perolarssextiotal

Att vara tvåa är inte alltid roligt, särskild om man är det länge utan att nå den efterlängtade förstaplatsen. Detsamma gäller de tävlande på Tio I Topp.  Men hamnar man inte högst upp så kan man ju vinna genom att vara två längst. De nedan redovisade låtarna låg minst fyra veckor på andraplatsen utan att lyckas ta den åtråvärda guldmedaljen, för att tala i idrottstermer. Jag har skrivit om tvåor tidigare, men ämnet är intressant, här ur ett statistiskt perspektiv.

Den amerikanske sångaren Roland Kent Lavoie, mer känd som Lobo, var främst i vart fall ett avseende – han låg tvåa längst av alla de som inte nådde ända fram, hela sju veckor 1971. Han var i den musikaliska svängen redan tidigt sextiotal i gruppen The Legends tillsammans med bland andra Gram Parsons. Han vandrade, liksom så många andra vid denna tid, genom ett antal grupper. 1971 började han son solokarriär och fick ett omedelbart genombrott med debutsingeln, Me And You And A Dog Named Boo. Men längre än till andraplatsen räckte det inte på listan.

https://www.youtube.com/watch?v=aTbBvPoxUkk

Den norske sångaren Ray Adams var tidigt ute som tvåa. Låten – det kanske du inte visste – är baserad på ett tema i Verdis opera La Traviata. Han blev senare etta på Svensktoppen med De Tusen Sjöars Land, men frågan är om inte tvåan har klarat tidens tand bättre, kanske tack vare operan från 1853. Han slog sig för gott efter det att sångkarriären var över i Uddevalla. Hans verkliga namn är Ragnar Asbjörnsen. Fem veckor som två blev det.

https://www.youtube.com/watch?v=zKKjEOl74F4

Jag blir nästan personligt förolämpad av att detta Johns mästerverk inte nådde förstaplatsen. Istället blev det fyra veckor som två 1965. John var ju präglad av sin barn- och ungdom då hans pappa övergav familjen och hans mor gick en alltför tidig död till mötes. Under den tid han skrev Help! Här föregick han Janovs primalskriterapi som behandlingsform mot neuroser som han också senare kom att bli intresserad av. Visst var den väl värd en förstaplats?

https://www.youtube.com/watch?v=CTsB-llTzyc

Om John var dyster så var Dave Clark desto gladare. Faktiskt Glad all over. Tottenham-gruppen fick en mega-hit med sin femte singel 1963 som av oförklarliga skäl inte heller nådde fram utan fick trösta sig med fyra veckor på silverplats. I England gick det bättre och fick där sin första och enda listetta med denna marschglada tungviktare. I USA hade gruppen stora framgångar och fick en etta där också, men med OVER And Over.

https://www.youtube.com/watch?v=EipdAjhImrc

Om jag nu har klagat en smula över att vissa låtar inte nådde fram får jag väl ta en som jag är riktigt glad att den stupade på mållinjen. Sångaren och tidigare gitarristen i Roy Orbisons kompband Candymen levererar 1965 en av de smörigaste ballader, Honey, som någonsin bretts ut över den musikaliska smörgåsen. Fem veckor som etta blev det i USA men här blev det fyra veckor som två. Senare lämnade han popen till förmån för countryn. Gott så.  

https://www.youtube.com/watch?v=UKAeeGnAYBo

Lars