Pink Floyd
Min femte träff med senioruniversitetets lyssnarcirkel tar upp Pink Floyd. Gruppens karriär hade tre faser. På 60-talet var de föregångare bland de engelska psykedeliska banden. På 70-talet utmejslade de en egen stil som i storslagenhet slog ut allt man dittills hade hört och sett. ”Kosmisk spacerock” skriver Bonniers rocklexikon. I slutet av 80-talet kom de tillbaka som ett tungt arenaband.
Varje fas hade sin ledare. Syd Barrett ledde den korta psykedeliska tiden. Roger Waters var frontman under 70-talet. Sista tiden tog David Gilmour över. Dessa tre växte upp tillsammans i medelklassmiljö i Cambridge.
Pink Floyd tog sitt namn efter bluesartisterna Pink Anderson och Floyd Council, men det var inte mycket blues. Gruppen bildades 1964 och hade 1967 utvecklat ett eget sound. De spelade högt och körde långa låtar. De hade en ljusshow och bilder som visades bakom dem på scenen när de spelade. Självklarheter nu, men banbrytande då. Sättningen var då Syd Barret, gitarr; Roger Waters; bas, Rick Wright; keyboards och Nick Mason, trummor.
Med Barret vid rodret fick gruppen ett par Englands-hits, Superintelligent popmusik med originella ljudeffekter. See Emily Play kom på topp-10 1967.
Pink Floyd - See Emily Play - YouTube
Låten blev gruppens enda på Tio-i-Topp. Det skulle dröja 12 år innan de återkom på siingel-listorna.
Barrett fick drogproblem och måste lämna gruppen året därpå. Ersättare blev David Gilmour. Pink Floyd blev som ett typiskt LP-band en företrädare för popmusikens förnyelse. 1969 års LP Ummagumma var ett dubbelalbum med en skiva live och den andra där varje medlem fick en halv sida var. 1970 års Atom Heart Mother hade ett långt stycke över en hel LP-sida.
Nu utvecklades Pink Floyd till en av 70-talets mäktigaste grupper, 1973 kom LP:n Dark Side of The Moon som låg på den amerikanska 250-listan i 740 veckor, mer än 14 år! En del av inkomsterna delfinansierade Monty Python-filmen The Holy Grail.
LP:n blandar sång med soulkänsla, saxofon med drag av jazz, gitarrsolon i rockstil med eleganta ljudeffekter, allt serverat med en ljudkvalitet som var enastående för sin tid. Skivan var en stor seger för den moderna produktionstekniken och musiken enastående storslagen. Därmed hade Pink Floyd mutat in en rocknisch som var deras egen och hade en klass som lämnade det allra mesta annat samtida i skuggan. Även omslaget måste nämnas; se ovan här.
Från LPn måste det bli två länkar. Vi börjar med den välkända öppningen av sid 2. Nu håller vi på att glömma mynt som vi kan hålla i handen men 1973 kunde man inte inleda en låt om pengar bättre än så här. Videon illustrerar.
Pink Floyd - Money (Official Music Video) - YouTube
En länk till, kolla in den vackra och rika klangbilden i Breathe.
Pink Floyd - Breathe - YouTube
1975 års Wish you Were Here ses som gruppens tredje största LP. Om Dark Side eller dubbel-LP:n The Wall från 1979 är störst kan diskuteras. The Wall är en rockopera med en dyster text om en man som hela tiden ser en vägg byggas upp mellan honom och det han vill. Med låten ’Another Brick in The Wall’ återkom Pink Floyd till singellistorna, etta i England. Här en längre version.
Pink Floyd - Another Brick In The Wall (HQ) - YouTube
Min andra länk är David Gilmours starka låt Comfortable Numb
Pink Floyd - Comfortably numb - YouTube
Därefter dröjde sista LP:n med Waters till 1983. De andra fortsatte efter en strid om namnet. En LP 1987 blev ingen stor succé, men en världsturné var faktiskt den största under 1988, räknat i pengaomsättning. Notera då att både Bruce Springsteen och Michael Jackson också turnerade det året. På scen stod 11 personer totalt varav tre Pink Floyd-medlemmar. Showen var outstanding med exklusiva ljuseffekter i form av fyrverkerier, laserljus osv.
Efter några års vila kom Pink Floyd tillbaka med ett sista studioalbum, The Bell, 1994. Den efterföljande turnén förevigades på en dubbel-CD på vars påkostade omslag fanns en liten lampa som blinkade med rött sken i ungefär ett år. Snacka om något som syntes i skivhyllan!
År 2005 lyckades Bob Geldoff övertala Gilmore-Waters-Wright-Mason att för en enda gång under 20 minuter förena sig på scenen i Live Aid 2005. Denna engångshändelse kunde dock inte ta bort den osämja som fanns kvar sedan 80-talet.
Rick Wright avled hösten 2008. Mason och Gilmour satte 2014 ihop albumet Endless River med intrumentala outtakes från tidigare inspelningar som visade att Wright haft en större betydelse för gruppens musik än man kanske trott.
Visst kan man säga att Pink Floyd med sin fokusering på det storvulna och majestätiska förde rockmusiken väl långt från dess ursprung. Det känns logiskt att Sex Pistols-ledaren Johnny Rotten skrev ”I hate Pink Floyd” på sin t-shirt. Men de gjorde läcker musik som ingen klarat att efterlikna och även Rotten har långt senare avslöjat att även han gillade dem om så i hemlighet.
Per
Johnny Rotten har rätt!
Ja, en begåvad man, har det visat sig numera. När han blivit mer vuxen!
Den här skivan snurrade många nätter o kvällar när jag gjorde ”Den stora broritningen”, en legendarisk arbetsuppgift för att få examen på Väg o vatten-utbildningen på KTH. Tack Pink Floyd för hjälpen!
