Gamla jaktmarker

 

Jag återkommer till gamla jaktmarker, det där med covers och original som alltid fascinerat mig. Du, som är i min åldersklass, minns säkert att de låtar vi hörde på sextiotalet och som blev hits trodde vi ofta var original. När det blev klart för mig att så inte var fallet började jag forska i vad som var original och varför det inte slagit på samma sätt som covern. Nu ska sägas, vilket Per också påpekade, att det kan vara svårt att veta vad som är det riktiga originalet eftersom det kan bli mellanliggande covers fram till sextiotalshiten. En del är direkt omöjliga att släktforska på och förlorar sig i vad som ibland anges som ”trad” eller vars rötter sträcker sig djupt in i Mississippis Mangroveträsk.

 

Med allt detta sagt – let´s go!

 

I mitt första exempel kan vi emellertid vara säkra på att det rör sig om ett original eftersom den första inspelningen gjordes av kompositören 1959 redan fyra år innan Swinging Blue Jeans drog upp låten på topplistorna på allvar. Lite förvånande att detta oroginal med rockabilly-anstrykning inte fick större framgång, eller hur? Nåja i Australien dök den upp på listan.

 

https://www.youtube.com/watch?v=MlkKB1JlbFg

 

Ibland var de som gjorde den mer framgångsrika versionen snabba. Samma år, 1964, som originalet, skrivet av den amerikanska sångerskan och hennes man Larry, släppte sin version var Moody Blues där och förvandlade Bessies moderat framgångsrika version till en monsterhit overseas. Här tycker jag dock att det inte var särskilt orättvist. MB adderar lite ännu mer blues och ett par droppar pop till Bessies lite mer gospelpräglade version som gör den helt oemotståndlig. Bessie tjänade väl ändå en slant, hoppas jag.

 

https://www.youtube.com/watch?v=prlWGe2EHro

 

När jag var på språkresa i Torquay 1967 spelades fortfarande covern flitigt på pubar och fester. Ingen av oss festprissar reflekterade ens över att detta kunde vara en cover. Jag menar Hollies låter alltid som Hollies och här låter de så mycket Hollies att de knappast kunde vara en cover. Så fel vi hade! Under Hollies framgångsrika popdänga låg Doris Troys elegant souliga version av hennes egenkomponerade låt. Hon var något av ett one hit wonder men hade en senare framgångsrik karriär som bakgrundssångerska åt bland annat Rolling Stones.

 

https://www.youtube.com/watch?v=uRB7RYwpHp4

 

Avslutningsvis (för denna gång) ytterligare en version som låter så typiskt för gruppen som gjorde covern att det är svårt att tänka sig att det inte rörde sig om en egen komposition. För den som har ordning på kronologin så gavs den emellertid ut innan gruppen debuterat med eget material. Jämfört med Rolling Stones versions framgångar så var Valentinos (Womack x 2) blygsamma. 94:a på Billboard smäller inte lika högt som 1:a i UK, eller hur? Valentinos var emellertid mer än nöjda med omtolkning och var beredda att låta Stones spela in vad helst de komponerade. Originalet skumpar en smula själlöst betänkligt.

 

https://www.youtube.com/watch?v=71XrZ7ghpZg   

 

Yepp du har rätt – temat för detta inlägg är British invasion.

 

Lars

 

   


Kommentarer
Postat av: Per

Tack Lars! Jag tror jag har nämnt att det var när jag hörde Little Richards Good Golly miss Molly långt efter Swinging Blue Jeans som jag började förstå att det fanns bra popmusik före 1962!

2021-03-07 @ 14:34:31

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0