Janis Joplin
Fjärde träffen i min lyssnarcirkel tar upp Janis Joplin, den främsta vita bluessångerskan på 60-talet som sedan dess vuxit i våra minnen som en ikonisk företrädare för en del av sextiotalshistorien som handlar om decenniets sista år.
Hon blev en förebild för hur rocksångerskor skulle se ut och uppträda. Ingen vit kvinna hade tidigare sjungit som henne. Publiciteten kring hennes sexliv och drogbruk parat med bilden av en ensam, sårbar kvinna som på scenen försökte vara en tuff bluesmamma gav henne en image som ingen annan i rockhistorien kan matcha.
Musiken liknade gospeln men hennes tro handlade om sex, sprit och droger. Hon gjorde tre LP som sångerska i två band och en soloplatta som gavs ut postumt. På scenen hade hon en enastående kraftig utstrålning med sitt dynamiska och sexiga men knappast glamourösa framträdande. ”En urkraft som drog till sig all ens uppmärksamhet när hon sjöng”, sa t.ex. Bob Weir i Grateful Dead. ”Hon verkar inte kontrollera passionen, den kontrollerar henne”, skrev en skribent.
Hon föddes i Texas men som den kaxiga fritänkare hon var passade hon inte in i den mentalt mer trångsynta södern. Hon flyttade till San Francisco 1966 och blev medlem i gruppen Big Brother and the Holding Company. Inget stort band men med en lite ruffig stil som passade Janis.
Hennes stora genombrott kom på Montereyfestivalen 1967. Hon uppträdde där två gånger. Publiken trodde att det var hennes fantastiska framträdande som fick henne tillbaka på scenen men kamerorna hade inte fungerat så hon återvände för att bli filmad. Därmed blev Janis motkulturens främsta kvinnliga namn.
Big Brother and the Holding Company släppte hösten 1968 sin andra LP, Cheap Thrills,som toppade listan i hela åtta veckor. Bandets och Janis energi hör vi i Piece of my Heart
Piece of My Heart (Official Audio) - YouTube
Hon förekom nu i de stora tidningarna och skulle ha frontat Newsweek i april om inte Eisenhower hade dött just då. ”Han hade 14 hjärtattacker men var tvungen att dö på MIN vecka”, kommenterade Janis.
Efter drygt två år lämnade Janis gruppen och bildade The Kozmic Blues band. De var tolv musiker, lite mer än vad Janis klarade av att leda. 1969 spelade de en standard som Janis ofta gjorde på scenen. Det var där hon var som bäst, vilket är tacksamt bevarat i filmer och dokumentärer.
Janis Joplin "Summertime" (Live -1969) - YouTube
1970 var det dags för ett tredje kompband, Full Tilt Boogie Band. De blev Janis sista band eftersom hon dog den 4 oktober, 27 år gammal, av en överdos.
Postumt gavs LP:n Pearl ut och blev en storsäljare som toppade listan i nio veckor. Från den är det givet att länka till två låtar. Kris Kristoffersons countrylåt ’Me and Bobby McGee’ toppade listorna.
Janis Joplin - Me And Bobby McGee (Audio) - YouTube
Låten ’Mercedes-Benz’ bara måste med här. Den saknar helt komp men bärs suveränt av hennes ensamma, unika röst. Den enda acappella-låt som spelades på grammofonerna 1971!
Janis Joplin-Mercedes Benz(original) - YouTube
Med Jimi Hendrix, Brian Jones och Jim Morrison kom hon att ingå i den sk 27-klubben. Tragiskt. Men hennes minne har tack och lov vårdats genom återutgivningar och samlingsskivor.
Per
Kul inlägg om Janis. Har alltid tyckt Piece of my heart var hennes "egen", men tydligen finns en tidigare inspelning som jag inte kände till, den är ju så förknippad med henne. Erma Franklin gjorde en lugnare, men lika hjärtknipande version före Janis. Men det visste du förstås.
Nej, det visste jag inte. Janis låtar som hon inte varit med om att skriva själv har intressanta historier. På lyssnarcirkeln kommer jag att jämföra hennes version av Summertime med Billie Holidays från 1936 och To Love Somebody med originalet. Intressant!
