perolarssextiotal

Det blir många runor nu. Den bästa hyllningen till Gary och Keith Reid, som också texten, är väl att säga några ord om A Whiter Shade Of Pale, som till skillnad från Gary är odödlig.

 

Tio miljoner sålda singlar. BBC:s mest spelade låt. Mer än tusen covers. Etta i UK, Australien och Canada, till exempel. Dock ej, av någon outgrundlig anledning, i Sverige. Det säger väl något? Man ska inte slösa med uttryck som klassiker, men här är det motiverat.

 

Musiken bygger, som väl alla vet, på Bachs Orkestersvit i D-dur. Den har en svävande, luftig ton som skapar en stämning någonstans mellan vemod och längtan. Hammondorgeln är det instrument som, med framgång, ersätter Bachs orkester. Med bakgrunden i den klassiska musiken hade den stått sig väl som ett textlöst stycke, men det var nog Keiths mystiska text som lyfte den till de höjder den nådde. Många har försökt förstå vad den egentliga handlar om och det finns kanske finns lika många tolkningar som försök. Något kan man väl i vart fall utläsa – och resten får man gissa sig till.

 

Något som förefaller klart är att vad det nu var som hände, gjorde det på en båt. Enligt uppgift på färjan mellan Dover-Calais. Keith själv har sagt att han, på ett party, hörde någon säga om en dam att hon ”turned a whiter shade of pale” och att meningen bara fastnade i hans huvud. Andra påstår att texten handlar om ett fylleslag på färjan vilket slutar i en spritdränkt förförelseakt och att bleknaden är en överkonsumtion. Radions Thomas Nordegren har i ett program påstått att ”cartwheels” är slang för amfetamin. ”The miller told his tale” lär vara en blinkning till mjölnaren i Canterbury Tales. Du ser – texten ger sken av ledtrådar, men de är så många att det är omöjligt att veta vem som leder rätt.

 

Nå det är väl dags att återigen lyssna på låten. Den tycks inte kunna bli sönderspelad.         

 

https://www.youtube.com/watch?v=CJxpKlTID2Q

 

Många betraktar Procul Harum som ett one-hit-wonder band, men inget kan vara felaktigare. Redan uppföljaren, Homburg, som inte nådde samma kultstatus som föregångaren, men som jag är lika förtjust i har samma kvalitét. Samma stämning och de inledande raderna leder nästan till tanken att det är en fortsättning på vad föregångaren låten berättade.

 

”Your multilingual business friend
Has packed her bags and fled
Leaving only ash-filled ashtrays
And the lipsticked unmade bed”

 

De svårtolkade texterna för nästan tankarna till Dylansk mystik som i All Along The Watchtower. Såhär låter Homburg:

 

https://www.youtube.com/watch?v=S-KWrD6p7lo

 

Men allting har förstås en början, liksom ett slut. Garys debutband och debutlåt gjorde ingen större succé. Gruppen hette The Paramounts och Stones var faktiskt stora fans. Deras första skiva var en cover på Poison Ivy och den kom 1963.

 

https://www.youtube.com/watch?v=EJw2RBASTCk

 

Och resten är historia.

 

Lars