perolarssextiotal

 

 

I fyra boxar har vi kunnat njuta av Beatles avslutande LP-svit i välgjorda utgåvor med snygga förpackningar, utsökta texter, originalskivan nymastrad samt ytterligare skivor med tidigare icke utgivna versioner, i varje fall inte officiellt. Allt i samband med att dessa LP passerade 50-årsstrecket. Detta har väckt frågan om vi nördar måste vänta till 60-årsdagen innan de tidigare LP-skivorna återkommer på samma sätt.

 

Ett mycket välkommet svar har kommit: Nu kan vi köpa Revolver som fått samma härliga behandling. 100 sidor med bilder vi inte sett och läsvärda texter om vägen fram till albumet med mera. Men framförallt om de 16 låtar inkl singeln Paperback Writer/Rain som spelades in mellan 6 april och 21 juni 1966. Allt förpackad i en snygg låda i LP-format.

 

Texterna beskriver ingående vilka instrument som användes. Vi läser om hur man fick till det tunga basljudet på Paperback Writer, hur George Martin instruerade stråkmusikerna att spela med lagom vibrato på Elenor Rigby och mycket, mycket mer. Den sanna nörden kan försvinna i guldgruvan av information. 100 sidor!

 

Sedan behöver man inte var nörd av den kalibern för att notera att det vad Ringo som kom med frasen ”Tomorrow never knows” till John. Inte första gången trummisen gjort små men viktiga bidrag till Beatles kanon. Det var den första låten de jobbade med i studion.

 

Men en information kunde jag varit utan. När man jobbade med Here, There and Everywhere testade man flerstämssång men tydligen hade man inte bandmaskinen påslagen. Det hade jag velat höra! Däremot var det kul att notera att Liverpoolgruppen The Fourmosts gav ut låten på singel samma dag som Revolver kom. 

 

CD-versionen har fem skivor. Originalplattan i mono resp stereo. En EP med singeln återgiven på samma sätt. Det verkliga godiset är de två CD som har 31 spår med utdrag från inspelningarna. Särskilt intressant tycker jag den första inspelningen är, dvs hur låten lät i kompositörens första version. Vi får några smakprov på det.

 

Kanske mest intressant är de fyra spår som visar olika delar av Yellow Submarines tillkomst. Du måste medge att här kommer en överraskning.

 

(1546) The Beatles - Yellow Submarine (Songwriting Work Tape / Part 1) - YouTube

 

John Lennon i lite fumlig valstakt. Man skulle vilja att bandspelaren varit på under hela arbetet fram till slutprodukten med Ringo och alla ljudeffekter. Två dagar arbetade man med låten. Mycket hände innan slutversionen.

 

(1549) The Beatles - Yellow Submarine - YouTube

 

Här kommer motsvarande första demo med George ensam och gitarr på hans Love You Too. Det är Paul i bakgrunden.  

 

(1546) Love You To (Take 1) - YouTube

 

Med sitar och tablas blev det något helt annat.

 

(1549) Love You To (2022 Mix) - YouTube

 

Vi lär oss att idén till Johns Im Only Sleeping kom när han ofta låg och sov på eftermiddagen när Paul hade kört en timme från London för att det skulle jobba tillsammans. Så här lät det första gången de satte på bandspelaren i studion.

 

(1548) The Beatles I'm only Sleeping (unedited) acoustic version (rehearsal) - YouTube

 

(1549) I'm Only Sleeping (2022 Mix) - YouTube

 

När John presenterade She Said, She said blev det ett annat exempel på hur han jobbat klart med kompositionen. Låten är ett perfekt exempel på hur den kunde utvecklas med de övrigas tillägg.

 

 (1548) She Said She Said (John's Demo) - YouTube

 

(1549) She Said She Said (2022 Mix) - YouTube

 

Paul McCartney inleder sitt förord med att är han är stolt över att Beatles låtar var så olika varandra. När John och han fick frågan om Beatles framgångsrecept svarade de att om de kom på det skulle de skippa det genast. Just Beatles ständiga strävan efter att utvecklas är nog det viktigaste svaret på frågan varför de blev populärmusikhistoriens största namn.

 

LPn Revolver illustrerar det Paul säger på ett övertygande sätt. Här utvecklas populärmusiken i flera olika riktningar samtidigt som allt är omisskännligt Beatles. Det är inte bara olika låtar. Det är också, med ett par mindre undantag, en samling låtar som i sig är fantastiska. Det är historiens bästa LP. Punkt.

 

Per