 Remaster) - YouTube
Jefferson Airplane var en stor attraktion på många festivaler ända in på 70-talet. Sångerskan Grace Slick hade bra röst framför ett lite rufsigt komp. "Kontrollerad desperation" är en fyndig etikett på deras musik.’Somebody to Love’ är klassiker.
Vid sidan av dessa fanns det flera som gjorde scenen spännande. Quicksilver Messenger Service, It's a Beautiful Day, Moby Grape, Canned Heat, Love, Buffalo Springfield och Santana, för nu bara nämna några. Hmm, ett ganska imponerande gäng, eller hur?
Självklart påverkades även den brittiska scenen. Omslaget till Sgt Pepper och de fyra Beatles-medlemmarnas sätt av klä och behåra sig är ett tydligt exempel. Pink Floyd slog igenom som ett psykeliskt band med egen ljusshow. Traffics genombrott ’Paper Sun’ är ett annat exempel på psykedelisk musik liksom Donovans stora hit ’Sunshine Superman’.
En central del av hippiekulturen var popfestivalerna. Den första var i Monterey, utanför Los Angeles, i juni 1967. Woodstockfestivalen 15-17 augusti 1969 är rockhistoriens mest omtalade happening över huvud taget. Om den skrev både Lars och jag 2019 vid 50-årsjubiléet. Klicka på raden till höger, augusti 2019. Här en kortversion.
400 000 är den vanligaste uppskattningen av publikmängden. Totalt spelade 30 artister eller grupper. Santana, Joe Cocker och Ten Years After fick sina genombrott. Vi som inte var där fick se en långfilm som visades på biografer över världen. Den och de återkommande skivutgivningarna är grunden för festivalens historiska status. Två album, en trippel och en dubbel, gavs ut och blev för oss långt därifrån ett manifest i skivsamlingen över det spännande som hände i USA. När minnet av festivalen fyllde 50 år kunde de lyckliga 1.969 som var snabbast byta ca 1.000 dollar mot en rejäl låda med 38 CD som återger ALLT som spelades på festivalen. Klart att man valde just den begränsningen av upplagan!
I Europa var Isle of Wight 1969 den mest kända festivalen. Festivalkulturen fortsatte in på 70-talet. Den största publikmässigt, med över 600 000 besökare, var i Watkins Glen 1973. Självklart måste vi ha i alla fall EN länk från Woodstock med bild och musik. Tror att det mest klassiska är Jimi Hendrix instrumentala version av den amerikanska nationalsången. Någon skrev att den här skruvade versionen var en större protest mot Vietnamkriget än någonting annat.
Jimi Hendrix - National Anthem U.S.A (Woodstock 1969) - YouTube
Den här kulturen var en färggrann kulmen på 60-talets resa mot större respekt för ungdomen. Ja, vi kan nog säga en bättre demokrati i stora delar av världen. Lägg till detta härlig musik som kommer att leva länge och vi kan bara känna varm tacksamhet.
Per
