Inte så kul
Detta kan bli det tråkigaste inlägg jag skrivit på bloggen. Jag är själv är lite allergisk mot listor som enbart är baserade på ”tyckanden”. Särskilt som det inte är någon intressant person som gjort dem. Men en annan sida av myntet med dessa listor är att de är förbaskat roliga att göra när man har en stund över. Det har jag haft och har lyssnat tillbaka på lite svenska sextiotalspop. Då framträdde för mitt inre en lista på de fem bästa låtarna från det gyllene musikdecenniet. Så var så god! Eller ursäkta! Välj själv.
Miss Mac Baren – Tages
Detta är ett hastverk, skrivet väldigt snabbt av Tagarna. Skivbolaget hade bra koll på när nästa Beatlessingel skulle komma och bolaget visste att om man gav ut låtar samtidigt så kom alltid Beatles längre på listorna, ofta etta och Tages tvåa. Nu spred sig ryktet att Beatlarna var på gång med en ny singel så det brann i knutarna och det utgick en order från studion att dom måste kläcka en låt ”fort som fan” för att hinna först. Inspirerade av en tobaks-reklam snodde man ihop detta lilla mästerverk. Trots det nådde den inte ända fram på Tio-i-topp. Men ändå.
https://www.youtube.com/watch?v=YeyUDbLcvGg
New Orleans - Namelosers
Jag har alltid haft en böjelse för lite tyngre rock och denna grupp var en god representant för denna stil. Lite kul med den namnkonflikt som uppstod mellan två grupper, Beatchers (innan de tvingades byta namn till det nya) och Göteborgsgruppen Beachers. Så efter en omröstning på piratradiostationen Radio Syd så tog de namnet Namelosers. Det som möjligen brister i teknik kompenseras mer än väl av entusiasmen.
https://www.youtube.com/watch?v=1EiWru_y9cE
Cadillac – Hep Stars
Jag försökte undvika denna så sönderspelade dänga, men det gick bara inte. Jag tror jag hörde den första gången i något TV-program och den knockade mig direkt. Entusiasmen och spelglädjen i Vince Taylors låt har det gjorts en mängd covers på, bland annat en själlös av The Clash. Vince kallade låten Brand New Cadillac men förkortningen duger bra. Hep Stars version står sig bra. Det brukar vara basisten som är lite cool, men här är det trummisen.
https://www.youtube.com/watch?v=8I10nTYEKF8
Let me show you who I am – Shanes
Norrbottens främsta bidrag till sextiotalspopen var väl Shanes. Har ett ambivalent förhållande till dem, jag tycker deras bidrag till musiken spände från det bästa, som denna låt, till det sämsta, som Chris Craft No. 9. De gjorde många covers men skrev också själva, vilket dessa bägge låtar är exempel på. Staffan Berggren skrev den lyckade rackarrökaren.
https://www.youtube.com/watch?v=_TVAS9CZGEo
Go back to daddy – Doris
Doris hade kunnat hamna högst med Mama didn´t lie, men just nu är jag inne, som jag skrev, på låtar med lite mer tryck. Doris var mångsidig. Hon kunde allt från pop, till dansband till jazz och jag har alltid hållit henne högst bland pop-tjejer i Sverige. 2018 blev hon, sent omsider invald i Swedish Music Hall Of Fame. Minst sagt väl förtjänt. Här drar hon gasen i botten tillsammans med Dandys. Detta är en riktigt proffsig produktion.
https://www.youtube.com/watch?v=ze1VIPmORnA
That´s all folks!
Lars
