perolarssextiotal

 

Det skrevs en hel del om vägar på sextiotalet. Möjligen kan man tänka sig att en del av dessa var inspirerade av Kerouacs ikoniska bok On the Road från 1957 i vilken sex, droger och en närmast okontrollerbar reselystnad var temata. Vinden i håret, gärna på en Harley, på en spikrak Route 66 på väg lika mycket från något som till något. Fast ibland ledde vägarna hem och då blir det vemodigare. Jag noterade alltså, när jag lyssnade på en Spotify-lista, att Vägen inte så sällan återkommer i texterna. Här kommer en provkarta.

 

Detta måste väl vara en parafras på Kerouacs bok med tillägget again. Längtan tillbaka till Vägen och nya upplevelser.Mycket magi, både musikaliskt och textmässigt i den här låten! Lyssna till introt!

 

”And I can't wait to get on the road again
On the road again
Goin' places that I've never been
Seein' things that I may never see again”

 

Det kan knappast sägas tydligare.

 

https://www.youtube.com/watch?v=Jcb-h8z1uQo

 

Inte sällan handlar Vägen om Vägen tillbaka. Från en utflykt som inte blev så lyckad som i Bobby Bares Detroit City. Dionne Warwick tolkar här en flicka som sökt lyckan i LA men inte funnit den och nu har veckor blivit år, ”how quick they pass” som hon sjunger, och längtan tillbaka till hemstaden blir övermäktig så hon satsar 100 dollar på en rishög (antar jag) till bil för hemresan. Dessvärre har hon varit borta så länge att hon glömt vägen tillbaka, så hon är tvungen att fråga efter den.    

 

https://www.youtube.com/watch?v=jqWt49o7R-k

 

Ännu en på väg hem, oklart varifrån och av vilket skäl, men målet är West Virginia. Och där är det nästan som i himmelriket med Blue Ridge Mountains och Shenandoah River. En vemodig text till en lika vemodig melodi, men John Denver kunde sådant. Han kan rent av inte låta bli att fälla en tår när han tänker på resmålet. En riktig go sentimental hemreselåt.

 

https://www.youtube.com/watch?v=oTeUdJky9rY

 

Den mest fascinerande låt om Vägen jag vet är Road to Cairo. Här handlar det om någon som varit borta så länge att hon tros vara död, men vill åka tillbaka till hemstaden Cairo. Det framgår dock inte av texten vilken av de mer än två dussin Cairo det finns i USA. Hon får lift tillbaka efter det att hennes egen bil brutit ihop och texten ger oss den konversation hon har med föraren, men bara hennes egna ord men vi fyller i och får hela samtalet. Det hela slutar med att hon ångrar sig och beslutar sig för att trots allt inte återvända. Brian Auger fyller på. En riktig snyftare.

 

https://www.youtube.com/watch?v=njI-6OPsW90

 

Nästa låt handlar inte direkt om en fysisk väg utan snarare om Vägen tillbaka till någons hjärta efter att ha blivit lämnad för länge sedan. Inspelningen är en av de utlösande faktorerna bakom Beatles splittring, även om det hängt i luften rätt länge. Johan hade, bakom ryggen på Paul, lämnat denna finstämda ballad till monstret Spector vilket förstås gjorde Paul rasande. Dessutom spelar John usel bas på plattan.  

 

https://www.youtube.com/watch?v=cWpRY0flS2U

 

Och där tog just denna vår Väg slut.

 

Lars