Vassa tänder och klor. Och en snabel.

 

En sen kväll, med inte så lite drickande, satt John Entwistle, The Who´s basist, tillsammans med Bill Wyman Stones dito, och spekulerad över vilket namn som passade bäst för olika djurarter. John kläckte namnet Boris för en spindel och enligt honom själv blev låten Boris The Spider skriven på sex minuter. John hävdade att det rörde sig om vad han själv kallade ”a horror song”. Som den spindelfobiker jag är så är jag beredd att ge honom rätt. Enligt Pete Townsend var denna låt Jimi Hendrix favorit bland The Who´s alla låtar.

 

https://www.youtube.com/watch?v=Vgx7abJH6uI

 

Från det lilla till det lite större. Henry Mancini var på sin tid en skicklig pianist och flöjtist, men mer känd är han förstås som kompositör, främst av filmmusik. Det var inget fel på hans musikaliska bakgrund då han hade studerat flera år vid Juillard. 1943 tog han värvning och landade i ett av flygvapnets musikband, där han träffade många uppåtsträvande unga musiker. Efter sin tjänstgöring inledde han på allvar sin musikaliska karriär och – som det brukar sägas – the rest is history. Denna låt är från filmen Hatari.

 

https://www.youtube.com/watch?v=b1z4JfxFb6c&t=36s

 

Vi fortsätter vår lilla resa bland de vilda djuren och i fortsatt sällskap med Henry. Han vann mängder av priser för sitt skapande och många av hans skapelser står sig väl fortfarande. Vem minns inte Moon River från filmen Breakfast att Tiffany´s? För egen del tycker jag att nästa låt är den som jag gillar bäst och som jag till och från, vid gott humör, finner mig själv nynna på. Nu är det tänder och klor som gäller. Den coolaste katten, eller hur?

 

Pink Panther Theme Song - YouTube

 

Vilddjurstemat rullar på om än i sömnigare takt. Skriven i Sydafrika av Solomon Linda har den sitt ursprung i verkliga händelser då Solomon ibland fick rycka ut och skydda sina nötkreatur från det aktuella djuret. Men nätterna var uppenbarligen inte så farliga. Du minns säkert introt:”Weeheeheehee, dee heeheeheehee, weeoh aweem away
Weeheeheehee, dee heeheeheehee, weeoh aweem away”

 

https://www.youtube.com/watch?v=OQlByoPdG6c

 

Ibland övertrumfar sig till och mästare sig själva. 1971 landade ett album som jag håller som ett av bandets absolut bästa Sticky Fingers. Mick och Keith har lite olika uppfattning om vad som ligger bakom texten som bägge bidrog till. Mick menade att den kom ur hans känsla efter det att hans relation med Marianne Faithful var över medan Keith menade att den mer beskrev hur trist det var att ge sig ut på turné. Oavsett vilket så är låten fantastisk och den platsar av självklara skäl i detta bloggavsnitt.

 

https://www.youtube.com/watch?v=Xb3fZmkzy84

Lars


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0