perolarssextiotal

 

För två veckor sedan skrev jag om Merseybeat, den våg som 1963-64 förändrade musikhistorien. Grupper från Liverpool. Vidgar vi det geografiska perspektivet till grannstaden Manchester hittar vi från samma tid Wayne Fontana & the Mindbenders, Herman´s Hermit´s och Freddie & The Dreamers.

 

Men framförallt The Hollies, det klart framgångsrikaste bandet efter Beatles från Merseybeateran. Hela 21 topp-20-hits i följd 1963 till 70. Den första 1963, alltså samtidigt med de första Liverpoolgängen. Låtar packade med energi och glädje i form av härlig sång, emellanåt i snygga stämmor, och vassa instrumentalinsatser.

 

The Hollies tog sitt namn av Buddy Holly. De började som andra grupper med ett par ganska opersonligt gjorda covers men hittade snabbt en egen stil som var tuff i soundet men mjuk i melodierna. De utvecklade sitt sound försiktigt utan att tappa profilen, som var stark stämsång och förmågan att hitta fina låtar.

 

Sångare var Allan Clarke. En annan cent­ralfigur var stämsångaren och kompgitarristen Graham Nash som 1969 skulle vara med och bilda Crosby, Stills & Nash. Tony Hicks spelade sologitarr och körade. Eric Heydock hanterade basen och Bobby Elliot trummorna.

 

Gruppens genombrott kom hösten 1963 med covers av Coasters ’Searching’ och Maurice Williams & the Zodiaks ’Stay’. Men den hitrad jag förknippar dom med började 1963 med deras tredje hit Just One Look.

 

(868) Just One Look (Remastered) - YouTube 

 

Nu hade Hollies funnit en egen stil. Tvåa i England och trea på Tio-i-Topp. Hollies skulle få hela 18 låtar på vår favoritlista. Fyra på första plats. Jag kan bara länka till ett urval men nästa bara måste med. I´m Alive toppade Englandslistan sommaren 1965. Det är DEN låt som jag anser bäst fångar känslan av sextitalspopen på tre minuter. Hela vägen, från Bobby Elliots smattrande trumintro fram till avslutningens intensiva sångstämmor, finns en frän energi som bara sextiotalets musik hade. Tony Hicks vibratosound och gitarrsolo är läckert och Allan Clarke, denne härlige sångare, levererar en text som jublar av glädje: ”det var synd om mig förr, men verkligen inte nu, jag lever!”

 

(868) I'm Alive (2003 Remaster) - YouTube

 

Uppföljaren skrevs av Graham Gouldman som senare skulle göra sig ett namn i 70-talsgruppen 10 cc. Nästan lika bra och ett snyggt gitarrintro.

 

(868) The Hollies - Look Through Any Window (2019 Stereo Remix & Remaster) - YouTube

 

Graham Gouldman skrev även hits åt bland andra, t ex For Your Love och ett par till åt Yardbirds och fina A Must to Avoid åt Hermans Hermits. En av sextiotalets bakgrundshjältar. Till Hollies skrev han en annan av mina stora favoriter, alla katergorier. Kolla gitarrerna, denna gång akustiska, och den gulliga texten.

 

(868) Bus Stop (Remastered) - YouTube

 

Gruppen gjorde en liten kort utflykt mot flower-power-stilen. De gick väl sådär, bättre än för Stones i alla fall. Men Hollies utvecklades utan att tappa sin profil. De breddade soundet med orkester på några singlar. ’He aint Heavy, He's My Brother’ kom tvåa 1969 och kom tillbaka som etta 1988 sedan den används i en reklamsnutt om öl.

 

(868) He Ain't Heavy He's My Brother (2003 Remaster) - YouTube  

 

1970 tog hitraden plötslig slut. Allan Clarke hoppade av. Svenske Mikael Rickfors ersatte. Det gick inte så bra så Allan återvände efter något år och gruppen nådde andraplatsen på Englandslistan så sent som 1974.

 

De fortsatte att ge ut skivor hela 70-talet. 1983 gjorde de en platta med Nash återförd till fadershuset. Versionen av Surpremes ’Stop! In the name of Love’ var riktigt bra. 29a i USA och ingen placering på hemmaplan visade att 60-talet var långt borta. Gruppen finns kvar men Hicks och Elliot är kvar från originalsättningen.

Per